Devo, Jomshof, Javier Milei och bråket om Netflix

Måndag 

Jordkryparna, som brukar hitta in i huset mot slutet av rötmånaden, verkar särskilt förvirrade i år. Först var det antagligen för torrt, sedan antagligen för vått och nu är det väl alldeles för lagom, eftersom allt väder är katastrofväder numera. Om något kan få mig att tvivla på evolutionsläran är det de här, fullständigt harmlösa skalbaggarna. Så fort de tagit sig in genom springor och sprickor, har de ingenting att göra förutom att dö. Till vilken nytta för arten, undrar man? 

Apropå det är Devo på turné och varje konsertrecension återkommer till bandets idé om att rulla tillbaka evolutionen. Om orsaken är Devo själva, eller om det är musikjournalister som vill övertyga oss om sin intellektuella tyngd, vet jag inte. Oavsett vilket är det ungefär lika berikande som när Carl Bildt sjöng Fyra bugg och en Coca-Cola. Moderatledare blir sällan bra schlagersångare. New Waveband sällan bra filosofer. Men musiken håller. 

Att oppositionen lyckats enas om en sak är en aning överraskande, men att den saken är att Richard Jomshof borde sättas i skamvrån, är det inte. Jag skulle vara mer intresserad om de en gång för alla kunde fastställa vilken figur i Lucky Luke det är som Jomshof påminner om. Vissa dagar tror jag att det Calamity Jane, andra någon av de ständigt återkommande, lugubra begravningsentreprenörerna. 

Bo Rothstein föreslår i Svenskan att vi förbjuder bokbål. Det är lite oklart vad poängen är, eftersom vilken koranskändare som helst i stället kan köpa ett paket bacon på Ica och bläddra in fläsket mellan surorna, till mullors och ayatollors förtret. I det här fallet är det lätt att skapa rök utan eld. Nästan alla som tar sig an det här problemet försöker reducera det till något slags juridisk teknikalitet. Men saken är förstås mycket krångligare, eftersom den är kulturell: en importerad stridighet från muslimska länder. Det är för sent att ändra på nu. 

”This article is supported by Civic Minded, an initative to invest in the work of cultural critics from historically underrepresented backgrounds”, står det under en text i New York Times om popvärldens ”medelklass”: artister som har stor fanbas, men sällan hamnar på listorna. Författaren heter Shaad D’Souza, en rätt etablerad musikskribent, men hans exotiska namn räckte tydligen för att bli behängd med en så nedlåtande etikett. Artikeln i sig intressant, inte minst att popen försvinner från topplistorna och lämnar plats åt country, rap och olika sorters världsmusik i stället. 

Tisdag 

En semifinal i dam-fotbolls-VM är precis lagom lång för att jag ska hinna rycka allt ogräs på gångarna i vår blygsamma parterr. När jag börjar är förhoppningarna stora, när jag är färdig ser jag på de långa ansiktena att det inte gick som tänkt. Själv lyssnade jag under arbetet i stället på sista delen av Michael Jaystons inläsning av John le Carrés The Little Drummer Girl. Le Carrés förmåga att låta sina huvudpersoner associera fritt, utan att författaren tappar spåret, var lika imponerande som alltid. 

I svensk press blir Javier Milei, som, antagligen till sin egen förvåning, vann söndagens presidentprimärval i Argentina, bara ”högerextremist”. I engelsk och amerikansk press kan man läsa den, för vissa av oss, talande upplysningen att hans hundar heter Milton, Robert, Lucas och Murray. Milton efter Milton Friedman, Robert och Lucas efter Robert Lucas och Murray efter Murray Rothbard, den österrikiska skolans motsvarighet till Hunter S Thompson. 

Milei kallar sig anarkokapitalist och påstår att han varit instruktör i tantrasex. Han vill antingen – det är en aning luddigt – ersätta den argentinska peson med amerikanska dollar, eller införa konkurrerande valutor i landet, vid sidan av att dumpa skatterna, avveckla välfärdsstaten och tillåta organhandel. Mileis högerextremism låter, med andra ord, som en genomsnittlig stämma i Muf:s libertarianska Uppsaladistrikt kring 1982, eller så. Det är bara duellrätten och legalisering av gladiatorspel som fattas, men valet hålls först i oktober, så det finns tid till kompletteringar. 

Det flesta av Mileis förslag – som han antagligen inte kan få stöd för i parlamentet – skulle förstås resultera i olika slags katastrofer. Å andra sidan är Argentina sedan flera år redan en samling av olika slags katastrofer. Det är inte så konstigt att argentinarna vill pröva något nytt, även om det finns få exempel på att ungdomsförbundsradikalism löst några problem. 

Onsdag 

New York Times förstasida i dag täcks av 18 porträtt av de medåtalade i Trumpmålet i Georgia. Ett effektfullt förbrytargalleri. 

Annars är Barack Obamas gamla kärleksbrev, läckta av en ungdomsflamma, amerikanernas bästa bidrag till dagens underhållning. En rasande spekulation om Obamas sexuella läggning har utbrutit, efter att det här partiet hamnat i tryck: 

”In regard to homosexuality, I must say that I belive this is an attempt to remove oneself from the present, a refusal perhaps to perpetuate the endless farce of earthly life. You see, I make love to men daily, but in the imagination.” 

För alla normala människor borde förstås det mest chockerande med stycket vara att det är skrivet av en 21-åring i ett kärleksbrev. Obama måste ha varit en outhärdligt pompös ung man. 

