Die dummen Schweden – vad hände med det svenska kunskapssamhället?
Det är inte bara vår tyska som blir sämre med åren, vi lever nu i ett så kallat kunskapssamhälle där stora delar av befolkningen varken kan läsa eller räkna.
Toppbild: TT
Matematikläraren slet de sista hårstråna från sin snart kala hjässa. Han grämde sig över att behöva underkänna halva klasser i första matematikkursen på gymnasiet. Ungdomarna kan inte längre räkna, de utvecklar inte tillräckligt abstrakt tänkande och problemlösningsförmåga. Enligt läraren sätter Sverige inte kunskapen främst, under de senaste 20 åren har vi klivit in i det ytliga uppvisningssamhället där varken verklighetsförankring och sanningssträvan råder.
I början av december kom nyheten från OECD att svenska 14-åringar blir allt bättre i matematik jämfört med sina kamrater i andra medlemsländer, de bästa resultaten sedan mätningarna började 2008.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Hur kan bilderna av de ungas matematikkunskaper vara så olika? Det beror på enorma skillnader mellan dem, klass- och framför allt invandrarbakgrund spelar roll.
Det avspeglas i den vuxna befolkningen. I december presenterades även OECD:s stora undersökning av hur väl industriländernas arbetsföra kan läsa och räkna. Sverige var bättre än genomsnittet, men hade den största skillnaden mellan den infödda och utrikesfödda befolkningen. Nära 800 000 svenskar är analfabeter, fler än var tredje vuxen invandrare är för svag i läsning för att kunna göra sig gångbar i arbetslivet och nästan lika stor andel kan inte räkna. Samtidigt saknar nästan var tjugonde infödd svensk tillräckligt god läsförmåga och ännu fler är för svaga i matematik.
Enligt PISA-mätningen går sedan 2014 var fjärde ungdom ut grundskolan utan att kunna läsa ordentligt, omkring 200 000 elever på tio år. Den svenska skolan har svarat på utvecklingen genom att dra ned på andelen texter i undervisningen och låga krav i de nationella proven.
Det här är dystra siffror i ett land som redan i kyrkoordningen 1571 slog fast att alla flickor och pojkar skulle lära sig skriva, läsa och räkna och som vid 1700-talets mitt utrotat analfabetismen.
Vad får vi för pengarna? Bland OECD-länderna ligger Sverige på sjunde plats när det kommer till utgifter för skolan, men landar först på plats 15 när det kommer till utfallet. Länder som Sydkorea, Japan och Finland som lägger mindre resurser på utbildning får tydligt bättre resultat. Därtill är de svenska skolorna de stökigaste i Europa.
Nedmonteringen av kunskapssamhället kan avläsas i andra prioriteringar. Kulturlivet som kunskapsbildande organ fått träda tillbaka. Sedan millennieskiftet har nästan var fjärde kommunalt bibliotek lagts ned och 14 miljoner böcker ur de gemensamma samlingarna förstörts. Vilken betydelse har det haft för minskat läsande?
Regeringen skär kraftigt ned på stödet till folkbildningen. Här finns misskötsel av medel inom bildningsförbunden och att de styrts om från bred folkbildning till integrationsåtgärder som bakgrund. Samtidigt utarmar det en organiskt framvuxen infrastruktur för kunskapsbildning. Kulturlivets andel av de kommunala budgetarna har halverats på 20 år, en avveckling som pågått oberoende politiskt styre. Det rör inte bara ”vänsteranstrukna” teatergrupper och sagoläsande dragqueens, utan också museer och bibliotek som vårdar gemensam identitet och kollektivt minne. Ett litet ljus i kulturskymningen är att de kommunala kulturskolorna når allt fler trots halverat statligt stöd.
***
Läs även: Vi lever i 80-talets dystraste dystopi
Läs även: Spontanitet är för losers
Matematikläraren slet de sista hårstråna från sin snart kala hjässa. Han grämde sig över att behöva underkänna halva klasser i första matematikkursen på gymnasiet. Ungdomarna kan inte längre räkna, de utvecklar inte tillräckligt abstrakt tänkande och problemlösningsförmåga. Enligt läraren sätter Sverige inte kunskapen främst, under de senaste 20 åren har vi klivit in i det ytliga uppvisningssamhället där varken verklighetsförankring och sanningssträvan råder.
I början av december kom nyheten från OECD att svenska 14-åringar blir allt bättre i matematik jämfört med sina kamrater i andra medlemsländer, de bästa resultaten sedan mätningarna började 2008.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Hur kan bilderna av de ungas matematikkunskaper vara så olika? Det beror på enorma skillnader mellan dem, klass- och framför allt invandrarbakgrund spelar roll.
Det avspeglas i den vuxna befolkningen. I december presenterades även OECD:s stora undersökning av hur väl industriländernas arbetsföra kan läsa och räkna. Sverige var bättre än genomsnittet, men hade den största skillnaden mellan den infödda och utrikesfödda befolkningen. Nära 800 000 svenskar är analfabeter, fler än var tredje vuxen invandrare är för svag i läsning för att kunna göra sig gångbar i arbetslivet och nästan lika stor andel kan inte räkna. Samtidigt saknar nästan var tjugonde infödd svensk tillräckligt god läsförmåga och ännu fler är för svaga i matematik.
Enligt PISA-mätningen går sedan 2014 var fjärde ungdom ut grundskolan utan att kunna läsa ordentligt, omkring 200 000 elever på tio år. Den svenska skolan har svarat på utvecklingen genom att dra ned på andelen texter i undervisningen och låga krav i de nationella proven.
Det här är dystra siffror i ett land som redan i kyrkoordningen 1571 slog fast att alla flickor och pojkar skulle lära sig skriva, läsa och räkna och som vid 1700-talets mitt utrotat analfabetismen.
Vad får vi för pengarna? Bland OECD-länderna ligger Sverige på sjunde plats när det kommer till utgifter för skolan, men landar först på plats 15 när det kommer till utfallet. Länder som Sydkorea, Japan och Finland som lägger mindre resurser på utbildning får tydligt bättre resultat. Därtill är de svenska skolorna de stökigaste i Europa.
Nedmonteringen av kunskapssamhället kan avläsas i andra prioriteringar. Kulturlivet som kunskapsbildande organ fått träda tillbaka. Sedan millennieskiftet har nästan var fjärde kommunalt bibliotek lagts ned och 14 miljoner böcker ur de gemensamma samlingarna förstörts. Vilken betydelse har det haft för minskat läsande?
Regeringen skär kraftigt ned på stödet till folkbildningen. Här finns misskötsel av medel inom bildningsförbunden och att de styrts om från bred folkbildning till integrationsåtgärder som bakgrund. Samtidigt utarmar det en organiskt framvuxen infrastruktur för kunskapsbildning. Kulturlivets andel av de kommunala budgetarna har halverats på 20 år, en avveckling som pågått oberoende politiskt styre. Det rör inte bara ”vänsteranstrukna” teatergrupper och sagoläsande dragqueens, utan också museer och bibliotek som vårdar gemensam identitet och kollektivt minne. Ett litet ljus i kulturskymningen är att de kommunala kulturskolorna når allt fler trots halverat statligt stöd.
***
Läs även: Vi lever i 80-talets dystraste dystopi
Läs även: Spontanitet är för losers
