Diktatur på laglig grund?

Den största logikern sedan Aristoteles, brukade hans nära vän Albert Einstein kalla honom – Kurt Gödel, det paranoida 1900-talsgeni som i ett slag fick den stabila logiska grunden för hela matematiken att rämna genom sina ofullständighetsteorem. För detta bör han tveklöst bli ihågkommen, även av den som aldrig kommer att sätta sig in i hans rätt abstrakta resultat – men i dessa tider, då en mängd bedömare är överens om att en viss amerikansk presidentkandidat utgör ett allvarligt hot mot USA:s demokrati, skulle han också kunna bli ihågkommen för något annat.  

Österrikaren Gödel flydde, som så många andra europeiska intellektuella, sitt hem i samband med nazisternas övertagande, och hade 1947 levt i Princeton i närmare ett decennium när han bestämde sig för att ansöka om amerikanskt medborgarskap. I processen ingick ett förhör med en domare, och trogen sin neurotiska natur ägnade Gödel oproportionerligt mycket tid åt att närstudera den amerikanska konstitutionen inför tillfället, med ett något oväntat resultat: Konstitutionen innehöll, anförtrodde Gödel sin vän ekonomen Oskar Morgenstern, flera självmotsägelser, och det skulle vara fullt möjligt för den som ville att ”på ett helt och hållet lagligt vis göra sig själv till diktator och etablera en fascistisk regering”.  

Såväl Morgenstern som den gemensamma vännen Einstein blev bestörta när de hörde talas om detta: Förhöret var, försökte de övertyga Gödel, en ren formalitet, och det var avgjort inte rätt tillfälle att börja diskutera subtiliteter i USA:s lagstiftning med domaren, om han ville ha någon chans att få sitt medborgarskap. Kanske befarade de också att Gödel därmed skulle ledas in på någon annan av sina mindre rationella övertygelser, som att heminredningen kunde avge livsfarliga gaser, att avundsjuka kollegor var ute efter att ta honom av daga och att han ständigt riskerade att bli förgiftad genom maten. 

När de tre så slutligen infann sig hos domaren på den avtalade dagen var denne uppenbart imponerad av Gödels illustra sällskap, och talade en lång stund med Einstein innan han vände sig till Gödel: 

”Varifrån kommer du?” 

”Österrike”, svarade Gödel.  

”Jaså. Och vilket styrelseskick har ni där?” 

”Det brukade vara en republik, men nu har det utvecklats till en diktatur.” 

”Förfärligt”, menade domaren. ”Men något sådant skulle aldrig kunna hända i vårt land.” 

”Jodå!” utropade Gödel genast. ”Och jag kan bevisa det!" 

Så, vad var det då för en svaghet Gödel hade funnit i den amerikanska konstitutionen? Ingen vet – eftersom hans två ledsagare Einstein och Morgenstern omedelbart tystade honom – vilket förstås gett upphov till spekulationer. Vetenskapsjournalisten Jim Holt citerar i en essä en expert som gissar på frånvaron av reglering för vilka typer av tillägg som kan göras, så att även demokratividriga lagar skulle kunna läggas till om tilläggsprocessen bara följde regelverket, medan Gödels levnadstecknare Stephen Budiansky i stället föreslår att Gödel kan ha insett att reglerna för att göra nya tillägg är stränga, men att inget förhindrar att man skulle kunna göra ett tillägg som gör dessa regler slappare.  

Men vilket kryphålet än kan tänkas ha varit rör det sig väl ändå egentligen mest om frågan om vilken väg den största logikern sedan Aristoteles skulle ha tagit för att etablera en diktatur – och är det något vi kan veta säkert är det att det inte är någon värdig den titeln vi har att göra med i det aktuella fallet.  

Att det dessutom skulle kunna vara mer effektivt att rikta hot och falska anklagelser mot sina politiska fiender, tillskansa sig immunitet med hjälp av bundsförvanter på centrala juridiska poster och sprida desinformation med hjälp av egna offentliga kanaler – kort sagt att en president helt enkelt skulle kunna välja att bara strunta i konstitutionen – föresvävade kanske aldrig Gödel, hans logiska geni till trots.  

***

Läs även: Från amerikanskt guld till politiserad sand

Läs även: Trump i medvind vid konventet