Den listan vill vi inte toppa

Varför ökar våldtäkterna kraftigt i Sverige?

Ingen vet.

Varför tar ingen reda på orsaken?

Och varför verkar de flesta så ointresserade av att göra något åt saken?

För en tid sedan redovisades en EU-studie om våldtäkter i Europa. Siffrorna var alarmerande för Sveriges del. Vi toppar ligan med 46 anmälda våldtäkter per 100 000 invånare, mot tvåan i Europa, England och Wales, med halva antalet, 23 anmälda våldtäkter per 100 000 invånare.

Professor Liz Kelly från London Metropolitan University har lett studien, och hennes svenska samarbetspartners är Eva Diesen och Christian Diesen från juridiska institutionen vid Stockholms universitet.

Sverige toppar statistiken på ett makabert vis. Antalet anmälda våldtäkter ökar kraftigt i Sverige. Förra året passerades gränsen 5000 anmälningar. Mellan år 2004 och 2007 ökade antalet anmälningar med 81 procent.

Till en del kan Sveriges höga siffror förklaras av att vi definierar brottet våldtäkt annorlunda. Sedan 2005 krävs det inte våld eller hot om våld för att väcka åtal för våldtäkt, utan det kan räcka om offret befunnit sig i hjälplöst tillstånd; att offret sover, är berusad eller medvetslös. Men varken svensk lagstiftning, ökad anmälningsfrekvens, befolkningssammansättningen eller svenska könsrollsmönster förklarar varför våldtäkterna ökar så mycket.

Och inget kan heller förklara varför uppklarningsprocenten är så låg. Sanningen är att det lönar sig knappast att anmäla en våldtäkt. Knappt tio procent av utpekade gärningsmän fälls. Och det handlar inte om falska utpekanden. Bara två procent är falska.

Det är inte råa överfallsvåldtäkter som ökar i Sverige. Nej, det är händelser där offer och gärningsman är bekanta sedan förr. Man träffas på en fest eller på krogen, och drar vidare till nästa fest. Väl framme i den nya lägenheten säger kvinnan nej till sex. Efter lagens bokstav ska det inte spela någon roll, men det gör det.

Tjejerna som anmäler våldtäkt blir allt yngre. Medianåldern har sjunkit från 27 till 22 år. Det finns ett dystert mönster i anmälningarna: flickorna är berusade, pojkarna är det inte i lika hög grad.

Att den höga anmälningsfrekvensen inte motsvaras av påföljd har särskilt intresserat Eva Diesen, säger hon i en TT-intervju:

– Våldtäktslagstiftningen är inte utformad efter unga tjejers verklighet. Polisförhören är fokuserade på offrens handlande, »vad gjorde du för att han skulle förstå att du inte ville?«, i stället för att inrikta sig på killen, vad gjorde han för att förstå att hon inte ville?

Så som lagen nu är utformad anses kvinnor vara sexuellt tillgängliga tills de säger nej eller gör motstånd, anser Eva Diesen.

Hon menar att lagen i stället borde bygga på »samtyckesrekvisit«. Att mannen blir skyldig att ta reda på att kvinnan verkligen vill ha sex.

Forskarna Diesens förslag är ett intressant debattinlägg. Om man ska tolka responsen på nätet kan man konstatera att den svenske (manlige) bloggaren inte tycker att det är någon bra idé. Även om undantag finns tycker han att kvinnor får stå sitt kast om de hänger med på efterfest. Han anser att det är under mannens värdighet att be om tillstånd för att tafsa.

Antagligen tror han att han är en så god älskare att ord här är överflödiga.

Men inte ens de mest PK föräldrar lever som de lär. Jag har svårt att tänka mig den mamma eller pappa som predikar lagens bokstav för sin unga dotter, nämligen att hon har full rätt att ändra sig, säga nej och gå hem igen. Jag skulle tro att de råder henne att gå hem innan hon går och lägger sig, som Ulf Peder Olrog sjöng på strumpebandens och de sockerstärkta underkjolarnas tid, femtiotalet.

Om man verkligen vill ändra statistiken och få ner antalet våldtäkter i Sverige får man nog jobba på alla fronter. Med risk för att verka tantig föreslår jag att unga tjejer och killar hjälper varandra hem, om en kompis inte kan stå på benen. Verkligheten skriker efter en sorts moderniserad ridderlighet. Och killkompisar måste sluta hålla våldtäktsmännen om ryggen.

Frågan är viktig. Man kan både ljuga och tala sanning med statistik, men siffror har en tendens att bita sig fast. I ett halvt sekel har Sverige varit världsberömt för sitt syndiga leverne och sina villiga flickor.

Ska vi i fortsättningen bli världsberömda för att vi toppar våldtäktsligan? Det kan man kalla ur askan i elden.

***

För övrigt önskar jag både Marit Paulsen och Marita Ulvskog och alla andra svenska kandidater lycka till med att halvera det eländiga jordbruksstödet i EU. Bara de lyckas öronmärka några miljarder till förnuftig lyxkonsumtion i form av glada grisar, mulbetade hagar och öppna landskap. Kulturstöd till bönderna!