Det är bara en tidsfråga innan Finland trillar ner på lyckostegen
Man är kanske inte lyckligast, bara minst olycklig, på topplistan i World Happiness Report.
Toppbild: Visit Finland / Julia Kivelä
I ett annat Sverige sjöng skoleleverna: Jag är så glad att jag är svensk. Texten är skriven av Alice Tegnér. Den innehåller en enda enkel vers. Den handlar om det allra stjärneklaraste landet på jorden. Sången är, givetvis, stämd i optimistisk C-dur.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
I Finland sjöngs en annan sång. Eller, nåja, sång och sång. Där påstods, i alla skolor och i alla sammanhang, att det är en lottovinst att vara född i just Finland. Vad ingen sade något om var storleken på vinsten. Handlade det kanske om en simpel femma? Eller om en femma följd av sju nollor?
Finland har för sjunde gången i rad utsetts till världens lyckligaste land. Många förundrar sig. Ingen förundrar sig så mycket som finländarna själva. För utgångspunkten i grannlandet är enkel och klar. Den formulerades en gång i tiden av den klarsynte Charles de Gaulle. Han skrev: lycka är ett ögonblick mellan två eländen.
Tittar man lite noggrannare på statistiken bakom lyckomätaren World Happiness Report ska man se att Finland visserligen ännu ligger högst, men att tendensen är sjunkande. Det är bara en tidsfråga innan någon går om och blir lyckligare. Sverige, exempelvis, har ett par år i rad nu klättrat på listan, trots gängskjutningar och annan oro. Jag antar att också många svenskar lite grann förundrar sig över just den klättringen uppåt på lyckostegen.
Och så då, på en hedervärd femte plats bland de lyckligaste länderna, lite grann insmugen som en katt bland de frodiga nordiska hermelinerna, ligger krigförande Israel. Man frågar sig alltså: Vilken är lyckologiken?
För låt oss gärna minnas att också detta är Finland år 2024.
Aldrig förr har så många unga människor ätit lugnande medel och humörhöjande piller. Aldrig förr har det fötts så få barn. Aldrig förr har så många dött. Aldrig förr har så många uppburit bostadsbidrag. Aldrig förr har det funnits så många hushåll utan andra inkomster än socialbidrag. Aldrig förr har de värnpliktiga beväringarnas kondition varit så usel. Och aldrig förr har fästingrapporterna varit så många.
Å andra sidan.
Aldrig förr har så många finländare fått så hög pension som i dag. Aldrig förr har det funnits lika många jobb. Aldrig förr har så många kvinnor suttit i ledningen för börsbolag. Aldrig förr har så många transplantationer utförts. Aldrig förr har det funnits lika många ålänningar. Och aldrig förr har så många svenskar haft en positiv syn på Finland.
Fast, ja, i vilken kategori hör egentligen transplantationerna hemma? Ska de räknas in i kategorin framsteg och mänsklig lycka? Eller ger de snarare uttryck för nedgång och mänsklig olycka? Jag menar, och i detta mitt menande citerar jag gärna Hassangänget ur en likaså svunnen svensk tid: köper man schampo att användas för eller mot fett hår? Se där lyckomätarens innersta predikament.
Finland och finländarna är i vilket fall som helst måttlöst usla på att slå mynt av lyckolandstänket. Jag kan inte påminna mig en enda reklamslogan eller annan marknadsföring som skulle knyta an till det självskattade lyckoruset. Eller, förresten, det jag skriver nu är väl inte helt sant. Där finns ju trots allt den stora skylten på flygplatsen Helsingfors-Vanda. Jag menar skylten som möter besökaren i ankomsthallen och som meddelar:
”Welcome to HEL”
***
Läs även: Hitler på en glasspinne?