Torsdag 

Att till och med Ica Borrby – man kommer inte så mycket längre söderut – saluför surströmming inför dagens premiär, är antagligen ett tecken på gentrifiering. Halvångermanlänning som jag genetiskt är, har jag livet igenom tvingats kämpa mot släktingar och bekanta som attackerat mig med svullna burkar just den här tiden på året. Nu är jag inte ens säker härnere. Ska man behöva emigrera? 

Vi ska nu vara vaksamma som fyra, snarare än som tre, på en femgradig skala. Presskonferensen direktsändes i radio och det var kanske inte alldeles förtroendeingivande att Säpochefen, likt vilket tafatt kommunalråd som helst, inte förmådde få mikrofonerna att fungera till en början. Ingen missade å andra sidan något, eftersom det som sades saknade egentligt innehåll. Vi ska fortsätta som vanligt. Fast lite annorlunda. Jag undrar mest över varför referensen till ”högerextremister” var så viktig att lägga in. Finns det verkligen högerextremister, snarare än islamister, som är så arga på att koranen bränts att de vill spränga folk i luften? Eller är det bara Säpos försök att ställa sig in bland vänstermänniskor? 

En upplyftande artikel från Aftenposten i SvD, som hävdar att AI-robotarna blir dummare, ju mer de lär sig. Det ska bero på att AI försöker anpassa sig till mänsklig kommunikation och att, som artikeln uttrycker det, ”god uppfostran och intelligens” inte båda kan förbättras samtidigt. Det är antagligen det första verkligt mänskliga som jag hört om AI. 

Michael Parkinson, som kallade sina TV-intervjuer ”an unnatural act between consenting adults in public”, har dött. Närmast sörjande är Skavlan. 

Fredag 

Bråket om Netflix kommande spelfilm om Leonard Bernstein, Maestro, har satt i gång innan filmen ens kommit. Skälet är huvudrollsinnehavaren Bradley Coopers lösnäsa. Den är stor och krokig och därför antisemitisk, enligt Tracy-Ann Oberman, den gamla Eastendersskådisen, som gjort det till lite av en specialitet att sniffa fram antisemitism både här och där. 

Bernsteins tre barn håller inte med. Pappa, skriver de i ett uttalande, hade ju faktiskt ”en stor, fin näsa”. Men moderna debatter kan man inte lägga så lätt. Bradley Cooper, som inte är judisk, har styrt ut sig i ett ”jewface” och det är lika illa som att styra ut sig i ett ”black-face”, menar Oberman. 

En intressant poäng. Att en vit skådespelare skulle få spela Robert Johnson, eller Martin Luther King Jr, eller Malcolm X, eller Robert Mugabe, eller Prince, eller vem det nu skulle vara, är förstås sedan länge otänkbart. Men om det ändå skulle inträffa, vore det då orimligt att skådisen försökte likna sin karaktär? Kan en manlig skådis spela kvinna, utan att gestalta en transperson? Kan kvinnor spela män? Får man överhuvudtaget låtsas vara någon annan än man är? Om inte verkar skådespelaryrket ha förlorat mycket av sin lockalse. 

Rudy Giuliani är pank och kanske måste tjalla på Donald Trump för att inte hamna på gatan, rapporterar flera medier med stor tillfredsställelse. Det är en ganska enastående prestation av Giuliani i ett land där politiker på högre poster nästan alltid kliver av sina uppdrag, rakt ned i en jättehög med pengar. Barack Obama hade runt 10 miljoner kronor sparade då han tillträdde som president, nu har han en förmögenhet på minst 800 miljoner kronor. Paret Clinton var fattigare än Obama när Bill tillträde, nu sitter de på en och en halv miljard, ungefär. 

Lördag 

Apropå Murray Rothbard: den senaste räkenskapsperioden, meddelar Timbro, har min gamla introduktion till den österrikiska skolan sålt i 62 ex, 30 år efter att den först publicerades. Det blir 526 kronor in inklusive moms. Jag känner bara en aning skam när jag rullar mig i mina enorma högar av ihopskrivna pengar. 

Vår egen topprestaurang K6 har övergått till höstschemat. För första gången har krögarparet lämnat ansvaret för kvällen till sin personal. Med undantag för cocktails går det utmärkt, men det enda ställe som serverat mig drickbara Dry martinis i Sverige är å andra sidan Teatergrillen. 

Söndag 

En sällsynt redig – och rolig – debattartikel i DN av religionsfilosofen Johan Eddebo: 

”Efter att ha ägnat ungefär 400 år åt att försöka avförtrolla världen så vill nu företrädare för den sekulära verklighetsuppfattningen helt plötsligt stoppa in något slags spöke i maskinen igen.” 

Det handlar förstås om AI och Eddebo sätter fingret på precis rätt ställe: de som varnar för att AI är på väg att utveckla ett medvetande har väldigt luddiga idéer om vad medvetande är. De slår knut på sig själva med sin vetenskaplighet och till slut blir berättelsen om AI full av knappt skyld mystik och magi: 

”Jag gillar förstås att de här människorna på sätt och vis nedlåter sig till att komma och brottas i leran med oss som tror på tomtar, troll, mirakel och andemakter. De kommer att bli rejält skitiga. Vi har nämligen hållit på med det här längre än vad de har.” 

Päronträdet har knäckt en gren. Det är nog varken tomtar eller troll som varit framme, bara straffet för oss som är för fega för att gallra.

***

Läs även: Fjällvandring, Mikail Yüksel, stormen Hans och Trump

Läs även: Semester, Lego, Oxford bags och Pridefestivalen