Jobba mindre – din chef kommer att tacka dig

Enligt en ny undersökning önskar 72 procent av svenskarna förkortad arbetstid. De allra flesta i form av kortare veckor – fyra arbetsdagar i veckan, eller sex timmar om dagen.  

Det vore verkligen på tiden. För trots oavbruten tillväxt har vi inte sänkt arbetstiden sedan 1970-talet, då 40-timmarsveckan infördes. Numera betraktas detta som ett mått fallet från himlen och anses omöjlig att ändra utan att orsaka ett ekonomiskt Armageddon. Här råder en rörande politisk enighet, även om motiven varierar: för vänstern handlar det om att rädda skattekronor, medan högern inte vill trassla till det för företagen.  

Följden är att vi jobbar mer än någonsin: antalet årsarbetstimmar är faktiskt fler i dag än år 1980.  

Nyliberala debattörer brukar förnumstigt invända att den som så önskar själv kan gå ner i tid, men då har man inte förstått den svenska mentaliteten. Vår inställning till arbetet har studerats i många undersökningar, men låt mig bespara er läsningen genom att summera resultatet i en mening: Vi vill arbeta heltid, men önskar att måttet för heltid var lägre.  

Att själv dra på tiden får många att känna sig som arbetsskygga slackers, och det passar inte ett folk med Luther på axeln.   

Vår ovilja att slå av på tempot blir särskilt märklig om vi lägger in tidens stora samhällsutmaningar i kalkylen: utbrändhetsepidemin, klimathot och inflation. För faktum är att arbetstidsförkortning adresserar alla tre. Det skulle innebära mindre stress, göra oss rikare utan att belasta ekosystemen och är till skillnad från lönehöjningar inte inflationsdrivande. 

Jag har börjat ge upp hoppet om politiken, men det finns andra vägar. En sådan pekar samtidshistorikern David Larsson Heidenblad ut i sin nya bok ”Ta din tid” (Volante). Den inleds med en diskussion av samhälleliga kunskapsgenombrott, alltså när kunskap som tidigare tillhört en mindre krets får brett genomslag. Detta skedde med miljöfrågorna på 1960-talet, och när aktiehandel gick från att vara en syssla för finanshajar till folksport några decennier senare.  

Nästa genombrott, spår Larsson Heidenblad, kommer handla om förhållandet mellan arbetstids och produktion. Här finns en mängd forskning som pekar i samma riktning, mot en modell som kan sammanfattas med devisen ”Gör mindre men bättre”. 

Det gäller i synnerhet arbete inom kunskapsindustrin. Forskningen visar nämligen är att det är svårt att arbeta koncentrerat mer än några timmar per dag. Samtidigt fortsätter våra processer när vi lämnat kontoret, och ofta kommer vi på de mest geniala lösningarna när vi gör något helt annat: skalar potatis, promenerar eller tar en dusch.  

”Kreativt arbete kräver ordentligt med avkoppling”, konstaterar Larsson Heidenblad, och fortsätter: ”Den som vill uppnå största möjliga resultat måste därför lära sig att sluta i tid. Efter tre-fyra timmars arbete är det dags att ägna sig åt något annat.” 

Om vi ska tro vetenskapen – och det ska vi ju –  kan du alltså med gott samvete ta upp en ny vana under 2024. Fortsätt att stämpla 40 timmarsveckor, men schemalägg saker som långa luncher, promenader och kanske en tupplur. Förslagsvis på eftermiddagen, för ärligt talat: Hur många av oss bidrar nämnvärt till BNP efter lunch? 

Det troliga är att din chef inte kommer att märka något. Förutom möjligen att du är gladare, friskare och att kvalitén på det du faktiskt gör ökar. 

***

Läs även: En grupp sticker ut i lyckostatistiken

Läs även: Pojkar är mer än bara problem