Aldrig mer en piss-pc
Är det några som borde skämmas i denna värld så är det tillverkarna av datorer. Eller kanske ännu mer alla vi som pumpar in pengar i deras ruttet klantiga, på gränsen till kriminella, verksamhet.
Jag köpte en bärbar Lenovo för åttatusen spänn. Det var ett och ett halvt år sedan. I går gick fanskapet och dog på mig. Jag beskrev sjukdomsförloppet för några bekanta med erforderliga expertkunskaper, och deras dom var enhällig: inget att göra. Hopplöst fall.
Hutlöst dyr kinesisk skit, uppstressad tillverkningsprocess, katastrofalt ojämn kvalitet. Sådant som händer. Begrav eländet, men se till att slå sönder hårddisken först så att ingen kan plundra den på känslig information. Och gå vidare i livet. Men jag vägrar fanimig att gå vidare i livet, i alla fall i samma gamla idiotspår som tidigare. Pc-tillverkarna ska inte få ett öre till av mina pengar.
Så jag gick och köpte ett riktigt tangentbord till min surfplatta i stället, och vips: som att gå från att köra en lastbil genom leran på östfronten i november 1941 till att flyga ett F35-plan några hundra meter över ett spegelblankt Karibiska havet. Plattan startar på en millisekund, behöver inte ägna tjugo sekunder åt att förstå att den redan är ansluten till det trådlösa nätverket, låter ingenting, tvekar inte, står inte och surrar och stånkar och sölar och slafsar.
Plattan gör automatiskt backuper på precis allting. Den väger i stort sett ingenting. Batteritiden är fyra fem gånger bättre och den kostar hälften – hälften! – av vad jag gav för den kinesiska pisslaptopen.
Men är den inte mycket sämre på … tja, på vadå? Ordbehandlingen fungerar strålande (numera finns till och med författarfavoriten Scrivener som app), liksom bokföringen i kalkylprogrammet. Eftersom skärmen är så mycket skarpare blir texten en fröjd att glo på. Allt går snabbare- och smidigare och är på något omisskännligt sätt roligare.
Vem vet – kanske beror det bland mycket, mycket annat på att man slipper sitta och uppdatera de satans drivrutinerna? Eller på att man slipper sällskapa med en maskin som alldeles uppenbart är dummare än man själv. Det bästa av allt är att en livslång dröm nu ska gå i uppfyllelse.
Jag ska få banka sönder en datorjävel.
