Det blir i alla fall inte värre
Det bästa utgångsläget för en politiker är lågt ställda förväntningar hos publiken.
Toppbild: AP
I ett videoklipp som snurrar på nätet berättar förre Nato-chefen Jens Stoltenberg om ett möte med Donald Trump. Det var under dennes första mandatperiod och presidenten la fram några tankar som norrmannen sammanfattar ungefär så här: Europa borde investera mycket mer i sitt eget försvar. Ukraina borde få hjälp att rusta upp mot Ryssland (det här var långt före 2022). EU borde göra sig mindre beroende av rysk gas. Och Kina, sa Trump, var på väg att bli ett stort säkerhetspolitiskt hot mot väst som måste hanteras.
På den tiden var allt detta otänkbart – eller åtminstone politiskt ogenomförbart – för USA:s europeiska allierade och uppmaningarna togs inte på allvar (säkert också beroende på misstro mot avsändaren). Jens Stoltenbergs poäng är förstås att även om Trumps olika aggressiva utspel kan verka spontana, illa genomtänkta eller rentav korkade, så finns det allt som oftast både en djupare insikt och en större plan bakom. Av den anledningen borde Donald Trumps högt tänkta funderingar förra veckan om att annektera Grönland och Panama inte bara framkalla kraftfulla fördömanden och uppgivna suckar om att karln är galen. Utan också få oss att nyfiket ställa frågan vad han egentligen har i kikaren. Det gjorde Fokus – svaret finns här.
Och mer Donald Trump lär det bli framöver, oavsett vad vi tycker om den saken. På måndag svärs han nämligen in som USA:s president igen. Det innebär också att Joe Biden lämnar Vita huset för vad som med all sannolikhet är sista gången och att det blivit dags att göra bokslut över hans mandatperiod. Det amerikanerna lär minnas är i första hand den höga inflationen och den stora illegala immigrationen, skriver Johan Ingerö och konstaterar att till och med hans partikamrater i Demokraterna redan försöker glömma de senaste fyra åren.
Därmed har Biden också ofrivilligt hjälpt till att kratta manegen för Donald Trump. För den bästa följeslagaren – för tillträdande fotbollstränare såväl som politiker – är alltid densamma: lågt ställda förväntningar hos publiken.
***
