Efter Juholt

Om Håkan Juholt inte avgått när du läser detta så kommer han göra det snart. Partiledare kan inte fungera under hur förödmjukande former som helst. Problemet för Juholt är inte lägenhetsaffären i sig, utan att han inte har respekt i sitt parti.

Sahlin lämnade efter sig ett parti som förlorat de moderna väljarna i mitten och i städerna. Som tappat sin klassiska regeringsduglighet och ekonomiska trovärdighet till moderaterna. Som svar på detta valde socialdemokraterna en retrososse som gör narr av stan, har noll regeringserfarenhet och erkänt dålig koll på ekonomiska frågor. Juholts fall började redan veckorna före lägenhetsaffären, med det tragikomiska vinglandet kring oppositionens allra viktigaste dokument, skuggbudgeten, som fick ändras dagarna innan den skulle läggas fram.

Det som var tänkt att rädda Juholt var hans folklighet. Men precis som Sahlin slutade vara »Mona med folket« när hon försvarade Tobleroneköp på regeringskortet och tog timeout på Mauritius, så hann aldrig Håkan bli särskilt folklig innan han förvandlades till pampen som tog 160 000 för mycket bidrag. En och annan väljare frågar sig säkert hur en sådan som Juholt gör för att betala tillbaka så mycket pengar på 24 timmar. Sms-lån?

Många socialdemokrater tycks dock ha suttit och väntat på att få den här ångerveckan. Läckorna tycks komma inifrån partiet, precis som med Sahlins Toblerone 1995. Ingen av partiets tyngsta har försvarat ledaren i otvetydiga ordalag. Tanken att snällt förbli i opposition till 2018 var inte så lockande trots allt.

När socialdemokraterna nu tvingas välja sin tredje ledare på lika många år är frågan om man lärt sig läxan. Sist ägnades mest energi åt att bekämpa varandras falanger, »ena partiet« som det hette på sossesvenska. Många levde då kvar i övertygelsen att makten skulle gravitera tillbaka till det fornstora partiet av sig självt.

Om man denna gång också funderar lite på att vinna valet 2014 måste man börja med politiken och inte personen. 2004 skrev Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på DN Debatt: »Vi hade fel om skatterna.« Kommentarerna var då skeptiska och sura, men grunden för en ny era hade lagts. Nya moderaterna hade offentligt och ordentligt backat från en linje som inte gett några röster. Sju år senare har skatterna sänkts till lägre nivåer än Borg-Reinfeldt 2004 fördömde.

Läxan är att det är svårare för ett ledande parti att först flytta mittpunkten i svensk politik (Juholts strategi) än att först placera sig i mitten och därifrån flytta mittpunkten åt sitt håll (gamla socialdemokraterna och nya moderaternas strategi). Socialdemokraternas väg tillbaka till mittenväljarna går därför över en »Reinfeldt på Reinfeldt«, att göra en offentlig och ordentlig avbön från den gamla linjen om bidrag, ungefär som Mona Sahlin gjorde i sitt avgångstal men aldrig som partiledare. Först då kommer Sverige lyssna. Att i stället dras stretande in i framtiden, under protest acceptera rut, rot och gamla jobbskatteavdrag, ger till slut nästan samma resultat i sak, men utan kontroll över agendan. Att reformera socialdemokraterna, mot många medlemmars vilja, kommer dock kräva ett mod och en auktoritet som både Sahlin och Juholt saknat.

Den som kan skriva nya socialdemokraternas egen avbön på DN Debatt heter kanske Mikael Damberg, Leif Pagrotsky eller Pär Nuder. Men inte heller det kommer att räcka. Det saknas inte bara en tränare och en spelstrategi utan ett helt lag. Socialdemokraterna är inte längre den maktmaskin som kan samla »the best and the brightest«. Juholt har under sin korta tid vid makten dessutom rensat ut ett stort antal av partiets skarpaste hjärnor.

Innan de väljer partiledare borde socialdemokraterna därför välja finansministerkandidat. En s-delegation borde skickas till Stockholmsbörsens port för att där på sina bara knän be börsens vd Jens Henriksson återvända till det parti där han en gång var hyllad statssekreterare. Då skulle socialdemokraterna i ett slag få en spegelbild av Anders Borg med regerings­duglighet och ekonomisk trovärdighet, som också förmår samla kloka experter kring sig. De båda är till och med goda vänner, Henriksson är gudfar till Borgs dotter. Men chansen att Henriksson tackar ja är nog mindre än att Juholt sitter kvar.

Reinfeldt kommer säkert sörja den idealmotståndare han skulle mött i valet 2014. Men i längden behöver även alliansen, och Sverige, en riktig opposition för att vara på tårna.

***

för övrigt blir det omöjligt att reda ut om staten subventionerar nya kärnreaktorer om statligt helägda Vattenfall tillåts bygga en reaktor med skattebetalarnas pengar. I synnerhet som ingen privat aktör ännu vågat satsa på att bygga.