Döden är ett flygplan
Folkhälsominister Morgan Johansson säger det rakt ut i veckans nummer av Fokus: Svenskar kommer att dö om fågelinfluensan börjar smitta från människa till människa. Experterna är också relativt eniga; förr eller senare kommer en epidemi som sprids globalt och tar miljontals människoliv. Vad vi vet, helt säkert, är att epidemier har betydligt större chanser att bli globala i dag än för bara 50 eller 100 år sedan.
1900-talet innebar en explosion för resandet. Fartyg, tåg och så småningom flyget gjorde det möjligt för människor att mötas på ett helt nytt sätt. Utvecklingen fortsätter nu i oförminskad takt med lågprisflygningar till andra sidan klotet för bara några tusenlappar. Tyvärr är det inte bara människor som reser jorden runt utan också olika typer av virus och bakterier. Fokus reportage visar att det i dag bara tar två veckor för ett virus att spridas runt jorden. Senast Sverige drabbades av en riktigt dödlig epidemi, under spanska sjukans härjningar 1918–1920, tog det åtta månader.
Alltsedan penicillinet började användas i mitten av 1940-talet har rika länder varit relativt förskonade från epidemiska sjukdomar. Det har varit lätt att förledas att tro att smittsamma dödliga sjukdomar är något som bara drabbar fattiga länder. För bara 30 år sedan trodde vi i Sverige att vi aldrig mer skulle drabbas av utbrott av tbc. Vaccineringen av barn upphörde. Sverige var så rikt och rent att man inte längre behövde oroa sig för fattigsjukdomarna. Inte undra på att uppståndelsen blev stor när flera barn på ett daghem i stockholmsförorten Bromma insjuknade förra året.
I dag läggs enorma resurser på att forska fram läkemedel mot relativt lindriga välfärdsrelaterade sjukdomar. Samtidigt går försvinnande lite till forskning kring sjukdomar som främst drabbar fattiga länder. Den snabba spridningen av sjukdomar som sars och olika typer av influensor, hotet från antibiotikaresistenta bakterier och det faktum att framtida klimatförändringar kan hjälpa fram malarian till en comeback i Europa borde räcka för att inse att vi sitter i samma båt.
När folkopinionen nu blir varse att nya epidemier står för dörren gäller det att myndigheterna fortsätter att agera rationellt och logiskt. De åtgärder som efter 11 september sopade undan både delar av rättssäkerheten och den personliga integriteten i vissa länder, visar hur snabbt ett samhälle som känner sig belägrat kan slå över i paranoia och panik. En medicinsk kris behöver inte, och får inte, leda till stängda gränser, och därmed även till en ekonomisk och politisk kris.
Det kan vara läge att påminna om att globaliseringen inte bara lett till att sjukdomar sprids. Den har också lett till att forskare världen över genom samarbete blir allt bättre på att hitta botemedel. Många av de unga forskare som nu för laboratorierna i USA och Europa närmare lösningen på virusens mysterier kommer från de länder, såsom Kina, som drabbats värst av epidemier.
Vi har också globaliseringen att tacka för en ekonomisk utveckling som gör att allt färre tvingas leva under dåliga hygieniska förhållanden där smittsamma sjukdomar lätt får fäste.
I medierapporteringen och debatten om fågelinfluensan smyger det sig in bilder av de drabbade områdena som mer eller mindre tydligt säger att det är vissa människogruppers sätt att leva som är orsaken till att smittan sprids. Turkar, kurder, vietnameser och kineser ja, men rena ordentliga svenskar skulle aldrig göra på det viset! Ändå är det mindre än 70 år – en blinkning i mänsklighetens historia – sedan journalisten Lubbe Nordström i boken »Lortsverige« beskrev den hygieniska situationen strax utanför huvudstaden så här:
»Detta är en brunn, som folket här finner utmärkt. Det var ett dike vid landsvägskanten, kring en grop, full av slemmigt grönt vatten. På en käpp hängde en uppträdd tombutelj. Litet längre upp låg en ladugård. Jag vände mig om. Ur grinden kom en gammal gubbe. Hans kläder voro obeskrivliga. Ett stort, yvigt, grågrönt hår omramade ett ansikte som på en apa med ett par brinnande ögon, och ansiktet var sedan ett enda grönt tovigt, det föreföll slemmigt skägg.«
