December är skuldkänslans månad

Många tror att december är jultomtens högsäsong. Fel. December är skuldkänslans månad. Pengainsamlande moralister påminner om medmänniskors fattigdom, frilansande moralister predikar om allt från rätt antal barr i granen till säkraste sättet att få fred i världen på ett miljövänligt sätt. Bägge är ute efter att ge dåligt samvete.  

Moralisterna är starka men deras regeringstid avslutas vid tolvslaget på nyårsnatten då någon skådespelare i slutet av sin karriär läser Tennysons Nyårsklockan. Påföljande dag tiger moralisterna och löften bryts på löpande band. En sund början på det nya året.  

På längre sikt överlever förstås moralisterna allt inklusive dåliga diktuppläsningar, men att nyårsdikten tystar dem gör mig nyfiken på Tennysons dikt. 

Ring Out, Wild Bells, publicerades 1850, när Alfred Tennyson nådde karriärtoppen och blev "Poet Laureate", den förnämsta titel en brittisk poet kunde få. Dikten ingår i In Memorian, Tennysons främsta samling med 131 dikter som kretsar kring döden. Nyårsklockan har åtta strofer, nummer fyra lyder: 

Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar 
och forngestaltningar af split och kif. 
Ring in ett ädlare, ett högre lif 
med bättre syften, mera rena lagar. 

Alltså: släng ut det gamla, in med det nya. Bort med skuldkänslor, bejaka det nya. Men varken strof fyra eller den sista strofen (som handlar om den väntade Messias) brukar framföras i Sverige. Dessutom brukar skådespelare stryka och skriva om enskilda rader i Edvard Fredins översättning från 1890. Det förklaras som välmenande moderniseringar men kan lika gärna ses som skärmytslingar i ett dolt kulturkrig.  

Tennyson eftersträvade skönhet, vi rationalitet. Ett svenskt litteraturlexikon framhåller att medan Tennyson var "måttlöst beundrad av sin samtid, ter han sig i efterhandsperspektiv som nästan betydelselös för lyrikens utveckling". En annan handbok konstaterar att vad Tennyson har att säga är i regel likgiltigt, men medger att han säger det på ett formfulländat sätt.  Nationalencyklopedin konstaterar att "det är inte för tankeinnehållet han lever vidare".  

Nej, det är för rytmen, musikaliteten och välljudet. Vid sidan av Tomas Ledins odödliga rader "Sommaren är kort/Det mesta regnar bort" hör Nyårsklockan till de få dikter nästan alla svenskar kan citera några ord ur. Det beror på Tennysons musikalitet. "Ring out the old, ring in the new" låter fantasilöst men klingande enkelhet kräver intelligens. Tennysons poesi präglas av musikalitet och han var en briljant ordsmed med fallenhet för rytmiska sammanfattande fraser som "Tis better to have loved and lost/Than never to have loved at all.”   

Tennyson fascinerades av Shakespeare och kritiker har studerat hur Shakespeare påverkat den diktcykel Nyårsklockan är hämtad ur. När Tennysons beundrare smickrande jämförde deras språk, svarade han undvikande, men den som läser Tennysons dikter högt sveps med av språkets dyningar som i en Shakespeare-monolog. Prova åttonde versen, som i Sverige ofta stryks.. 

Ring in the valiant man and free, 
   The larger heart, the kindlier hand; 
   Ring out the darkness of the land, 
Ring in the Christ that is to be. 

Själv tror jag på en återkomst för Tennyson. Dikter skrivna med precision och rytm brukar överleva. Och säger inte strofen ovan just vad vi behöver höra i en tid av korruption och lättkränkta kulturkrigare.  

När moralisterna återkommer nästa år vid advent möter jag dem med ett annat Tennyson-citat som jag för säkerhets skull låtit gravera in på ett slagträ: 

A lie that is half-truth is the darkest of all lies.

***

Läs även: Nej, kulturen är inte utrotningshotad

Läs även: Konsten att samtidsvägra