Det våras för sexköp

I GP läser jag om Klara Ward som sa upp sig från it-jobbet och blev närhetscoach – professionell gosare – på heltid. Cuddler, gosproffs, sovkompis … Kärt barn har många namn. På hemsidan kostar en timmes närhet 1350 kronor, vid en tvåtimmars-session erhålls 250 kronors rabatt. Det är icke-sexuellt, och friskvårdsbidrag gäller!  

Nittio minuters tantramassage är lite dyrare, och man kan välja intimmassage som tillval, alltså att få sitt kön masserat, snippan eller snoppen. På ett icke-sexuellt vis, förstås. Här kan den gos-sugne ta itu med sin kroppsskam eller lära sig hur man närmar sig någon fysiskt på en dejt. Råkar du bo utanför Stockholm och törstar efter gos, misströsta icke! Klara turnerar, kan du inte komma till henne så åker hon till din stad.   

Korrespondenten Henrik Brandão Jönsson slängdes ut från en livepanel i Sveriges Radio P4 i höstas. Han hade föreslagit en kvinnlig inringare – besviken på pojkvännens prestationer i sänghalmen – att skicka killen på sexresa till Köpenhamn för upplärning. Hade han i stället tipsat om en närhetscoach hade han fått sitta kvar.  

Under en väldigt kort karriär som sexspaltsdrottning 2005, gjorde jag en Brandão. En man frågade hur han skulle våga röra en kvinna. Jag tipsade om Köpenhamn, för i Sverige var sexköp sedan 1999 förbjudet. Det var före dagens cancelkultur. Föreställningen att sexköp är lika med våldtäkt, var ännu inte cementerad. Ingen lyfte på ögonbrynen åt mitt tips.  

Två decennier senare utsattes Brandão Jönsson för ett drev där både ministrar och partiledare förfasade sig. Efteråt pudlade han, sa att det var ”obetänksamt, respektlöst och sunkigt uttryckt.” I dag finns inga marginaler att tänka annorlunda, särskilt om man vill fortsätta skriva för Dagens Nyheter.  

Journalisten Farah Abadi, panelens ledare och den som hyllades för att ha slängt ut Brandão Jönsson, kommenterade händelsen i Aftonbladet: ”Jag tycker det är en märklig människosyn att tipsa en lyssnare att åka till Köpenhamn för att köpa sex.”  

Själv har jag alltid stört mig på just människosynen hos dem som ser sig som moraliskt högtstående för att de föraktar prostitution. De påstår sig värna om sexsäljare, men är i grund och botten respektlösa och nedlåtande mot båda parter. Trots att unga män säljer sex oftare än unga kvinnor, så räknas de aldrig som skyddsvärda. Det är mans-, kvinno- och sexhat i ett.  

Varför framhärdar jag med en dåres envishet att prostitution bör vara något som man ska kunna diskutera i vanlig samtalston? Jag tror att det är Lilian Anderssons fel. Eller förtjänst. Vid milleniets början var jag insatt i frågan, kände säljare, köpare och aktivister. Jag träffade Lilian, en liten dam som varit aktiv sexsäljare sedan 1970-talet. Hon hade alltid med sig sin stickning och sina garnnystan, kallade sig själv ”gammal hora” och var krass och rolig. Inget offer. Hon talade med värme om sina kunder, förmänskligade dem och gav dem tack för att de hjälpt henne i livet. Hon beskrev mötena med torskarna som relationer, inte transaktioner. 

Jag undrar om en del så kallade feminister hatar prostitution för att den – i sin schablonform – blir en projicering av deras mekaniska människosyn. Deras egna relationer är transaktioner, jämställdheten som de värderar så högt är bara ett nollsummespel.  

Jag trodde i början av milleniet att samhället var på väg att bli öppnare, vänligare. Att fler skulle se på prostitution som Lilian Andersson gjorde. I stället blev det en kräftgång. ”Den svenska modellen,” denna ologiska lag som låter dig sälja med inte köpa, erövrade världen. Cancelkulturen frodades.  

I stället för att fokusera på grova brott ödslar polisen tid och resurser på att avslöja närhetstörstande köpare och göra livet surt för säljarna. I skrivande stund jagas en svensk Let’s dance-profil över Europa för att ha köpt sex.  

Men jag ser en liten ljusning. Belgien har nyligen avkriminaliserat sexköp och givit säljarna rätt till pension, sjukpenning, föräldraledighet, A-kassa och semesterersättning. Förhoppningsvis leder det till att nyansera den fördömande synen på sexarbete, och bryta den banala maktanalysen där människor endast är offer eller förövare.  

I Sverige säljer en före detta programmerare terapeutisk närhet, Linda Skugge gör succé på OnlyFans och socialantropologen Petra Östergren har just lagt fram en efterlängtad avhandling om sexköpslagen, “Sveriges sexköpsförbud: Moralpolitik och prostitutionsstyrning.”  

Jag tror att Lilian Andersson ler i sin himmel. 

***

Läs även: Släpp gurun och hjälp till i ett soppkök i stället

Läs även: Till porrbions försvar