Emanuel Sidea: Klädråd är minerad mark

Magväska och mjukisbyxor var fram tills ganska nyligen själva nidbilden av en töntig turist. Men den trenden går liksom alla andra moden i vågor.

Även den så kallade husvagnsdressen har sugits upp i den trend som sedan runt 2013 kallas för normcore. Idealet är att klä sig som verklighetens folk – lite töntigt, så att säga. Karaktärerna i 90-talsserien Seinfeld framhålls ofta som förebilder.

Många trendiga ungdomar bär numera magväskor eller becknarväskor, som de också kallas när de bärs på det tjuvsäkra sättet över bröstet. Det räcker nu, anser Jensens grundskola i Göteborg som nyligen manat eleverna att inte bära magväskor, mjukis-byxor eller andra plagg som kan associeras till machokultur och kriminalitet.

Men att ge moderekommendationer till unga är svårt. Numera finns strechiga kostymbyxor med muddar, i akt och mening mjukisbyxor men som kallas för jumpers av klädmärkena. Är de propra nog?

Mjukisbyxor har en lång historia bland ungdomar; även i Ryssland, Belarus och Ukraina är det en slags uniform bland så kallade gopniks – en subkultur bestående av arbetarklassungdomar. Detsamma gäller i Sverige.

Kläder är samtidigt kontextuella, det spelar roll vem och var det bärs. Mjukisbyxor i Askim eller Angered är inte samma sak även om märket alltid är Adidas.

En anonym krönikör på Angeredswebben.se beskriver hur han tråkats av sina kollegor när han haft på sig mjukisbyxor på jobbet: »fått kommentaren om att jag efter jobbet ska gå och ›vakta förorten‹ eller ›ojoj kriminell‹.«

Även i tv-serien Seinfeld får George Constanza gliringar av Jerry Seinfeld.

»You know the message you’re sending out to the world with these sweatpants? You’re telling the world: I give up. I can’t compete in normal society. I’m miserable, so I might as well be comfortable.«