En hatt är mer än en hatt
En förvånansvärt enkel form som löser ett långvarigt matematiskt problem har äntligen upptäckts.
Vi var något på spåren. Utan att veta det. "Min hatt den har tre kanter” sjöng vi i skolan. ”Tre kanter har min hatt, och har den ej tre kanter, då är den ej min hatt."
Till de märkliga orden hörde lustiga rörelser. Vi pekade på oss själva, höll upp tre fingrar och formade en triangel över huvudet. Föreställningen om hatten med tre kanter bar vi med oss ut i livet.
Men tretton? The hat kallas den av forskare. Ser ut som en fedora-hatt. Kan kaklas över en yta och skapa mönster som aldrig upprepas. De här formerna kallas, fick vi lära oss i veckan, för operiodiska monotiler, eller einsteins. Inte efter den berömda fysikern, utan efter tyskans en sten. Formen tillåter plattsättning på en plan yta men aldrig periodisk plattsättning. En förvånansvärt enkel form som löser ett långvarigt matematiskt problem har äntligen upptäckts. Formen är alltså så speciell när den är hopslitsad att det är omöjligt att hitta ett matchande arrangemang någonstans direkt ovanför eller vid samma horisont.
En icke-yrkesverksam "formhobbyist", en 64-årig herre vid namn David Smith, bosatt i Bridlington i East Yorkshire upptäckte formen när han satt och skissade med penna. Han sökt efter den i mer än ett decennium och tog kontakt med matematiker på universiteten i Waterloo i Kanada och Arkansas i USA. Med hjälp av datoralgoritmer kunde de bevisa att formen verkligen var en aperiodisk monotil. "Att hitta en sådan monotil tänjer på gränserna för komplexitet", skrev forskarna. I chattrobotens tid låter detta hoppfullt. Måtte en 13-kantig hatt bli sommarens modeplagg.
***
Läs även: Fångad av en åsiktsstorm
Läs även: Vad dödade Beethoven?
