Entreprenörerna i Sverige är som Jante på speed

Säg mig, varför beskrivs Isabella Löwengrip som framgångsrik entreprenör? Och varför skriver medierna så mycket om henne?

Om jag fick betalt varje gång jag besvarade sådana frågor … Ibland formuleras det annorlunda, så om det inte handlar om nämnda kvinnliga entreprenör, är det nästan alltid någon annan kvinna. Argumentet som följer är att »hon beskrivs som framgångsrik, men det är ju inte sant«.

Påfallande ofta är det andra kvinnor, framgångsrika och förmögna, som reagerar. De försöker begripa varför journalisterna sväljer historierna med hull och hår, och undrar därför över den bakomliggande logiken: »Varför visar ingen att det inte alls är lyckat?«

Ibland noterar män samma fenomen – men numera tycks männen i näringslivet vara luttrade av att ett fåtal kvinnor tycks få närmast all uppmärksamhet och ha en framskjuten position som förebilder för de många.

Konfliktytan är tydlig och den senaste tiden har jag alltmer börjat att ta upp detta i enskilda samtal. Inte med förhoppningen om att de som lyfter sådana resonemang ska framträda publikt utan för att jag vill förstå. Värt att notera: Aldrig riktas kritik mot politiska makthavare som finansminister Magdalena Andersson, utbildningsminister Anna Ekström eller miljöminister Isabella Lövin. Känslostormarna rör bara till kvinnorna i det egna skrået.

De jag har talat med menar att det är ett slags missbruk, där somliga kvinnor utnyttjar medier och med fabricerade konflikter skapar följetonger i pressen, som därmed ger gratis reklam. Medierna som skildrar detta – ofta startup-branschens nyhetsorgan Breakit och Di Digital – tar tacksamt emot och återger det hela vidare.

Samtidigt som andra företagare gnetar på i skymundan. Alla kan nog instämma i att det är betydligt intressantare och viktigare att läsa om en kvinnlig företagare som lyckats eller utsätts för hot eller hat, än en manlig rullplastentreprenör som äntligen säljer sina varor på export.

Men ingen jag talat med vill vädra sin kritik publikt. Kvinnor vill inte uppfattas som kvinnofientliga; och män vill inte ses som att de har något emot det andra könet. Gemensamt hatar dessa entreprenörer den roll som fåtalet kvinnor har fått i offentligheten. Att historier basuneras ut helt enligt företagarnas villkor.

Kring nämnda Isabella Löwengrip är det många som mellan skål och vägg uppmärksammar att hennes skönhetsföretag omsätter runt 85 miljoner kronor (fjolårets siffror) med en vinst på 3 miljoner. Inga dåliga siffror, men knappast exceptionellt; Icabutiken i Nacka omsätter 660 miljoner med ett resultat på 36 miljoner, som en jämförelse.

Jag tycker visserligen att det är en icke-fråga att enskilda entreprenörer, som Löwengrip, pekar ut sina höga ambitioner, flyger business eller spenderar mycket pengar på sin image med assistenter, stylist och sminkös  – vi behöver fler som går emot den måttfulla normen. Svenskt näringsliv vore betydligt mer livat och kul om vi hade tio till som Löwengrip.

Men samtidigt har jag förståelse för kritiken och känslorna som rörs upp i affärskretsar. Att allt tecknas som framgångar och att pr-formerade företagsberättelser publiceras utan större tanke.

Uppenbara och sanningsenliga konflikter återges inte, utan entreprenörer får fri tolkningsrätt. Vid en exit – alltså sålt sina bolag, som det heter i intervjuerna – glömmer man att nämna att försäljningen inte gav någon betalning. När satsningarna misslyckades, heter det inte att affärsidén floppat, utan att de ville gå vidare. Eller när riskkapitalister avstått investeringar i deras bolag, då heter det att problemet ligger hos kapitalisternas homogenitet.

Fenomenet säger oss något, det speglar en sjuka vi sett på annat håll och som nu sipprat ner i Stockholm.

Entreprenörerna är som Jante på speed – där alla är lyckade, alla framgångsrika, ingen gör fel och alla konflikter handlar bara om olika perspektiv. Det bekräftar hur tidsåldern alltmer domineras av Trumpismer. Nu finns inte längre sanning; om en entreprenör beskriver sig som lyckad – ja då är verkligheten sådan. Sedan samlas alla kring övertygelsen att Trump är avskyvärd. <