Det kan vara värt att lyssna på drogliberalerna
Vårt repressiva synsätt verkar inte vara särskilt givande.
Toppbild: Unsplash
Visst rökte jag en holk några gånger i urtiden, när tillfälle bjöds. En eller annan joint blev det väl också, fast max en handfull totalt. Effekten var för det mesta obetydlig men ibland kändes ett svagt illamående och någon gång gick det överstyr med kallsvett och kraftiga kräkningar som följd. Egentligen kan jag bara påminna mig ett tillfälle då substansen utlöste hejdlösa skrattanfall och bruket därmed gav någon belöning. Sammanvägt var utdelningen för dålig; andra droger än alkohol är helt enkelt inte ämnade för mig.
Och kanske är det för att narkotika utövar så svag lockelse som debatten om avkriminalisering aldrig har engagerat mig på allvar. Eller kanske därför att vi från tidig ålder fick lära oss att första puffen cannabis ledde raka vägen till en tidig död i misär. Sannolikt spelar det roll att jag har haft turen att inte ha någon i min omedelbara närhet som har dragits med svåra missbruksproblem. Det kan ju också vara en kombination av allt detta.
Hur som helst fäste jag inget större avseende vid att kristdemokraten Sara Skyttedal i vintras sa att hon ville avkriminalisera narkotikabruk. Just den nyheten sögs snart in i en större cocktail som ledde till att KD:s partisekreterare Johan Ingerö fick sparken. Och Skyttedal näpstes av sin partiledare Ebba Busch och fick lova att inte driva frågan vidare. Men den är intressant.
För samtidigt som många länder är i full färd med att liberalisera sin narkotikalagstifning så förbereder Tidö-partierna nu ytterligare skärpningar av ett regelverk som redan är ett av västvärldens hårdaste (och som dessutom stramades åt av den förra regeringen så sent som i somras). Men parallellt har Sverige redan i dag Europas högsta narkotikarelaterade dödlighet. Så vårt repressiva synsätt verkar inte vara särskilt fruktbart.
I Fokus redogör David Eberhard – som är psykiater och har arbetet flera år på en beroendeklinik – igenom både hur farliga olika narkotikaklassade preparat faktiskt är, liksom argumenten för en ny, mer liberal syn på narkotikapolitiken. Jag tror det kan vara värt att lyssna.
***
