Det värsta är att Ryssland har rätt

Ryssland har rätt.  

Nej, lugn och sans, jag menar inte så. Inte att det är i sin ordning att anfalla Ukraina. Inte att giftmord är acceptabel politik. Inte att Putin, Kim Jong-Un och Ali Khamenei är de tre vise männen. 

Jag menar bara att Ryssland har rätt i att världen blivit multipolär. Rysslands främsta fördel är att bejaka det. Västvärlden lider av att inte vilja ta in det. 

Ska man vinna en strid är det en fördel att välja den som inte redan är förlorad. Och världen ser ut som den gör. Vi har två kärnvapenmakter, Ryssland och Kina, med ambitioner och förmåga att ta större plats. Vi har en tredje, Indien, som varken ställt till med större problem eller bidragit till några finurliga lösningar, men det kan ändras snabbt. USA plågas av personlighetsklyvning, instabilitet och senilitet. Vi har två stora konflikter, i eller nära Europa, som båda kan eskalera till världskrig. Vi har för stunden glömt en tredje vulkan som väntar på att explodera: Kinas krav på Taiwans underkastelse. 

Det vi inte har är en strategi. 

Mycket som gjorde världen bättre hann åstadkommas under den korta perioden efter Sovjetunionens kollaps. Fråga balterna. Mycket hann bli bättre. Men inte vår beredskap för bakslag och inte vår förmåga till klarsyn. 

Till och med de idealister som aldrig gav upp striden för de baltiska staterna, blev överraskade när frigörelsen kom. Berlinmuren framstod som permanent, till den oväntat föll. Sovjet imploderade, till världens förvåning. Följden av alla de där överraskningarna var att balansen mellan idealism och realism justerades. Principerna och idéerna verkade ha vunnit över cynismen. Rätt hade trumfat makt. 

Varför skulle det inte fortsätta?  

De gamla uttalade och outtalade överenskommelserna om intressesfärer och buffertstater behövde inte ens sägas upp. De självdog. Med vem skulle överenskommelserna slutas, när världen bara hade en supermakt och vi ändå var på väg åt samma håll? 

Världen hade inte blivit en idyll, särskilt inte efter den 11 september 2001, men idén om hur världen fungerar hade blivit mer idealistisk. 

Att säga att realpolitiken smög sig på oss är att förringa västvärldens ovilja att se den. Tysklands aningslösa hållning gentemot Ryssland är ett exempel. Vi trodde att vi – principerna och idealen – hade vunnit. Nu, när det visar sig att det var fel, har vi svårt att svälja förtreten. 

Ryssarna har en fördel, för nu är det de som känner tidsanden på sin sida. Varje konflikt är välkommen, för det stärker deras övertygelse om att världen är på väg att stöpas om. Varje konflikt är en katastrof för oss i väst, av precis samma skäl. Det är ett asymmetriskt förhållande. Tjänar man på att saker går fel har man bättre odds att vinna än om man tjänar på att saker går rätt, för saker kan gå fel på fler sätt än de kan gå rätt på.  

Det betyder inte att Ryssland är en vinnare. Putin leder Ryssland ned i avgrunden. Frågan är bara om han lyckas ta oss med sig. Ska vi undvika det behöver vi en strategi. Det betyder att vi är tvingade att balansera om idealism och realism igen. 

Obändig idealism, uppbackad av vapenmakt, är ett recept på ständigt krig i en multipolär värld. Vill vi inte välja den vägen, måste vi svälja sådant som vi trodde att vi en gång för alla hade spottat ut. 

Det är viktigt att Ryssland förlorar i Ukraina. Men därefter kommer framtiden åter att bestå av intressesfärer, oaptitliga överenskommelser och buffertstater. Eller ett enda stort krig.

***

Läs även: Till sist blir vi alla ryssar

Läs även: Putin har valt banditlivet