Du borde ha sett den komma, Magdalena Andersson
Magdalena Andersson gav en oberäknelig politisk vilde möjlighet att äventyra Sveriges säkerhetspolitik. Hon borde ha vetat bättre.
Toppbild: Anders Wiklund / TT
Lika bra att erkänna; jag såg den inte komma. De senaste dagarnas hotande regeringskris alltså. Slarvigt av mig, egentligen, eftersom det hunnit gå jämnt sex månader sedan förra gången och tolv sedan förrförra (Stefan Löfvens midsommarkris). Så numera kommer de väl helt enkelt med ett halvårs mellanrum, kriserna.
Att oppositionen tar varje tillfälle som bjuds att försöka avsätta en minister är inte svårt att förstå. Det hänger samman med att den vill påminna väljarna om att regeringen har rekordsvagt stöd i riksdagen och att Socialdemokraterna inte nödvändigtvis är fullt så regeringsdugliga som mediegenomslag och opinionsmätningar kan ge sken av.
Däremot kunde jag aldrig föreställa mig att Magdalena Andersson skulle svälja betet. Varför i hela friden göra kabinettsfråga av en förtroendeomröstning mot en enskild minister? Och därigenom ge en oberäknelig politisk vilde verktyg att störa Sveriges Nato-ansökan och äventyra den säkerhetspolitik som har stöd av en bred riksdagsmajoritet. I synnerhet som statsministern enkelt hade kunnat desarmera situationen genom att be Morgan Johansson ta en kula för laget och stiga åt sidan ett tag. Med ett diskret löfte om att få komma tillbaka på prominent plats någon gång efter valet, förstås.
Överraskande oskickligt hanterat av Andersson, i min bok. Särskilt som hon annars har positionerat sig och sitt parti så väl inför den 11 september. Hon har stulit strålkastarljuset från Moderaterna genom att helt enkelt se ut som en moderat, prata som en moderat, regera på en moderat budget samt föra en politik som på flera viktiga områden är snarlik Moderaternas.
Nåväl, Morgan Johansson klarade sig och en regeringskris kunde avvärjas. Samtidigt är det inte säkert att allt därmed är frid och fröjd för regeringen. Statsvetaren Marja Lemne vid Södertörns högskola säger till Dagens Nyheter att om Amineh Kakabahve får fortsatt stöd från S för sina krav i kurdfrågorna ”så kan vi hälsa hem i Natoförhandlingarna”.
Såg du verkligen inte den komma, Magdalena Andersson?
***
Läs även: Johan Hakelius: Välkommen till imorgon
