De får konservatismen med modersmjölken
Jag uppfattade schweizarna som gammaldags tråkmånsar. Nu har de överträffat Sverige med råge.
Toppbild: Unsplash
I mitten av sjuttiotalet bodde jag i Schweiz. Skillnaden mot Sverige var stor, också för en tioårig grabb. Kvinnorna hade just fått rösträtt, men inte kommit ut på arbetsmarknaden. De skötte hemmet och barnen. Skolan saknade bespisning så alla gick hem och åt på lunchrasten. Skolplikt även på lördagar, fast med fri eftermiddag.
Min familj stack ut genom att mamma, tandläkaren, drog in stålarna medan pappa garanterat var stadens – och sannolikt hela kantonens – ende hemmaman. Han tog hand om hushållet inklusive min nyfödde lillebror. Det tyckte mina skolkamrater var lika häpnadsväckande som komiskt. Jag uppfattade överlag schweizarna som pedantiska och gammaldags tråkmånsar och kände ingen sorg när vi flyttade därifrån.
Först långt senare begrep jag både Schweiz storhet och varför jag aldrig trivdes där. Jag kom ju rakt från det socialdemokratiska Folkhemssverige till jordklotets enda – i ordets sanna och statsvetenskapliga mening – konservativa demokrati. Kulturkrocken kunde knappast ha varit större, trots att länderna på ytan var rätt lika.
Skillnaderna blev dock uppenbara följande decennier. Medan svenska politiker hängav sig åt megalomana och fiaskobetonade fullskaleexperiment – inom industripolitik, arbetsrätt, skolreformer, energi, migrationspolitik, försvar etcetera – gnetade schweizarna på i sin inåtvända och småborgerliga tristess.
Resultatet är att deras välstånd i dag är 70 procent större än det svenska och att landet fortfarande tillhör den ekonomiska världseliten, medan Sverige har halkat efter. Skillnaden manifesteras inte minst genom valutornas utveckling. För ett halvsekel sedan fick man en schweizerfranc för en svensk krona. I dag måste man betala elva.
Förklaringen, är jag övertygad om efter att ha läst Axel Odelbergs reportage i Fokus, ligger just i Schweiz historia och i landets särpräglade och väl fungerande konservatism.
Att vara konservativ, som den brittiske filosofen Michael Oakeshott sa, är att "föredra det familjära framför det okända, det beprövade framför det oprövade, fakta framför mysterier, det gripbara i stället för det tänkbara, det återhållna i motsats till det gränslösa, det näraliggande hellre än det avlägsna".
Det där har schweizarna med modersjölken. Men det lär aldrig vinna anklang i världens modernaste land.
