De gängkriminellas heraldik
Dagens rävar, kurdiska eller ej, ligger i sina uttryck nära den ursprungliga adeln och dess heraldik. Jordgubbens gäng likaså.
Toppbild: TT
Hur kan man döpa ett företag till Nvidia? Mitt eget heter visserligen Callicera AB, vilket inte ens alla flugsamlare förstår meningen med. Hur som helst kunde jag inte motstå ett utbrott av skadeglädje när bolaget nyligen backade med 600 miljarder dollar på Wall Street. Nvidia alltså, inte Callicera. Så går det. Den kinesiska uppstickaren DeepSeek, som orsakade raset, är vid jämförelse ett under av pedagogisk transparens. En idiot fattar vad firman säljer.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Man behöver inte ens vara läskunnig. Bolagets logotyp – en val – räcker gott och väl för att vem som helst ska begripa det väsentliga: stor sak som fiskar i djupet. Nvidia, å sin sida, har en logotyp som liknar ett linoleumsnitt av Karl Axel Pehrson från konkretistutställningen på Galleri Färg och Form 1947. Inget fel i det, men det känns daterat, möjligen också alltför vuxet. Den lattjo valen som DeepSeek har i sin logga är en blå seriefigur. Kineserna vet vad som fungerar.
Vuxna användare går dock inte alldeles lottlösa från festen; vi minns naturligtvis Moby Dick och vet att just kaskelotvalen kan dyka ner till 2 000 meters djup för att ha ihjäl jättebläckfiskar och andra avgrundsmonster. Kosmopoliter är de också, finns i alla hav, och inga annat djur har större hjärna än kaskeloter. Exakt vad de använder den till är i och för sig oklart, men det är ju inget unikt för valar. Hur AI-nördar och börshajar tänker är inte heller glasklart alla gånger.
Som biolog är man i alla händelser glad för det lilla. Det är förstås tråkigt att skrivna ord med fler stavelser än X börjar bli en obsolet kulturyttring, men samtidens återgång till grottkonstens och den förlitterära heraldikens bilder och symbolspråk behöver inte enbart vara av ondo. Kanske, tänker jag, kan den zoologiska och botaniska bildningen härigenom få ett efterlängtat uppsving.
Alla som någon gång har gjort sig ärende till Riddarhuset för att studera ädlingarnas uråldriga vapensköldar vet att heraldisk biologi är ett högaktuellt ämne. Forntidens frälse litade inte på allmogens läskunnighet, varför man såg till att smycka sina släktvapen med örnar och lejon, björnar, vargar, vildsvin, bävrar, falkar och hermeliner. Und so weiter. Även valar faktiskt. DeepSeek har snott sin symbol från den adliga ätten Wahlfelt, introducerad så sent som 1751.
Poängen var att alla underlydande skattebetalare kände till dessa djur. Folk som inte kunde stava sig igenom ord som Giös och Gedda visste åtminstone hur dessa fiskar såg ut, plus alla träd i skogen och andra växter som ingick i heraldikens undervegetation. Blodiglarna i ätten Igelströms vapen har länge fascinerat mig, liksom bina i af Klintbergs. Rosencrantz af Granhammar ståtade rent av med en struts – som har en hästsko i näbben. Konstigt nu men antagligen logiskt under trettioåriga kriget.
I dag är det nya klaner som styr, men mycket är sig likt. Dagens rävar, kurdiska eller ej, ligger i sina uttryck nära den ursprungliga adeln och dess heraldik. Jordgubbens gäng likaså. Våldskapitalet är stort och fotfolkets läsförståelse svag. Inte betalar de skatt heller. Tatueringar må ha ersatt sköldar av plåt, men symbolerna fyller samma funktion. Att injaga fruktan, inte minst. Familjen Footangel, som hade tre fotanglar i sitt vapen, tycks märkvärdigt samtida fastän släkten utslocknade (säkert välförtjänt) redan 1744.
Ja, vapen i bokstavlig mening har alltid varit gångbara emblem hos klanerna, däribland inom ätten Gyllenpistol, men jag vill ändå dra en lans för zoologins och botanikens något mer avancerade symbolik. Den rara orkidén krutbrännare kunde kanske komma i fråga, för att inte tala om ett par andra intressanta arter, båda på sitt sätt rykande aktuella:
Sprängört (Cicuta virosa), fruktad av kreatursbönder och äldre centerpartister, är sannerligen inte att leka med. Inte så att korna direkt exploderar, men vid förtäring kan döden i värsta fall följa inom en kvart. Särskilt rötterna, som även hästar dumt nog äter, är akut livsfarliga.
Mediernas nära nog dagliga rapporter om sprängningar, utförda av överklassens understa motsvarighet, kunde inte ha en bättre symbol.
Det skulle i så fall vara bombmurkla (Sarcosoma globosum). Denna rödlistade svamp, som förr hörde till släktet Bulgaria och som på norska heter svartgubbe, har allt en förortsheraldiker någonsin kan begära. En brunsvart, klotrund klump, inte olik just en bomb av samma modell som återges i serier om Donald Duck, alias Kalle Anka. Yngre män med en sådan pjäs tatuerad i pannan möter man ogärna i gångtunnlarna.
