Diktaturens kreatur.
Det finns en teori som går ut på att skitstövlar är korkade. Jag har aldrig trott på den. Min erfarenhet är att det krävs en rejäl dos fantasi för att vara riktigt jävlig och fantasi hänger samman med intelligens. Dumma människor är irriterande på ett mycket mer stationärt sätt, som farthinder eller kor.
Men de senaste veckorna har jag börjat tvivla.
I veckan namngavs han av den medborgarjournalistiska nyhetssajten Bellingcat. Dr Alexandr Jevgenjevitj Misjkin är hans riktiga namn och den ryska militära underrättelsetjänsten GRU är hans arbetsgivare. Kanske inte någon stor överraskning för dem som följt turerna kring förgiftningarna av Sergej Skripal och hans dotter i Salisbury. Dr Misjkins reskamrat till Salisbury – dit de enligt egen utsago hade åkt två gånger för att beundra den fantastiska katedralen – har redan tidigare identifierats som överste Anatolij Tjepiga från samma organisation. Tjepiga erhöll så sent som 2014 Rysslands mest prestigefyllda förtjänsttecken – Geroj Rossii, Rysslands hjälte – ur Putins egen hand, antagligen som tack för hemliga tjänster på Krimhalvön.
Tjepiga och Misjkin reste förstås under falska identiteter, men efter bara någon vecka nystades spåren upp. Deras rörelsemönster var lätt att återskapa. Då kom någon på GRU på den lysande idén att spela in en tv-intervju med de två, där de försäkrade att de var vanliga turister, uppenbarligen med särskilt intresse för kyrkoarkitektur i Wiltshire.
Fanns några problem att identifiera dem, var de över i och med det.
Om jag förstår saken rätt är det med ryskan precis som med engelskan: underrättelsetjänst är samma ord som det för intellekt eller intelligens. Finns det någon täckning för det?
Läste man brittisk press förra veckan blir frågan än mer akut.
I brittiska medier redogjordes utförligt för en samordnad västlig insats som avslöjat fyra namngivna GRU-spioner, vilka rest till Holland med uppdrag att hacka sig in i OPCW i Haag, den organisation som har till uppgift att övervaka förbudet mot kemiska vapen. OPCW är del av undersökningarna efter giftattacken i Salisbury.
De fyra snubbarna – ordet verkar rätt i sammanhanget – togs på bar gärning. De hade försökt förstöra resterna av sina mellanmål, för att inte lämna dna och fingeravtryck, men misslyckats. De hade inte städat ur sina datorer och mobiler, så den holländska underrättelsetjänsten hade inga problem att kartlägga klåparnas framfart i Holland under det gällande uppdraget, men också flera år tillbaka. En av dem bar på ett taxikvitto från Moskva, som specificerade resrutten från GRU:s högkvarter till Moskvas flygplats. Två av dem hade falska pass med nästan identiska nummer, vilket betyder att hackarnas GRU-avdelning tydligen har för vana att trycka ut falska pass i nummerföljd. För att hitta till OPCW knappade de in namnet i Google maps.
Om man vill vara djävulsk, kräver inte det en aning professionalitet?
Kanske inte. Den kinesiske ambassadören till Sverige, Gui Congyous, hantering av turisterna som rullade sig på Stockholms gator i svårbegriplig vånda är inget under av propagandakrigföring. Ambassadören och hans underhuggare hör av sig till Fokus ibland med uppläxningar och anklagelser om att skribenter de ogillar är CIA-agenter. Ambassadören själv har för vana att hålla uppfostrande anföranden om på vilket sätt Sverige och svenskarna gör fel, så snart tillfälle ges. Även från hans egna utgångspunkter är det en svårbegriplig taktik. Så svårbegriplig att den påminner om inkompetens.
Och så saudierna. Om ett team på 15 man verkligen har mördat och styckat journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul – när det här skrivs är den enda källan turkisk polis – måste man fråga: Hur dumma i huvudet får diktaturens kreatur bli?
Vill de statuera exempel är det obegripligt varför de mördar i skymundan, snarare än genom de vanliga offentliga halshuggningarna. Och om de vill göra det oupptäckta är det obegripligt varför de gör det på sitt eget konsulat. Och 15 personer? Hur många saudier behövs egentligen för att skruva av ett huvud?
Från mordförsöket på Skripal via Kinas kidnappningar och det misstänkta mordet på Khashoggi har vi att göra med riktigt obehagliga bödlar. Det är bortom tvivel.
Men är de dessutom pantade, pucko, tröga, fåraktiga och stupida?
Jag börjar nästan tro det.
Johan Hakelius politisk chefredaktör. Läs Johan Hakelius blogg här