En vänlig man ibland oss

Centrala Stockholm lördagen den 5 maj.

– Titta där är statsministern.

– Jag vet att du skojar.

– Nej, det är säkert.

– Vinka. Han kommer att vinka tillbaka.

Statsministern vinkar som man vinkar till ett barn.

Barnet vinkar till statsministern som om han vore en man som egentligen inte alls är statsminister.

Säpovakterna tar ingen särskild notis.

Stefan Löfven är en hygglig prick. Det märks i hans kontakt med människor. Utan att vara utstuderad eller blasé ger han uttryck för en nedtonad och genuin vänlighet. Vilken annan partiledare kan man säga det om?

Sätt denna hedersknyffel i en debatt så går det inte lika lätt. När jag ser Stefan Löfven debattera med övriga partiledare uppfattar jag en man som bär på mycket frustration. Det är som om han inte är införstådd med hur en debatt brukar gå till. Går kanske att jämföra med en språkförbistring eller en kulturkrock.

Käbbel. Bara käbbel. Är det för att han är skolad i fackföreningsrörelsen och inte i partiet? Det är en förklaring som återkommer.

Men Annika Strandhäll? Det funkar ju för henne, också hon skolad inom facket.

Kanske att han inte känner sig hemma, att det är så enkelt?

Det tuffa med att göra en svag debatt i inledningen på en valrörelse är reaktionen i partiets kärngrupp. De som ska få en gnista av hopp och jävlar anamma i blicken när deras ledare talar. Som stolt svajar med plakat utanför tv-huset när partiledarna lämnar. Det blir så bra bilder då.

Den gnista som de ska återkomma till när de senare i år går upp i vargtimman för att organisera dagens kampanjarbete eller gnistan som de i hemlighet kan förnimma inombords de dagar då allt annat inte går deras väg.

Det är den extra bananen i ryggsäcken för barnet som nyss vinkat till mannen som faktiskt är landets statsminister och som aspirerar på att bli det snart igen.

Nu ser alla dessa människor, som skulle nåtts av Stefan Löfvens budskap, ner på sina skor och vrider sig i krumbukter. Och det märks.

Finns det något annat parti som har en så stark intern – och intellektuell – opposition dagar som denna? Dit räknar jag namn som Daniel Suhonen, Widar Andersson, Stig-Björn Ljunggren och Johan Westerholm.

Annika Strandhäll? Ja, hon kanske klarar debattsituationer bättre än sin chef. Fokus politiske kommentator Erik Fichtelius skriver på sidan 18 om regeringens senaste turer med Försäkringskassans sparkade chef Ann-Marie Begler.

I hans bok är Strandhäll uträknad.