***
Läs även: Pissigt väder säljer
Hur kan man döpa ett företag till Nvidia? Mitt eget heter visserligen Callicera AB, vilket inte ens alla flugsamlare förstår meningen med. Hur som helst kunde jag inte motstå ett utbrott av skadeglädje när bolaget nyligen backade med 600 miljarder dollar på Wall Street. Nvidia alltså, inte Callicera. Så går det. Den kinesiska uppstickaren DeepSeek, som orsakade raset, är vid jämförelse ett under av pedagogisk transparens. En idiot fattar vad firman säljer.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Man behöver inte ens vara läskunnig. Bolagets logotyp – en val – räcker gott och väl för att vem som helst ska begripa det väsentliga: stor sak som fiskar i djupet. Nvidia, å sin sida, har en logotyp som liknar ett linoleumsnitt av Karl Axel Pehrson från konkretistutställningen på Galleri Färg och Form 1947. Inget fel i det, men det känns daterat, möjligen också alltför vuxet. Den lattjo valen som DeepSeek har i sin logga är en blå seriefigur. Kineserna vet vad som fungerar.
Vuxna användare går dock inte alldeles lottlösa från festen; vi minns naturligtvis Moby Dick och vet att just kaskelotvalen kan dyka ner till 2 000 meters djup för att ha ihjäl jättebläckfiskar och andra avgrundsmonster. Kosmopoliter är de också, finns i alla hav, och inga annat djur har större hjärna än kaskeloter. Exakt vad de använder den till är i och för sig oklart, men det är ju inget unikt för valar. Hur AI-nördar och börshajar tänker är inte heller glasklart alla gånger.
Som biolog är man i alla händelser glad för det lilla. Det är förstås tråkigt att skrivna ord med fler stavelser än X börjar bli en obsolet kulturyttring, men samtidens återgång till grottkonstens och den förlitterära heraldikens bilder och symbolspråk behöver inte enbart vara av ondo. Kanske, tänker jag, kan den zoologiska och botaniska bildningen härigenom få ett efterlängtat uppsving.
Alla som någon gång har gjort sig ärende till Riddarhuset för att studera ädlingarnas uråldriga vapensköldar vet att heraldisk biologi är ett högaktuellt ämne. Forntidens frälse litade inte på allmogens läskunnighet, varför man såg till att smycka sina släktvapen med örnar och lejon, björnar, vargar, vildsvin, bävrar, falkar och hermeliner. Und so weiter. Även valar faktiskt. DeepSeek har snott sin symbol från den adliga ätten Wahlfelt, introducerad så sent som 1751.
Poängen var att alla underlydande skattebetalare kände till dessa djur. Folk som inte kunde stava sig igenom ord som Giös och Gedda visste åtminstone hur dessa fiskar såg ut, plus alla träd i skogen och andra växter som ingick i heraldikens undervegetation. Blodiglarna i ätten Igelströms vapen har länge fascinerat mig, liksom bina i af Klintbergs. Rosencrantz af Granhammar ståtade rent av med en struts – som har en hästsko i näbben. Konstigt nu men antagligen logiskt under trettioåriga kriget.
I dag är det nya klaner som styr, men mycket är sig likt. Dagens rävar, kurdiska eller ej, ligger i sina uttryck nära den ursprungliga adeln och dess heraldik. Jordgubbens gäng likaså. Våldskapitalet är stort och fotfolkets läsförståelse svag. Inte betalar de skatt heller. Tatueringar må ha ersatt sköldar av plåt, men symbolerna fyller samma funktion. Att injaga fruktan, inte minst. Familjen Footangel, som hade tre fotanglar i sitt vapen, tycks märkvärdigt samtida fastän släkten utslocknade (säkert välförtjänt) redan 1744.
Ja, vapen i bokstavlig mening har alltid varit gångbara emblem hos klanerna, däribland inom ätten Gyllenpistol, men jag vill ändå dra en lans för zoologins och botanikens något mer avancerade symbolik. Den rara orkidén krutbrännare kunde kanske komma i fråga, för att inte tala om ett par andra intressanta arter, båda på sitt sätt rykande aktuella:
Sprängört (Cicuta virosa), fruktad av kreatursbönder och äldre centerpartister, är sannerligen inte att leka med. Inte så att korna direkt exploderar, men vid förtäring kan döden i värsta fall följa inom en kvart. Särskilt rötterna, som även hästar dumt nog äter, är akut livsfarliga.
Mediernas nära nog dagliga rapporter om sprängningar, utförda av överklassens understa motsvarighet, kunde inte ha en bättre symbol.
Det skulle i så fall vara bombmurkla (Sarcosoma globosum). Denna rödlistade svamp, som förr hörde till släktet Bulgaria och som på norska heter svartgubbe, har allt en förortsheraldiker någonsin kan begära. En brunsvart, klotrund klump, inte olik just en bomb av samma modell som återges i serier om Donald Duck, alias Kalle Anka. Yngre män med en sådan pjäs tatuerad i pannan möter man ogärna i gångtunnlarna.
***
Läs även: Pissigt väder säljer
