Det duger inte, Reinfeldt

Världsinflationen har nu stigit till förödande 450 procent om året. Anledningen är att alla länder har en egen sedelpress till den nyligen införda världsvalutan och alla menar att någon annan ska trycka mindre pengar. Alla vill visserligen minska sedelutgivningen, eftersom alla (utom några få ekonomer) anser att hyperinflation inte är så bra. Men ingen skriver under på det radikala förslaget från Moneypeace, kamporganisationen för ansvarsfull penningpolitik, om ett globalt inflationsmål på 2 procent, trots att nationalekonomerna envisas med att det är rätt nivå. Det vore ju inte politiskt möjligt, mycket kostsamt på kort sikt. I stället har ledarna en »ambition« om att kanske gå ned till 100 procents inflation. EU vill ner till 10 procent, men det är de ganska ensamma om.

Nej, det här är inte en vision av världen efter finanskrisen, utan ett sätt att illustrera läget i de globala klimatförhandlingarna inför Köpenhamnsmötet i december. Med en skillnad. Inflation kan faktiskt alltid pressas ned senare, men i klimatfrågan är många av processerna irreversibla. När metangas pyser ut ur den tinande ryska taigan går det inte att återställa.

Just nu är Köpenhamnsmötet på väg mot en katastrof. Det är tydligt efter mötena i FN och Pittsburgh. Inte så att det inte blir något avtal. Ledarna kommer le framför kamerorna, skaka hand och säga »historisk överenskommelse«. Frågan är hur lite de kommer enas om.

Det som alla nu konkret fokuserar på inför Köpenhamn är en gigantisk kompensation från de rika länderna till de fattiga, eftersom de rika ländernas industrier släppt ut mycket mer koldioxid historiskt sett. EU anser att 100 miljarder dollar behövs, Världsbanken över 400 miljarder.

Det centrala borde i stället vara att skapa en global marknad som sätter rätt pris på koldioxid.

För det krävs fyra saker: 1. Att alla länder sätter ett tak för hur mycket de kan släppa ut. Ett tak som sammantaget är vad klimatet tål. 2. Att vad som får släppas ut fördelas på ett logiskt sätt mellan länderna. 3. Att (nästan) alla kopplar upp sig mot marknaden 4. Att alla accepterar att någon oberoende instans delar ut utsläppen och kontrollerar att ingen medvetet, eller ofrivilligt, fuskar. Bara EU har en sådan marknad i dag, och där har man begått misstaget att dela ut utsläppsrätterna gratis till de värsta utsläpparna som kompensation. I USA planeras en liknande marknad.

Om man lyckas med en sådan global marknad kommer miljontals företag, och miljarder anställda, mobiliseras för att tjäna pengar på att minska utsläpp, eftersom man kan sälja sin utsläppsrätt för pengar. Priset i de rika länderna kommer pressa upp priset i de fattiga länderna och automatiskt skapa en pengaöverföring till dem. De rika kan lämna över utsläppsrätter till de fattiga för de historiska utsläppen man är skyldig.

Sverige då i allt detta? Sverige står i dag för max 0,18 procent av världens utsläpp. Det är därför främst som föredöme och som förhandlare, vi gör skillnad.

Som föredöme har vi tack vare koldioxid­skatten och elcertifikaten (som tvingar elproducenter att ha en andel uran- och koldioxidfritt) lyckats kombinera tillväxt med lägre utsläpp. Men det är inte nog, vi släpper fortfarande ut nästan dubbelt mer per person än snittet i världen.

Som lösning återkommer i promemorior från finansdepartementet idén att staten köper utsläppsminskningar i fattiga länder, där det hävdas att det är billigare. Problemet är att om så Sverige köpte utsläppsminskningar för hela vår BNP så skulle det inte göra någon större skillnad.

Som förhandlare då? Den svenske statsministern [[Fredrik Reinfeldt]] är en försiktig general, som vill utstråla trygghet och stabilitet och hålla ihop alliansen. Det är därför inte konstigt att han valt samma roll i Köpenhamn: hålla ihop laget. Merkel, Berlusconi och Sarkozy, alla ska vara sams under kompromissordförande Fredrik. EU är ju redan den mest ambitiösa av grupperna.

Problemet är att i alla förhandlingar måste någon dra, langa upp nya kreativa förslag när det kör fast. Reinfeldt kan inte spela mitten, för det finns ingen grönare än honom i rummet. Det är Obama som ska ha mittenrollen.

Med alla dessa dåliga omen, är det inte lika bra att lägga ned, glömma Köpenhamn och gå ut på gatan med plakat i hand? Nej, alla historiska avtal, som Montrealprotokollet som stoppade ozonhålet, har börjat smått och växt. Men Reinfeldt måste rycka upp sig.

***
FÖR ÖVRIGT får det vara nog med politiker som tror sig ha ensamrätt på vetskapen om vad »vanligt« folk tycker.