En osynlig gräns delar Finland i två
Den finska välfärdsklyftan delar rent fysiskt på landet. På ena sidan finns välståndet, turismen och den högre nativiteten. På andra sidan låga inkomster, låga utbildningsnivåer och psykisk ohälsa.
Toppbild: Taneli Lahtinen
Jag satte mig i en bil i Helsingfors och körde norrut. Jag skulle till Tammerfors. Det tar två timmar köra mellan Finlands etta och tvåa. På vägen korsas åtminstone två gränser. Väl framme i Tammerfors sen också en tredje.
Den första gränsen kallas i folkmun för varggränsen eller susiraja. Den löper bara ett tjugotal kilometer norr om Helsingfors, i höjd med Ring III. Den gränsen behöver ingen vidare förklaring.
Den andra gränsen är mer ospecifik, mer undflyende. Finlands geografiska mittpunkt finns i trakten kring Uleåborg, nära samhället Siikalatvala. Den demografiska mittpunkten, däremot, finns strax söder om Tavastehus, cirka tio mil norr om Helsingfors. Den demografiska mittpunkten är ingen konstant. Den rör sig söderut mot Helsingfors med en fart av nästan 1 kilometer per år. Det handlar om en lätt dramatisk folkvandring som står totalt opåverkad av sådant som krig och pandemi.
I Tammerfors lämnar man så slutligen också det finska kokainbältet. Det sträcker sig ganska exakt från Helsingfors till Tammerfors. Norr om Tammerfors är det bara landsvägen som domineras av vita streck. Norröver nyttjas mest amfetamin, om än i rätt behärskade mängder.
Alla länder har sina gränser, de synliga och de osynliga. Det kostar på att skriva denna självklarhet, men låt gå. I Polen finns landet väster om floden Visla och landet öster om floden Visla. Öster om Visla finns det rurala, katolska och antieuropeiska Polen. Väster om Visla det proeuropeiska, urbana och sekulariserade Polen.
I det höga gräset längs de gamla gränslinjerna mellan DDR och BRD stod gränsstolpar som hade inskriptionerna K.P. och K.H. De stod för Königreich Preussen och Königreich Hannover. Det var alltså de gamla 1800-talsgränserna som på väldigt långa sträckor kom att bilda gränsen också för den nya järnridån.
Och, ja, också genom Finland löper en numera osynlig men helt avgörande gräns. Den har väldigt lite med kokainbältet att skaffa. Den faller i stället tillbaka på den gemensamma svensk-finska historien och på många sekel av krig mellan Sverige och Ryssland eller Novgorod. Det handlar om gränsen som drogs genom Finland i samband med Nöteborgsfreden 1323. Den gränsen klyver Finland i två delar ännu i dag. Det handlar närmare bestämt om ett Finland som delas i två helt olika välfärdsdelar.
Nöteborgsgränsen tar sin början alldeles vid kusten en bit sydväst om Uleåborg, i Pyhäjoki i norra Österbotten. Sen delar den landet rakt av i en nedåtgående östlig båge som har sin mittpunkt en bit väster om Kuopio.
Slutligen mynnar gränsen, den fortfarande osynliga, ut i Villmanstrand vid den finska östgränsen.
Och vad betyder då allt detta? Ja, i realiteten talar vi här om de rika och de välmående södra och västra delarna av Finland som ställs mot det fattiga och det rätt illamående landet öster om Nöteborgsgränsen. Väster om Nöteborgsgränsen är nativiteten hög medan den öster om gränsen är låg. Väster om gränsen är mortaliteten låg medan den på andra sidan är hög. Väster om gränsen är inkomstnivåerna och utbildningsnivåerna generellt sett höga men öster om är de generellt sett lägre. I öster dör folk rätt unga av hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar och här är de mentala problemen också mycket större än i väster och i sydväst. Det är rätt dystert, onekligen, och med kriget i Ukraina har också de ryska turisterna försvunnit från de östra delarna av Finland.
Över allt detta vakar sen ett stort och mörkt och stillatigande stenblock.
För bara någon månad sen stoppades bygget av ett nytt kärnkraftverk i Pyhäjoki. Det berodde på kriget och på den ryska delägaren Rosatom. Kraftverket byggdes bara någon kilometer bortom det gamla gränsblock av sten som på finska heter Hanhikivi och på svenska Gåsstenen. Ja, stenblocket står så nära kraftverkslämningarna att Fennovoimas avspärrningar också berörde stenen. Gåsstenen brukar i vilket fall betraktas som den nordvästliga punkten för Nöteborgsfreden. Här nånstans började Sveriges medeltida östgräns.
Och där börjar i dag alltså också den stora välfärdsklyftan i dagens Finland.
***
Läs även: Finland – från lillebror till föredöme
