Det finns en hel del korruption att ta tag i
Oavsett om det beror på slarv, fulspel, självskadebeteende otur eller något annat, bådar det sannerligen inte gott inför valet 2026.
Anna Starbrinks tillsättning som överdirektör på MSB verkar vara en rätt solkig historia.
När jobbet utannonserades i våras sökte 56 personer innan ansökningstiden gick ut. När riksdagsledamoten Anna Starbrink sedan lämnade in en ansökan nio månader senare fick hon jobbet efter en vecka. Inte nog med det; enligt Aftonbladet höll Regeringskansliet medvetet rekryteringen av Starbrink hemlig.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Generaldirektören på MSB, Mikael Frisell, försvarade hemlighållandet med att det skulle bli ”kaos i systemet” om allmänheten skulle kunna begära ut handlingarna, eftersom Starbrink satt i riksdagen. Tydligen har generalmajoren dålig koll på offentlighetsprincipen.
Ministern för civilt försvar, Karl-Oscar Bohlin, försökte rädda situationen genom att kalla det hela ett missförstånd. Starbrink hade nämligen gjort en informell intresseanmälan i juli, vilket man kan göra, hävdar han. Vad detta innebär är oklart.
Kanske viskade hon sitt intresse till Bohlins närmsta man under Almedalsveckan. Kanske satte hon upp en handskriven lapp i receptionen. Vad som än har hänt, lär det ha inträffat cirka två månader efter att ansökningstiden gått ut. Fast ansökningstider har tydligen inte någon betydelse, vilket är en oväntad nyhet.
Det hela är nästan underhållande, fast på ett farsartat sätt.
Yttrandefrihetsexperten och journalisten Nils Funcke är däremot inte lika road:
”Det är ju en förvaltningskultur i förfall när man håller på så här. Det liknar sättet som Landerholm fick sin tjänst, eller Kinberg Batra”, säger han till Aftonbladet.
Men åter till Starbrink. Hon var liberalt regionråd i Stockholm med ansvar för vård och kultur och gjorde sig känd för att vara emot att Nyamko Sabuni valdes till partiledare. Hon var också emot att samtal skulle föras med Sverigedemokraterna, Tidösamarbetet, tiggeriförbud och mycket mer.
När hon valdes in i riksdagen 2022 stoppades hon in i försvarsutskottet, förmodligen för att där kunde hon göra minst skada.
(Disclaimer: Jag har arbetat som liberalernas försvarspolitiska expert men slutade innan Starbrink började sitt nya uppdrag.)
Som riksdagsledamot har hon motionerat om stärkt frihet för hbtqi-personer i Uganda, grundlagsskydd för transpersoner och en modern narkotikapolitik i Stockholm. Arbetet i försvarsutskottet verkar dock inte ha varit lika kul eftersom hon sökte sig bort.
Nu har Starbrink alltså blivit överdirektör och ska leda upprustningen av Sveriges civila försvar. För liberalernas del är det bara att gratulera till att de slipper en jobbig internkritiker, men för regeringen är det hela ytterligare en pinsamhet.
Det var illa nog med Landerholms glömda hemligstämplade handlingar och de valhänta försöken att förminska det agerande som han nu åtalats för. För att inte tala om att utlysta tjänster på Regeringskansliet, statens främsta myndighet, bara kunde sökas på en Ipad som fanns bakom låsta dörrar. (Och sällan var laddad.) Sedan har vi såklart Anna Kinberg Batras berömda lapp i receptionen.
Det är inte bara öppet mål för oppositionen. Det är att lägga bollen på mållinjen och skicka hem målvakten tillsammans med resten av laget.
Jo, jag vet. Socialdemokraterna har ingen rätt att kasta någon första sten. Inte efter Transportstyrelseskandalen då IT-systemet outsourcades så att icke-säkerhetskontrollerade datatekniker från Serbien fick tillgång till hemliga register. För att inte tala om sossarnas skumma lotteri, och allt annat de hittat på genom åren.
Jag trodde att denna regering skulle vara bättre, vilket kanske var naivt, men något måste man ju tro på.
Klart är i alla fall det finns en hel del korruption att ta tag i, även när det inte handlar om vänskap. Värst är hur kriminella har infiltrerat vårt välfärdssystem och utnyttjar det skoningslöst. Kostnaden för staten av välfärdsbrott ligger någonstans runt 13–16 miljarder varje år. Hur många miljarder som förskingras hos landets 290 kommuner och 21 regioner är det däremot ingen som vet. Ingen har tagit reda på det.
Det bådar illa för vanskötsel och korruption i kommuner ska inte behandlas som avvikelser utan som norm, skriver den omutbara Inga-Britt Ahlenius i SvD.
Förhoppningsvis kommer utredningen om en kommunallag som stävjar korruption och välfärdbrott att presentera lösningar när den offentliggörs i april.
I sanningens namn har regeringen gjort betydligt mer för landet säkerhet än vad föregångarna lyckats åstadkomma. Just därför är det så märkligt med dessa dikeskörningar á la mystiska anställningsförfaranden och glömda handlingar, som enkelt hade kunnat undvikas. Oavsett om det beror på slarv, fulspel, självskadebeteende otur eller något annat, bådar det sannerligen inte gott inför valet 2026.
