Det värsta skedde ju med Biden vid rodret
Under de gångna fyra åren har den ena katastrofen avlöst den andra på ett sätt som saknar motstycke i historien sedan 1930-talet.
Toppbild: AP
Det blir aldrig riktigt som man har tänkt sig. Fråga bara Joe Biden, som knappast vid sitt tillträde för fyra år sedan hade räknat med det största kriget i Europa sedan 1945 – med deltagande även av nordkoreanska styrkor! – eller en femton månader lång, blodig urladdning mellan Israel, Hamas, Hizbollah och Iran. Eller att plötsligt högeffektiva, plötsligt religiöst nedtonade syriska rebeller på någon vecka skulle lyckas störta al-Assad.
Nej, Biden var inställd på att reparera sprickorna i det amerikanska samhällsbyggets själva fundament. Efter fyra år (och ett mer eller mindre välplanerat försök till statskupp) med Donald Trump, och en pandemi som krävt dryga miljonen dödsoffer, var det dags att ”bygga tillbaka bättre”.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det slagordet syftade som bekant inte minst på den nya gröna industrigiv som på många sätt blev Bidenadministrationens adelsmärke, och vars konsekvenser ännu är svåra att överblicka. Lade man grunden till en äkta omställning till förnybar energi, eller hjälpte man i själva verket Trump att avlossa de första salvorna i ett förödande globalt handelskrig mot Europa och Kina?
De stora ekonomiska stimulanspaket, gröna eller ej, som Biden sjösatte var också tänkta att lotsa landet ur pandemins lågkonjunktur. Och det gjorde de, med besked. Förskräckta kritiker – i The Economist, till exempel – påtalade tidigt riskerna för att krafttagen skulle leda till hög inflation. I dag skyller ledarna i väst regelmässigt inflationsåren på Rysslands övergreppskrig på Ukraina, och visst stämmer det att Putin valde en smart tidpunkt för att slå till. Men utan Bidens expansiva ekonomiska politik är det inte säkert att kriget hade blivit alls lika inflationsdrivande.
Och inflation är en riktigt jävlig företeelse för den som vill bli omvald (eller få sin vicepresident vald). Det hjälper inte ens att få ner den, eftersom det bara handlar om att hindra ännu fler stora prishöjningar – inte att trolla bort de höjningar som redan skett. Väljarna ser och känner dagligen hur mycket dyrare allt har blivit. Då räcker det knappast för att återställa förtroendet att en politiker tjatar om att det värsta är över. Det värsta skedde ju med honom vid rodret.
Européerna reagerade med fasa på Trumps valseger i november, och det är inte så konstigt. Dumt är det däremot att tro att amerikanska väljare är så korkade att de ständigt röstar emot sina egna intressen. Oerhört många av dem som röstade på Trump är väl förtrogna med mannens brister. De vet att han inte förtjänar ämbetet. Men de förväntar sig mer i plånboken av hans politik än från flumhuvuden till demokrater vars enda paradgren är att stå och bli ryggdunkade av svinrika kändisartister på massmöten.
De förväntar sig också mer stabilitet. Det låter naturligtvis vansinnigt i europeiska öron, med tanke på kaoset i USA under Trumps förra ämbetsperiod. Men faktum kvarstår: under de gångna fyra åren har den ena katastrofen för västvärlden avlöst den andra på ett sätt som saknar motstycke i historien sedan 1930-talet. Biden upplevs ha fullkomligt tappat kontrollen. Det är inte ett dugg orättvist. Sedan att Trump som vi vet saknar både intellekt och temperament för att återställa den globala ordningen, det är en annan sak.
Men vi vet så lite om framtiden. Kommer USA:s näringsliv – den verkliga ”djupa staten” – tillåta att Trump deporterar miljontals lågavlönade arbetare, samtidigt som han reser kraftiga handelshinder mot landets viktigaste exportmarknader? Kommer vicepresident JD Vance att vid ett väl valt tillfälle, när Trump gjort något alldeles överjävligt vanvettigt, försöka sig på att kuppa bort presidenten med hjälp av 25:e författningstillägget?
Kommer Trump att avgå självmant efter något år, i utbyte om löften om att bli benådad av efterträdaren? Kommer Kina att fullskaligt invadera Taiwan eller nöja sig med en utdragen, för världsekonomin förlamande blockad? Kommer Rysslands ekonomi slutligen att knäckas under kostnaderna för Ukrainakriget och i rågången mellan USA, Europa och Kina – eller tvärtom blomstra på grund av skenande råvarupriser?
Det blir aldrig riktigt som man har tänkt sig. För det mesta blir det ännu värre.
***
Läs även: Hon blir USA:s första dam – igen
