Det finns tjej-Hitlers överallt
Hur kunde så många kvinnliga förebilder, från Stina Wollter till Lady Dahmer, hamna i denna fascistoida sörja?
Toppbild: AP
”Så som judarna har betett sig. Jag blir faktiskt ledsen. Jag blir inte arg, jag blir bara väldigt besviken. Ni judar, ni vet själva vad det är ni har gjort. Om ni inte fattar själva vad ni har gjort, då tänker jag inte berätta det för er heller.”
Citatet är från komikern Simon Gärdenfors stand up om hur Hitler skulle ha låtit om han hade varit tjej. Jag tänker på tjej-Hitler när jag läser om Facebookgruppen Pink Room, en separatistisk grupp med över 184 tusen kvinnor och ickebinära. Gruppen har tidigare fått pris för sin respektfulla och medmänskliga samtalston, men har sedan sjunde oktober kapsejsat i grov antisemitism, konspirationsteorier och ren desinformation. Graden av avdammad nazi-propaganda är så allvarlig att Christer Mattson, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, menar att jargongen ligger på ”Goebbels-nivå”.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Gruppens skapare Roba Kadhem skyller på stort konto och dåliga algoritmer. Desinformation som hon själv har publicerat hävdar hon är ironisk. Hon menar sig stå upp mot antisemitism och förklarar kritiken mot henne som ett utslag av rasism. Kadhem har fram till nyligen arbetat som kommunikatör på kulturförvaltningen i Malmö och även som digital producent och politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Malmö.
Men det är inte bara i Pink Room tjej-Hitlers håller till. Förvånansvärt många feministikoner har delat innehåll som tidigare bara har setts hos NMR. Podd-duon Guidetti och Charles spred att judar och israeler styr underhållningsindustrin. Natashja Psomas Blomberg, mer känd som influencern Lady Dahmer, har släppt kroppsaktivismen och helt gått in för att sprida palestinsk våldsromantik och uttryckligen stödja Hamas. Stina Wollter informerar ensidigt sina 314 tusen följare om etnisk rensning, folkmord och Nakba 1948, men nämner inte den samtidiga fördrivningen av drygt 850 000 judar från Nordafrika och Mellanöstern, medan diakonen Anna Ardin, tidigare pressekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet, relativiserar Förintelsen.
Journalisten Alexandra Pascalidou lade på minnesdagen för novemberpogromen upp bilder på judar till tonerna av temat ur Schindler’s list, kanske som botgöring för engagemanget i listan #vikräver som helt ignorerade de 1 200 offren och 240 kidnappade vid Hamas massaker. Även miljörörelsens galjonsfigur Greta Thunberg, tidigare omslagstjej på alla större internationella tidningar och Times magazines Person of the year 2019, har fått hård kritik för sin aggressiva Palestina-aktivism.
Hur kunde så många kvinnliga förebilder hamna i denna fascistoida sörja?
Kanske är det feminismens fel, den till synes inkluderande, men där exkludering och manshat framträder när man skrapar på ytan. En egocentrisk, rasistisk woke-feministisk ideologi som anklagar alla avvikare för misogyni. Som hävdar alla människors lika värde bara om det är tillräckligt synd om dem – och endast om de kan placeras långt ner i en skruvad maktanalys, där judar givetvis är i topp eftersom de uppfattas som vita, rika och därför onda.
Nyfeminismen är en offerkult där den som tillskrivs makt per definition är satan. De maktlösa blir änglar utan agens, de tar aldrig ansvar för vad de säger eller skriver. Hur mycket antisemitisk dynga de än sprider kan de omöjligt vara antisemiter. Detsamma gäller handlingar, hur dumma eller bestialiska de än är. Om Hamas – som av den feministiska rörelsen nu upphöjts till frihetskämpar – mördar, våldtar och använder mänskliga sköldar, så är det bara ett utslag av förtvivlan och desperation. Ju vidrigare handlingar desto mer synd om dem. Den som godkänner ideologin kan vara bildad i övrigt – antisemitism diskriminerar inte.
Även dagens HBTQIA-rörelse springer ur den här ideologin. Först då blir det logiskt med #queersforpalestine och stödet för våldbejakande system som öppet fördömer homosexualitet och demokratiska värderingar.
Att blanda ihop begrepp är paradgrenen. Som feministerna utarmade #metoo gaslightar de nu kring ord som kolonisation, apartheid, folkmord och sionism. Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka, 1984 är 2023.
Både den feministiska rörelsen och de som valts ut som svaga blir omöjliga att kritisera. Den som försöker anklagas för att sparka på dem som redan ligger. Men jag gör ändå ett försök, därför att den som förnekar sin makt inte automatiskt är maktlös, och för att ansvarslösa människor med stora följarskaror är livsfarliga.
***
