”DN-mässig velighet måste ersättas med rakryggat mod”
"Det saknas något fundamentalt hos stora delar av den svenska eliten, och det är instinkten att säga vad man tycker. Snyggt och prydligt, och precis vad man tycker."
Toppbild: Alex Brandon / AP
Ett tag på 90-talet var jag ledarskribent i Dagens Nyheter. Det var spännande och intressant på många sätt. Bland annat fick jag reda på att för att få fast tjänst där, måste man ha doktorerat. Som ni hör, det var länge sen.
Fast mer intressant ändå var att det krävdes att man slutade där, för att få kläm på begreppet ”DN-mässighet”. Om man bytte tidning på den tiden, så hette det att man gick över gatan. Jag gjorde det och började på Svenska Dagbladet. På den tiden låg nämligen Svenska Dagbladet i Marieberg och det var där jag lärde mig vad DN-mässig är.
Det var min begåvade chef på Svenska Dagbladet som upplyste mig. DN-mässig var att ständiga vela fram och tillbaka i texten, å ena sidan och å andra sidan, och sen ändå inte landa i en slutsats.
Det var oerhört länge sen, det förstår ni ju nu när DN blivit agendasättande och har ungefär två teser som drivs i alla avdelningar av tidningen på temat läxa upp folk. Men det fick mig att tänka på en annan text, om Fiona Hill.
År 2008 var hon nationell underrättelseansvarig för Ryssland och Eurasien vid National Intelligence Council (NIC). Hon klev in i rummet hos George W. Bush, ja presidenten, för ett strategimöte inför ett Nato-möte i Bukarest. Skulle till exempel Ukraina och Georgien bli medlemmar? Hennes synpunkt var – det skulle kunna bli problematiskt. Putin hade redan då stuckit ut mot Nato och pratade, redan då, om nya medlemmar som ”en provokation”. Hill fick på huvudet av Dick Cheney, då vicepresident, som samlade ihop sina papper och tågade ut ur rummet med orden: Så du säger till mig att du motsätter dig frihet och demokrati.
Det intressanta var Bush kommentar: ”He’s just yanking your chain,” med uppmaningen: Fortsätt med vad du sade.
Han bara rycker i din kedja. Det är en insiktsfull president som kan säga det till en underordnad, och hon fortsatte naturligtvis. Nato-mötet slutade med en kompromisskrivning att de två länderna ”kommer att bli medlemmar”.
Hon rådgav sedan Obama och Trump, den senare beskriver hon som varande mer lik Putin än någon företrädare på presidentposten. Hon brukade likna Trump vid Tolkiens Gollum, besatt av den mäktiga ringen, ”my precious”. Ja Hill är britt, dotter till en kolgruvearbetare. Liknelsen föll sig naturlig.
Det blev komplicerat, både med Georgien och Ukraina. Det betyder inte att det var fel att tänka sig Ukraina och Georgien som medlemmar. Det var rätt. Det var bara fel att inte tänka på att, och hur, det skulle kunna bli problematiskt.
Allt det här berättar NYT. Och det är viktigt, särskilt för svenska agendaläsare.
Hill läxar inte upp folk, hon läxar upp överordnade. Det har vi alldeles för lite av i Sverige, som trots sin individualistiska grundläggning mer ofta än sällan lyckas få DN-mässighet att se begåvad ut. Å ena sidan, å andra sidan… och ingen slutsats.
Det saknas något fundamentalt hos stora delar av den svenska eliten, och det är instinkten att säga vad man tycker. Snyggt och prydligt, och precis vad man tycker.
Engelskan har ett uttryck – Speak truth to power. Finns inget liknande på svenska. Men om fler ryckte lite mer i kedjorna kanske vi skulle hitta ett passande uttryck.
***
