Det är inte konstigt att vi vänder oss till det mystiska

När det moderna sviker och det labratoriella misslyckas med att ta hänsyn till hela människan, hela naturen, så är det flummet som finns kvar att vända sig till.

Text:

Toppbild: Pexels

Toppbild: Pexels

“Nej”, säger kvinnan som ringt upp från vårdcentralen, “det finns inget annat som hjälper.” Jag tackar och lägger på, det är ungefär vad jag hade förväntat mig. Jag har ju läst i tidningarna att min generation ofta blandar ihop vardagligt obehag med svår sjukdom och jag har sett Netflix-dokumentären Stutz (2022), om Hollywoods poppigaste terapeut, som berättar att smärtan är konstant och att acceptera den är den enda vägen framåt.  

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Ändå vänder jag mig till internet, ett sista försök att hitta ett mirakelmedel. Min bihåleinflammation har klättrat upp genom skallen och pressar nu på mitt pannben med imponerande kraft, ögat under börjar svullna upp av trycket. Jag får tips om en blå förpackning – den ser ut som den vanliga nässprayen, bara mycket dyrare – och utan större förväntningar går jag till Apoteket.  

Min frälsning från obehaget är tydligen en liten cyklamensblommas förtjänst, jag känner igen den från både trädgårdar och fönsterbrädor. Det dyra extraktet i sprayen är visserligen kliniskt dokumenterat, men effekten är nästan magisk. Utan vare sig antibiotika eller kortison blir jag bra! Trots vad den erfarna sjuksyrran sa. Allt av en liten blomma? 

Som svensk tror jag sällan på trolleri. I det här landet talar vi i stället om “tolerans”, som en tålmodig förälder låter vi de vidskepliga typerna hållas. Vi accepterar kyrkan eftersom det är självklart att det är den som kommer närma sig oss och inte tvärtom. När de blir äldre, klokare, kommer de förvirrade gudstroende förstå att Blåkulla inte finns och kvacksalvarna kommer erkänna att kosttillskott bara är placebo, dyr urin.  

Svenskarnas icke-förhållande till det magiska har aldrig varit tydligare än i debatten om Koranbränningarna. Frågan handlar för vissa om makt och princip (“de ska inte kunna skrämma oss!”) och för andra om pragmatisk riskkalkyl (“varför ska vi göra oss till terrormål för Paludans skull?”). Men tänk om de troende muslimerna skulle veta något de inte-troende missat? Att en bok inte bara är tryckt papper, fri att använda som braständare, utan faktiskt kan vara bärare av det magiska.  

I över hundra år har västvärlden i allmänhet, och smarta nordeuropéer i synnerhet, sysslat med det Max Weber kallade “avförtrollning”. Gått från tro till kunskap, från hopp till statistisk signifikans. Nu håller den långa pendeln på att svänga, påförtrollningsprocessen har startat igen.

För samtidigt som vetskapen om människan aldrig varit större – neuropsykologin ihop med AI-tekniken nu kan läsa av hjärnvågor så att en dator kan känna igen en bild som bara tänkts – så verkar behovet av det mystiska knappast minska. När det går att hålla sig i form med elektriska impulser och Ozempic-drogerna till slut löser kostproblemen vänder sig fler än någonsin i min omgivning till uråldriga yogapraktiker och magiska fraser.  

I ett brittiskt forskningsprojekt har de helande häxkonsterna fått en revansch när man kommit fram till att lök – i kombination med vin, oxgalla och vitlök, enligt ett recept från 900-talet – verkar bakteriedödande och skulle kunna lösa problem med antibiotikaresistens. Det är på något sätt typiskt att det är “medeltida medicin”, ett begrepp som använts för att skrämma barn i Sverige i generationer, alltså kan vara lösningen på ett av de stora problemen orsakade av senmoderniteten.  

Den moderna psykologin skulle till exempel ersätta det psykodynamiska kvacksalveriet, sa man – men när man efter årtionden av forskning och framsteg fortfarande bara kan erbjuda piller med biverkningar som inte gör någon gladare och dumma beteendeterapier utan effekt, så ser sagorna och myterna inte så pjåkiga ut. Carl-Gustav Jungs arketyper kommer aldrig att komma upp i ett stabilt p-värde – men hans idéer har den doft av sanning som labbsituationerna sällan når upp till.  

Flykten till det halvockulta och mer outredda verkar ofta se ut så, att människor väljer det magiska och mystiska igen av helt, ja, logiska skäl. När det moderna sviker och det labratoriella misslyckas med att ta hänsyn till hela människan, hela naturen, så är det flummet som finns kvar att vända sig till. När vårdcentralen inte vet vad de ska göra är det blomextraktet som fungerar, så att säga. 

Återförtrollningen av världen ser nu ut så, som ett val för högutbildade européer som prövat det evidensbaserade och funnit att det saknar något. Det ovetenskapliga var förr ofta i kategorin bondfångeri, nu är det tvärtom samhällseliten som inte bara går på meditationskurser och dricker örtte, utan konverterar. Sveriges envetna kamp för blasfemin, mot det magiska, hade inte kunnat vara otrendigare.

***

Text:

Toppbild: Pexels