En pornografisk närstudie av populärkulturen
Det är snart sju år sedan Lady Gaga klev ut på MTV video music awards-scenen på Nokia theatre i Los Angeles och skrev in sig i mode-historien. Den amerikanska sångerskan var förvisso känd för sin surrealistiska klädstil men den här gången överträffade hon sig själv. Plagget som Lady Gaga bar när hon hämtade priset för årets video var en klänning av rått kött. För att komplettera looken hade hon dessutom valt hatt, skor och handväska i samma material. Modevärlden trodde inte sina ögon, djurrättsorganisationer rasade och tidskriften Time utnämnde Gagas köttklänning till »the top fashion statement of 2010«. Året därpå visades klänningen – i torkad form – upp på The Rock and Roll Hall of Fame i Cleveland i Ohio.
Frågan är vad konstnären Linder Sterling tänkte den där kvällen när världen kollektivt drabbades av Lady Gagas köttklänning. Hon hade ju burit samma sak redan 1982 – tjugoåtta år tidigare, fyra år innan Lady Gaga föddes. Det var en kväll på den legendariska nattklubben The Haçienda i Manchester som Linder uppträdde iförd en klänning gjord av köttslamsor (vegetarianen Linder hade fått överblivet kycklingkött från en kinesisk restaurang i närheten). Det var en kommentar till att The Haçienda brukade visa mjukporr som underhållning. Kvinnokroppen som ett stycke kött. Hon hade också pyntat klubben med rödfärgade tamponger som en symbol för kvinnlighet.
I intervjuer har Sterling berättat om hur Tony Wilson, den ikoniske skivbolagschefen och en av grundarna av The Haçienda (han som porträtterades av Steve Coogan i Michael Winterbottoms film »24 hour party people«), tappade fattningen när han fick syn på alltihop. Också den i övrigt så härdade publiken drabbades av kväljningar och tog ett kollektivt jättesteg bort från scen.
Det blir mer och mer en sanning för varje dag som går: så fort någon drämmer till med något spektakulärt i dag kan man ge sig fan på att någon annan har gjort det tidigare.
Den 9 mars var det vernissage för Linder – hon går ofta under bara förnamnet – på galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm. Det är första gången som hennes verk visas i Skandinavien och visst är det på tiden att också vi får beskåda hennes konstnärskap. Under fyra decennier har Linder ägnat sig åt ett närmast kriminaltekniskt undersökande av hur kvinnokroppen konstrueras som handelsvara. Hon har skapat collage där pornografiska bilder har satts samman med bilder från inrednings- och modemagasin. Mest berömt är nog hennes omslag till punkbandet Buzzcocks singel »Orgasm addict« där Linder satt ett strykjärn som huvud på en naken kvinna. I stället för bröstvårtor skrattar två glada munnar.
Tidsspannet lägger också ett extra filter på Linders utforskande. Collagen som upprörde både det konservativa gardet och vänsterkretsar när hon gick på konstskola i mitten av 1970-talet är i dag en fyrtioårig studie över hur kvinnokroppen formats om för försäljning.
I likhet med många andra upptäckte jag Linders konstnärskap genom Morrissey. De två är goda vänner sedan decennier och det är henne han stämmer träff med i The Smiths »Cemetry gates«. Linder har bland annat gett ut fotoboken »Morrissey shot« där hon under början av 1990-talet följde sångaren på hans turné för albumet »Kill uncle«. Att grotta ner sig i deras vänskap i 1980-talets Manchester är också det pornografiskt – fast ur en populärkulturell synvinkel. Tänk att ha fått vara med där. Man kan få frispel bara av tanken.