***
Läs även: 30 bortkastade minuter
Anna Starbrinks tillsättning som överdirektör på MSB verkar vara en rätt solkig historia.
När jobbet utannonserades i våras sökte 56 personer innan ansökningstiden gick ut. När riksdagsledamoten Anna Starbrink sedan lämnade in en ansökan nio månader senare fick hon jobbet efter en vecka. Inte nog med det; enligt Aftonbladet höll Regeringskansliet medvetet rekryteringen av Starbrink hemlig.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Generaldirektören på MSB, Mikael Frisell, försvarade hemlighållandet med att det skulle bli ”kaos i systemet” om allmänheten skulle kunna begära ut handlingarna, eftersom Starbrink satt i riksdagen. Tydligen har generalmajoren dålig koll på offentlighetsprincipen.
Ministern för civilt försvar, Karl-Oscar Bohlin, försökte rädda situationen genom att kalla det hela ett missförstånd. Starbrink hade nämligen gjort en informell intresseanmälan i juli, vilket man kan göra, hävdar han. Vad detta innebär är oklart.
Kanske viskade hon sitt intresse till Bohlins närmsta man under Almedalsveckan. Kanske satte hon upp en handskriven lapp i receptionen. Vad som än har hänt, lär det ha inträffat cirka två månader efter att ansökningstiden gått ut. Fast ansökningstider har tydligen inte någon betydelse, vilket är en oväntad nyhet.
Det hela är nästan underhållande, fast på ett farsartat sätt.
Yttrandefrihetsexperten och journalisten Nils Funcke är däremot inte lika road:
”Det är ju en förvaltningskultur i förfall när man håller på så här. Det liknar sättet som Landerholm fick sin tjänst, eller Kinberg Batra”, säger han till Aftonbladet.
Men åter till Starbrink. Hon var liberalt regionråd i Stockholm med ansvar för vård och kultur och gjorde sig känd för att vara emot att Nyamko Sabuni valdes till partiledare. Hon var också emot att samtal skulle föras med Sverigedemokraterna, Tidösamarbetet, tiggeriförbud och mycket mer.
När hon valdes in i riksdagen 2022 stoppades hon in i försvarsutskottet, förmodligen för att där kunde hon göra minst skada.
(Disclaimer: Jag har arbetat som liberalernas försvarspolitiska expert men slutade innan Starbrink började sitt nya uppdrag.)
Som riksdagsledamot har hon motionerat om stärkt frihet för hbtqi-personer i Uganda, grundlagsskydd för transpersoner och en modern narkotikapolitik i Stockholm. Arbetet i försvarsutskottet verkar dock inte ha varit lika kul eftersom hon sökte sig bort.
Nu har Starbrink alltså blivit överdirektör och ska leda upprustningen av Sveriges civila försvar. För liberalernas del är det bara att gratulera till att de slipper en jobbig internkritiker, men för regeringen är det hela ytterligare en pinsamhet.
Det var illa nog med Landerholms glömda hemligstämplade handlingar och de valhänta försöken att förminska det agerande som han nu åtalats för. För att inte tala om att utlysta tjänster på Regeringskansliet, statens främsta myndighet, bara kunde sökas på en Ipad som fanns bakom låsta dörrar. (Och sällan var laddad.) Sedan har vi såklart Anna Kinberg Batras berömda lapp i receptionen.
Det är inte bara öppet mål för oppositionen. Det är att lägga bollen på mållinjen och skicka hem målvakten tillsammans med resten av laget.
Jo, jag vet. Socialdemokraterna har ingen rätt att kasta någon första sten. Inte efter Transportstyrelseskandalen då IT-systemet outsourcades så att icke-säkerhetskontrollerade datatekniker från Serbien fick tillgång till hemliga register. För att inte tala om sossarnas skumma lotteri, och allt annat de hittat på genom åren.
Jag trodde att denna regering skulle vara bättre, vilket kanske var naivt, men något måste man ju tro på.
Klart är i alla fall det finns en hel del korruption att ta tag i, även när det inte handlar om vänskap. Värst är hur kriminella har infiltrerat vårt välfärdssystem och utnyttjar det skoningslöst. Kostnaden för staten av välfärdsbrott ligger någonstans runt 13–16 miljarder varje år. Hur många miljarder som förskingras hos landets 290 kommuner och 21 regioner är det däremot ingen som vet. Ingen har tagit reda på det.
Det bådar illa för vanskötsel och korruption i kommuner ska inte behandlas som avvikelser utan som norm, skriver den omutbara Inga-Britt Ahlenius i SvD.
Förhoppningsvis kommer utredningen om en kommunallag som stävjar korruption och välfärdbrott att presentera lösningar när den offentliggörs i april.
I sanningens namn har regeringen gjort betydligt mer för landet säkerhet än vad föregångarna lyckats åstadkomma. Just därför är det så märkligt med dessa dikeskörningar á la mystiska anställningsförfaranden och glömda handlingar, som enkelt hade kunnat undvikas. Oavsett om det beror på slarv, fulspel, självskadebeteende otur eller något annat, bådar det sannerligen inte gott inför valet 2026.
***
Läs även: 30 bortkastade minuter
