Den demografiska utvecklingen är katastrofal

Du läste kanske om den nya ryska lagen. Den som förbjuder propaganda för en ”barnfri” livsstil. En privatperson som bryter mot lagen riskerar massiva böter. 

Att lagen kommer omsättas i praktiken råder det inget tvivel om. Straffarbete för diffusa brott är en rysk specialitet. Razziorna mot bögklubbar i Moskva tillhör samma berättelse. 

Angreppskriget mot Ukraina kan för övrigt läsas i exakt samma anda. Det menar den bulgariske politologen Ivan Krastev. En lite radikal tolkning, det säger han själv, men den är väl underbyggd. Krastev kan beskrivas som en av de viktigaste samhällsanalytikerna i Europa i dag. Bland hans böcker kan nämnas Is It Tomorrow Yet? som handlar om coronapandemin och Europa. 

Jag åt lunch i Helsingfors med Krastev häromveckan. På en krog på Brunnsgatan. Ceasars Salad. Fast vart Ceasar tog vägen vet jag ännu inte. Krastevs oro den här dagen i november gällde dock inte salladen utan en femtonåring hemma i Sofia som inte svarade i telefon efter en partynatt med vänner. 

Det blev en hel del tal om just barn och demografi denna novemberdag. Eller, kanske då snarare, om avsaknaden av barn. Befolkningen i hemlandet Bulgarien är enligt Krastev den snabbast krympande i världshistorien, åtminstone i frånvaron av yttre hot som pest eller krig. År 1989 fanns det över nio miljoner bulgarer i landet. Nu är de 6,5 miljoner, mestadels beroende på migration. 

Ivan Krastev tolkar Vladimir Putins angreppskrig på Ukraina i demografiska termer. Eller närmare bestämt: också i demografiska termer. Han talar om den ryska regimens demografiska ångest (”anxiety”). På 1990-talet kollapsade den ryska nativiteten med nästan 40 procent. Efter 1989 har Ryssland förlorat långt fler än 15 miljoner invånare. 

Covidpandemin är enligt Krastev en underskattad faktor bakom angreppet på Ukraina. Pandemin ledde till en rysk överdödlighet på cirka 1 miljon individer. I kölvattnet började Putin regelbundet citera en rysk forskare som en gång prognosticerat att det år 2000 kommer finnas 500 miljoner ryssar. Nu är ryssarnas antal 143 miljoner. Enligt FN:s prognos för år 2100 är trenden nedåtgående. År 2100 ska det finnas nånstans mellan 74 och 106 miljoner ryssar. Och detta i ett land som ända sen 1800-talet byggt sin styrka på att man har fler soldater än gevär. 

Den största positiva förändringen i Rysslands senare historia följde enligt Krastev med annexeringen av Krim år 2014. Då växte den ryska befolkningen med 2,4 miljoner individer. Kidnappningen av ukrainska barn efter 2022 ska läsas i samma ljus. Putin och hans regim ser vitryssar och ukrainare som en rysk reservarmé.  

Krastev jämför Rysslands agerande i dag med 1600-talets amerikanska fejder bland infödingar. För att kompensera överdödlighet i spåren av européernas ankomst och allehanda epidemier började infödingsstammarna stjäla barn och kvinnor av varandra. Rysslands demografiska nedgång betraktas nu av Moskva som en del i ett pågående kulturkrig mot Ryssland. Detta krig kräver dryga böter för den som propagerar för homosexualitet och ett barnfritt liv. 

Ungefär så där.  

Fast, det är klart. Köper man Ivan Krastevs resonemang så accepterar man väl också ett, ja, urfranskt perspektiv på Europa. För föreställningen om behovet av stora och befolkningsrika nationer föddes i Napoleonkrigens Frankrike. Ständigt nya generationer av fransmän skulle födas och gödas för att sen skickas ut på de europeiska slagfälten. 

Ukrainas demografiska utveckling är för övrigt också den rätt katastrofal. På tre döda går en nyfödd. Diasporan i krigets spår är massivt stor. Och för man hela resonemanget lite närmare oss möter följande fråga. Hur ska exempelvis ett land som Finland (med ett så kallat reproduktionstal på 1,26) i framtiden kunna upprätthålla sin stora värnpliktsarmé? Hur ska den 1340 kilometer långa gränsen mot Ryssland kunna bevakas och försvaras? Av vem eller av vilka? Av de ofödda? 

Jag tror att också den finska försvarsmakten lider av demografisk ångest. 

***

Läs även: Du är vad du heter

Läs även: Nio sekunder och sen död