Det räcker inte, Reinfeldt

Psykologerna kallar det »Buyer’s remorse«. Du har just köpt något stort, ett hus, en bil, en tv-apparat, och så överväldigas du automatiskt av känslan att du valt fel, inte tänkt på allt.
I veckan kom den första opinionsmätningen där den borgerliga regeringen ligger kraftigt efter vänsterblocket. Otacksamt, kan det tyckas, att väljarna inte ens gav Reinfeldt en riktig smekmånad. Alliansen har ju bara gjort det som man sade att man skulle göra, som man vann valet på.

Men det har nog mycket litet med ministerskandaler eller misslyckade utspel att göra. Det är helt enkelt så här det är att vara vid makten. De mjuka parollerna bleknar bort och den hårda verkligheten tar vid. Vartenda beslut kostar politiskt och enda sättet att sedan få avkastning i form av röster är att leverera. Och det som ska levereras av denna regering är nya jobb.
Det tror nästan ingen ekonom att regeringen kan misslyckas med. Högkonjunkturen i Sverige har nått den punkt då företagen inte längre kan växa genom att effektivisera utan måste anställa. Det väller in nya jobb av sig självt. 162 000 jobb fram till 2008, enligt Konjunkturinstitutet – om så regeringen inte gjort någonting alls.

I det läget gör dessutom finansminister Anders Borg exakt det som många ekonomer föreskriver. Med sänkta bidrag och sänkt inkomstskatt baxas folk till att söka jobb. Sänkta arbetsgivaravgifter ska truga företagen att ta sig an de svåranställda. Det kan inte gå fel.
Det finns bara ett problem. Det har prövats förr och det har inte fungerat.

De recept som finansministern lagt fram, de riktade skatterabatterna, a-kassereformen och avdragen, allt detta har redan provats i de stora länderna i Europa. Det har gett en viss effekt, ett tag har arbetslösheten pressats tillbaka. Men sedan har den stigit tillbaka igen, oftast i lågkonjunktur.

Då ska man komma ihåg att Sverige, även efter reformerna, kommer att ha en av Europas mest generösa a-kassor. De hörs knappt i debatten, men ekonomer har varnat för att sänkningarna är för små. De riktiga effekterna kommer tyvärr först när ersättningarna sänks radikalt, som i USA.
Frankrike och Tyskland står nu vid vägs ände. Det enda som återstår där är att avreglera arbetsmarknaden.

Men, invänder de nya moderaterna, skillnaden är att Sverige redan har en mycket mer flexibel arbetsmarknad. Beviset, menar de, finns i OECD:s studier. Men det stämmer inte heller. Tittar man närmare på OECD:s siffror (EPL-index) så har Sverige få regleringar för tillfälligt arbete – men, fast arbete är däremot hårt styrt i både lag och praxis. Såsom i Frankrike och Tyskland växer därför en tudelad arbetsmarknad fram. Av det senaste årets många nya jobb i Sverige är huvuddelen tillfälliga. Det är mycket Nisse från Manpower.

OECD har också räknat ut hur länge vi jobbar på en och samma plats. Här går en tydlig linje tvärs genom Europa. Å ena sidan länder som Storbritannien och Danmark där arbetsmarknaden är avreglerad, folk byter jobb ofta och arbetslösheten är låg. Å andra sidan länder där fasta anställningar är hårdare reglerade, där man byter jobb mer sällan och där arbetslösheten, i synnerhet ungdomsarbetslösheten, är högre. Länder som Tyskland, Frankrike – och Sverige.
Ute i Europa är numera det stora föredömet Danmark. Där har arbetslösheten pressats ned med »flexicurity«, flexiblare arbetsrätt kombinerat med »security«, grundtrygghet, i ersättningssystemen. Den var resultatet av en debatt där även danska socialdemokrater vågade förorda flexibilitet. Fackföreningarna lade gradvis om kursen. Få lagändringar, men stark politisk vilja.

Problemet med Reinfeldt och Borg är att de skickar rakt motsatt signal; arbetsrätten är helig, och därför, menar de, borde LO ta det lugnt. Tacken från LO kom för två veckor sedan, då man i avtalsrörelsen lade fram en massiv satsning på att chockhöja lönerna för dem som tjänar minst. Lyckas LO kommer det underminera regeringens försök att skapa fler jobb för lågavlönade.
Om inte regeringen vågar satsa på flexicurity kommer inte heller LO våga byta spår. Den bittra LO-kritiken kommer regeringen få ändå, som Reinfeldt kunnat konstatera.

Sannolikt, om ingen oväntad lågkonjunktur kommer emellan, kommer arbetslösheten att gå ned ändå under de kommande fyra åren. Men problemet är inte löst för det.

***

För övrigt visar denna veckas reportage att rättsstaten börjar på skolgården. Lär sig unga att den enda rättvisa som verkligen skipas kommer från gänget, riskerar det att bli en läxa för livet. Vuxna måste visa att de tror på barnens framtid genom att våga gripa in, handgripligen – och få samhällets stöd att göra det.