Den allsmäktige
Ett samfällt »äntligen« hördes från aktiemarknaden när det blev känt att Ericsson skulle presentera en ny vd. Men när namnet Börje Ekholm kom fram på onsdagsmorgonen blev förvåningen på sina håll lika stor som när Svenska Akademien presenterade Bob Dylan som årets litteraturpristagare.
Börje Ekholm är en gammal stöt inom maktens korridorer efter 25 år inom Investor – först som ansvarig för investeringar i teknologibolag, sedan som vd för hela Investor och till nu som vd för Patricia Industries, wallenbergarnas interna riskkapitalbolag som i praktiken är en av Nordens största aktörer inom private equity.
Börje Ekholm har hela tiden vurmat för onoterat, inte minst när han var vd för Investor och på allvar byggde upp den private equity-låda som han senare flyttade in i. Han är alltså van att utöva ägarmakt, och med sitt nätverk inom Wallenbergsfären, inte minst familjen själv, den respekt han åtnjuter där och det faktum att han sitter kvar i styrelsen gör att han sannolikt blir den mäktigaste vd Ericsson haft i modern tid.
En mer amerikansk ledarstil är nog att vänta – med tydliga krav och förväntningar. Han är trots allt amerikansk medborgare, har bott länge i USA och kommer att vara kvar där även när han tar på sig Ericssons vd-hatt.
Bara det att han får lov att bo kvar i USA – knappast ett idealiskt upplägg med tanke på Ericssons prekära situation – visar hans verkliga tumme med huvudägarna.
En sak som ligger honom i fatet är bristen på erfarenhet av att direkt leda stora organisationer. Han är heller inte känd som någon stor kommunikatör eller för att kunna inspirera massorna på det sätt som till exempel Microsofts Steve Ballmer, Chryslers Lee Iacocca eller Apples Steve Jobs gjorde. Samtidigt är det en egenskap som alltför ofta överskattas.
Ekholm börjar inte på Ericsson förrän i mitten av januari och har således gott om tid att formulera sin egen ambition och vision för Ericssons framtid. När han väl anländer till huvudkontoret i Kista så blir det nog med orden »I have a plan«.
Och det lär behövas. Ericsson krisar. Konkurrensen är stentuff från kinesiska Huawei och finsk-franska Nokia Alcatel. Första uppgiften blir att fullfölja den krishantering som tillförordnade vd:n Jan Frykhammar nu är fullt sysselsatt med – att krympa kostnaderna så att bolaget återigen kan generera både vinst och ett positivt kassaflöde.
Med näsan över vattnet gäller det sedan att se till att Ericsson på allvar finns med i racet kring 5G-teknologin. Det finns fortfarande många frågetecken kring den – men samtidigt potential då flera miljarder prylar, allt från självkörande fordon till kläder och sensorer kopplar upp sig i ett globalt nätverk.
Det kostar dock multum att säkra en »pole position« i det racet och det finns farhågor för att Ericsson både investerar för lite och på fel sätt.
Att driva en kraftfull strategi för lönsamhet tillsammans med mer och effektivare utveckling skapar nödvändiga konflikter internt och troligen också med finansmarknaden.
Det skulle inte förvåna om utdelningen skrotas på obestämd tid till förmån för utvecklingssatsningar. Då krävs det en kapten med mandat att sköta såväl karta som kompass och roder.
