En jul utan ”religiösa inslag” hyllar också Jesus
Man kan aldrig fly från julens religiösa och kristna karaktär. Vi är själva produkter av den, oavsett vad vi nu personligen tror och inte.
Toppbild: Unsplash
Den gångna julen var inget undantag: den årliga debatten om hur man kan fira Lucia och jul utan "religiösa inslag" vevades ett varv till. Det är klart att många firar jul utan vare sig julevangeliet eller påvens midnattsmässa på TV. Men julen är i sig själv ett religiöst inslag i vår kultur. Referenserna till Jesus födelse och den kristna tron som svaret på den, finns även i julens "icke-religiösa" uttryck: de mysiga ljusen som refererar till beskrivningen av Jesus i Johannesevangeliets inledning, den högkommersiella julshoppingen som sprungit ur de tre vise männens gåvor till Jesusbarnet.
För den som ändå finner sekulär tröst i avståndet mellan kejsar Augustus skattskrivning och glöggen, blir det inte bättre av att betrakta julen sociologiskt. Det leder också tillbaka till Betlehem. Nämligen till den kristna tron som grund för det sätt att tänka som givit oss demokrati och modern naturvetenskap, ja, till och med den sekularistiska liberalism som därefter ofta motarbetat tron.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Den avgörande faktorn utgörs av den unika, kristna människosyn som förenar judisk biblisk uppenbarelse med grekisk-romersk filosofi. Det är en bredare, existentiell hållning till varifrån människan kommer, vart hon är på väg och hur hon relaterar till omgivningen, alltså även Gud och hela skapelsen. Att denna människosyn, flera steg senare, kan isoleras från sina rötter motbevisar inte dess ursprung.
Ta den empiriska vetenskapen. Den brittiske 1900-talsfilosofen Alfred Whitehead menade att naturvetenskapen bygger på två grundantaganden. För det första att det finns en lagbunden ordning i naturen som kan upptäckas och begripas rationellt. Universum är varken ett godtyckligt kaos eller konstruerat i våra tankar. För det andra att även om forskningen förutsätter logik, utgör världen inte en enda logisk nödvändighet. Vi behöver våra sinneserfarenheter för att förstå den.
Dessa grundantaganden utgår från det kristna gudsbegreppet, som säger att Gud är förnuft (grekiskans "Logos", det ord Johannesevangeliet först använder för Jesus). Det är därför Gud skapar en rationellt begriplig värld som människan kan undersöka, för att lära känna Gud och sig själv; Gud är fri och väljer att skapa. Kosmos är inte resultatet av en logiskt nödvändig process, utan hade kunnat se annorlunda ut, eller inte funnits alls. Därmed finns plats för både slump och frihet, främst då människans fria vilja.
Låt oss sedan gå vidare till den demokratiska rättsstaten. Även om föreställningar om kungamakt "av Guds nåde" genom historien har missbrukats av kristna, vittnar Bibeln rakt igenom om att världsliga härskare aldrig är gudomliga och att politisk makt aldrig är liktydig med rätt. Ofta visar Bibeln på raka motsatsen.
Tron att människan, till skillnad från allt annat, är skapad "till Guds avbild", skriver aposteln Paulus om i flera brev och kyrkofadern Augustinus vidareutvecklar tanken. Det föder idén om en "inre människa", där mötet med Gud sker och därför ger en särskild, mänsklig värdighet. Av detta följer sedan synen på naturliga, oförytterliga, mänskliga rättigheter som inte får kränkas, ens genom demokratiska beslut.
Självklart kan man stödja mänskliga rättigheter utan att vara kristen. Men de hade inte funnits utan kristen tro.
Det kristna sanningsanspråket innebär att var och en är fri att ta ställning till sanningen, det vill säga att också avvisa den. Det ger en filosofisk mylla där också upplysningstidens religionskritik kan växa fram och därefter den moderna ateismen i alla former.
Jesus ord i evangelierna om att ge kejsaren det som tillhör honom och Gud det som tillhör Gud är ett principiellt erkännande av en sekulär samhällssfär med självständighet i relation till den religiösa. Det saknas hos andra religionsgrundare. Striden mellan de tysk-romerska kejsarna och påvarna, under tidig medeltid, om rätten att utnämna biskopar, kom att utfalla till påvarnas fördel. Denna seger blev upphov till en lång europeisk praktik av att sätta gränser för de politiska härskarnas maktutövning: en uppdelning mellan stat och civilsamhälle, på plats innan banbrytande Magna Charta och långt innan, men en förutsättning, för demokratins genombrott.
Det mesta av vårt västerländska, sociala och ekonomiska goda hade inte kunnat uppstå ur en jordmån dominerad av till exempel islams bekännelsebaserade rättighetssyn eller hinduismens tanke att varje mänsklig belägenhet är ett nödvändigt steg i själavandringen. Men inte heller ur den materialistiska ateismens tro att allt är slump och saknar mening, eller postmodernismens föreställning att egot konstruerar världen. Vi kan därför aldrig fly från julens religiösa, alltså kristna, karaktär.
Vi är själva produkter av den, oavsett vad vi nu personligen tror och inte.
Thomas Idergard är Jesuit och katolsk präst
***
Läs även: Guds existens är rimligare än motsatsen
