En ostoppbar jätte

I fjol passerade Kina USA som världens största ekonomi, mätt med köpkrafts-korrigerad total BNP. De närmaste åren lär Kina växa med i snitt sex procent om året, USA med drygt två. Kina kommer därför snabbt att dra ifrån.

Samtidigt sker två centrala strategiomläggningar i Kina. Den första är att tillväxten ska bli av »högre kvalitet«. Mindre tung industri, mindre investeringar i stålverk och cementfabriker. I stället mer av tjänster, lätt industri, forskning och utveckling. Produktionen ska bli miljövänligare.

Hittills har tillväxten baserats på billiga krediter från statliga banker till tung industri. Nu ska man sätta pris på miljön med hjälp av skatter och avgifter, och göra finansmarknaderna grönare. En stor grön investmentbank, gröna fonder, gröna obligationer, obligatorisk miljöskadeförsäkring och en rad liknande instrument ska lyfta investeringarna i förnybar energi och grönt byggande. Samtidigt avsätts väldiga belopp för miljösanering av skadad mark och förgiftat vatten.

Det andra ledet i den nya kinesiska strategin, som inte blivit så omskrivet i väst, är enorma investeringar i de centralasiatiska grannarna. Deng Xiaoping öppnade Kina, via frizoner längs kusten och sedermera WTO-medlemskap. Men Deng varnade också Kina för att hålla korten nära kroppen och inte visa sig alltför tydligt på den internationella scenen.

Den försiktigheten överges nu. Kinesiska investeringar i grannländerna ökar starkt. Kina bygger också en ny struktur av multilaterala organisationer med Mittens rike i centrum. Investeringsbanken AIIB blir en asiatisk regional motsvarighet till Världsbanken – men med kinesisk dominans i stället för amerikansk.

Xi Jinping förbereder världshistoriens största gränsöverskridande infrastrukturprojekt: »Den nya sidenvägen«. Kina ska sätta in 300 miljarder dollar för att bygga vägar och järnvägar, dra fiber och pipelines från Kinas västra och södra inland genom öken och över berg till Pakistans kust och till slätterna i Centralasien, samt vidare till Iran och Ryssland. Samtidigt byggs hamnar och säkras sjörutter till Asean-länderna i sydost – samt genom Suez till Europa. Den kinesiska grundplåten är bara början. Förhoppningen är att fler utvecklingsbanker och privat kapital också ska bidra.

Jag är medlem i en internationell »task force« som satts upp för att ge råd om hur de kinesiska finansmarknaderna ska understödja en grön omställning. En slående upplevelse i detta arbete är hur den kinesiska sidan lägger alltmer vikt just vid dessa nya internationella infrastrukturprojekt. De ses som en integrerad del i den nya tillväxtstrategin – och en nyckel till ekonomiskt inflytande i regionen. Enligt en studie från Renmin University (som deltar i vår task force) omfattar de områden som berörs hela 55 procent av världens BNP, 70 procent av världens befolkning och 75 procent av de kända energireserverna.

Projektet innefattar även lägre tullar, enklare gränspassager och finansiellt stöd. Kineserna trycker i sina förhandlingar med motparterna på att deras projekt skiljer sig från exempelvis USA:s Marshallhjälp till Europa efter andra världskriget. Marshallhjälpen krävde politiska motprestationer. Mottagaren förband sig att ingå i USA:s antikommunistiska allians under det kalla kriget. Kina, däremot, ställer inga motsvarande krav. Alla som vill vara med är välkomna.

Projektet är långtifrån riskfritt. Flera satsningar är svåra att räkna hem ekonomiskt. Ett antal motparter kan ha divergerande syn på hur helheten ska utvecklas. Men omfattningen och betalningsviljan från den kinesiska sidan demonstrerar hur Kina bestämt sig för att bygga upp en ekonomisk struktur med centrum i Asien, som motvikt till den gamla Atlantcentrerade västvärlden. Kina kliver nu bestämt ut på den globala arenan. När Folkrepubliken nästa år besätter ordförandestolen i G20, kan vi vänta oss en betydligt mer aktiv och självmedveten supermakt än tidigare.

Den nya sidenvägen och dess olika systerprojekt är den viktigaste strategiska öppningen i Kina sedan Deng öppnade för utländska direktinvesteringar för 35 år sedan. Det vägvalet stöpte om hela världsekonomin. Xi har bestämt sig för att stöpa om den en gång till.

För övrigt är det 34 år sedan socialdemokraternas första ekonomiseminarium i Almedalen. Ingen av oss som medverkade – jag var en av talarna – kunde gissa att vi utgjorde embryot till dagens gigantiska politiska mässa. Vilket visar hur svårt det är att göra prognoser.

Klas Eklund är senior economist på SEB.