Dogen är vald. För allas vårt bästa?
Aftonbladet skriver att Musk ger sig själv titeln doge efter den japanska memehunden med samma namn, jag tror inte riktigt att de fattat skämtet.
Den yngste medlemmen i rådet gick ut på Piazza San Marco och stoppade den första pojke han såg. Denne drog trettio lappar ur en urna med trettio namn, varav nio drog lotten att få rösträtt i valet. Om sju av dem var överens valde de ett råd om fyrtio, som reducerades till tolv och nio av dem valde tjugofem, som igen krympte till nio och valde fyrtiofem personer, som återigen lottas ner till elva, som väljer den grupp om fyrtioen som utser den person som blir doge, ledare av republiken Venedig.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Processen är känd som ett av de bästa exemplen på skendemokrati, eftersom vem som till slut blev vald till doge på livstid absolut aldrig var en överraskning. För trots stränga regler om att politiska förmåner inte fick ärvas var Venedig en oligarki vars goda mående hängde tätt ihop med hälsan i de stora handelsfamiljerna.
Den historieintresserade Elon Musk gillar att döpa saker. Att hans myndighet i den amerikanska miljardärregeringen heter DOGE är nog ungefär lika slumpmässigt som att Teslas bilmodeller heter S, 3, X och Y. (Tecknen gick bland annat att läsa på röven av ett par korta, röda satinshorts som biltillverkaren sålde för några år sedan, det var ett ret med blankare av Tesla-aktien, “shortsellers”.)
Svenska Aftonbladet skriver att Musk ger sig själv titeln doge efter den japanska memehunden med samma namn, jag tror inte riktigt att de fattat skämtet.
Den stora amerikanska techpodden The All-In Podcast har gästats av både Elon och Trump, men är inte längre fulltalig sedan en David Sacks, en annan miljardär, behövt lämna för att tjäna sitt land i regeringen som tillträder nu i januari. Vikarierar gör andra riskkapitalister och politiska donatorer, vars vänner, pojkvänner och bekanta nu kan kalla Trumps andra regering för sin arbetsplats. I podden berättar de för varandra om alla sätt detta kommer att vara väldigt good for the country.
Vad vore den svenska motsvarigheten? Att Jacob Wallenberg skulle skylta med politikerkompisar, köpa upp medieplattformar, ta en ministerpost vars namn skojar om högmedeltida maktfullkomlighet och snicksnacka med andra rikingar om alltihop inför mångmiljonpublik?
Huruvida USA är en oligarki eller inte är en fråga som All-In och deras gäster inte är intresserade av att ställa. Vad som är intressant är hur man bäst främjar landet, vilket förstås är genom ett framgångsrikt näringsliv.
Elon Musk var demokrat för inte så länge sedan, med samma argument som de flesta högersossar och socialliberaler jag mött i cirkulation. Skattetrycket och välfärden försvaras med att det är vad som gynnar landet långsiktigt, och vad som gynnar landet mäts i ekonomiska termer. Fri utbildning och stor trygghet har inget med blödiga principer att göra, utan går helt enkelt att genom forskning koppla ihop med allt sådant som de stora handelsfamiljerna i vår tid gillar.
Men Musk är väl ingen despot, han är ju libertarian?
Handelsstaten Venedig var också liberal, på så sätt att möjligheterna var goda. Det dök hela tiden upp nya jobb och de gamla fanns kvar, måendet var gott inte bara i kanalpalatsen. Shakespeares Othello, en venetiansk general, är mörkhyad och försigkommen, gifter sig med den europeiska fina flickan Desdemona. För i handelsstaden Venedig gick det att säga att resultat var viktigare än ursprung.
Trump har tretton dollarmiljardärer i sin administration och poddarna från Musk-sfären försvarar det nya styrets månghövdade makt med att dessa människor är ämnade att leda. De har bevisat sig i det riktiga livet, Trump är ju den enda president som blivit fattigare under sin regeringstid. Yrkespolitikerna däremot har enbart tränats i att tjäna sig själva, samtidigt som landet.
Det stackars landet! “Det är som att man skulle ha tagit det sämst presterande bolaget för 30 år sedan och sedan bara fortsatt att pumpa in pengar i det utan att byta personal eller strategi”, så beskriver entreprenören David Friedberg den amerikanska statens ekonomi, All-In-killarna skrattar mellan tårarna.
Alla statsskick har sina nackdelar. Det yrkespolitiska sena 1900-talet utan tvekan sina. Musk-gänget och dess likar (nåja, halv-likar) i andra länder har inte svårt att hitta exempel på när staten tjänat sig själv bättre än medborgarna och politikerklassens käpphästar snarare än folkviljan.
Och Trump är ju demokratiskt vald!
Ja, genom en lång rad offentliga krumbukter, demonstrerad förmåga att knyta allianser och förhandla fram majoriteter, till och med uppvisad tur.
Dogen är vald, det blev den det skulle bli. För allas vårt bästa?
***
