Ett hål i trygghetens hjärta

SGI. Har du aldrig hört talas om dessa tre bokstäver vet du sannolikt inte vad problemet handlar om. SGI står för sjukpenninggrundande inkomst och mitt i detta fundament för det svenska trygghetssystemet finns ett hål som få hört talas om de inte drabbats av det.

Det handlar inte om att ersättningsnivåerna är för höga eller för låga, att vi är för hårda eller inaktiva gentemot långtidssjukskrivna. Det handlar om ett system som är anpassat till en svunnen tid och som förstärker det »utanförskap« som ungdomar har på arbetsmarknaden. Dessutom uppmuntrar det till a-kassa i stället för tillfälliga jobb.

Blir du sjuk eller är föräldraledig får du ersättning från Försäkringskassan enligt SGI. Det är pengar vi tjänar in via sociala avgifter på vår lön, som då betalas ut som försäkring. SGI beräknas efter din årsinkomst. Det finns naturligtvis ett tak och ett golv för föräldrapenning. Golvet är cirka 180 kronor om dagen före skatt, men det gäller inte för sjukskrivna.

Så långt tycks inget vara misstänkt. Men så kommer vi till hålet i systemet. Årsinkomsten räknas bara om man har arbetat sex månader i sträck och inte har något arbetsuppehåll på över tre månader. Om du inte passar in i modellen får du alltså minimum, 180 kronor per dag som föräldraledig, eller noll kronor som sjukskriven, oavsett din årsinkomst.

Vissa typer av avbrott för till exempel studier kan förvisso skydda din SGI, men skulle det då bara gå en dag efter studiernas avslutande utan att du börjat jobba eller anmält dig hos Arbetsförmedlingen förlorar du allt och har bara socialbidrag som inkomstkälla.

Om du är dum nog att inte jobba i Sverige under fyra månader och inte heller anmäler dig som arbetssökande till Arbetsförmedlingen, utan försöker leva på sparade pengar, riskerar du också minimum. Exakt hur det faller ut är så snårigt att ringer du Försäkringskassan kan inte ens deras egna främsta experter svara exakt hur de ska appliceras utan hänvisar till att det »måste utredas«.

Allt detta var säkert helt oproblematiskt på den tiden då personer hade fasta jobb, året runt, eller studerade stadigt flera år i följd. Var och en som känner ett halvdussin ungdomar i 20-årsåldern vet dock att det var länge sedan verkligheten såg ut så. Tillfälliga jobb varvas med utlandsvistelser, ideellt arbete och studier. Den som inte energiskt täcker hålen i cv:n med a-kassa riskerar förvånansvärt enkelt att trilla ned i 180-kronorshålet. Med en arbetsmarknad som ofta är stängd för längre anställningar, och i stället är ett lapptäcke av temporära arbeten, blir risken allt större.

Systemet gäller sådant som alla accepterar att folk är borta från jobbet för att göra. Att sätta barn till livet och ta hand om dem första året respektive ligga korttidssjuka i sängen. Men även om vi applicerar en hänsynslös arbetslinje på SGI uppmuntrar ändå principen till stämpling och svartjobb, framför korta jobb eller ideellt arbete, som ändå inte ger del av välfärdssystemen.

Den uppenbara frågan är: Varför kan inte SGI helt enkelt grunda sig på vad personen ifråga tjänat lagligt under ett helt år, delat per dag? Eller att man får välja, antingen den gamla regeln eller vad du tjänat in, vare sig det skett i portioner av sex månader eller sex veckor?

Ändå har inget parti, ingen utredning, ingen nationalekonom fört upp frågan om SGI på dagordningen. Det nämns inte i debatten om sjukskrivning, det förekommer inte ens i diskussionerna om föräldra­ledighet. Det närmaste man kommit är att konstatera att småföretagare som bygger upp sitt företag och tar ut mycket litet formellt i lön, också kan hamna i en SGI-fälla om de blir sjuka, eller vill vara hemma med sin bebis.

SGI-reglerna är tyvärr en symbol för att vårt lands mäktiga fortfarande har för ögonen stabilt, fackanslutet, Las-skyddat heltidsarbete på samma arbetsplats, och där avgrunden plötsligt kan öppna sig om man inte förmår hålla fast vid detta sanktionerade trygghetsräcke. Detta samtidigt som en femtedel av alla jobb i Sverige är temporära (för de yngre är andelen ännu större) eftersom företagen tvingas gå runt anställningstryggheten för att skapa jobb.

***
FÖR ÖVRIGT är det märkligt att snökaoset på de gamla överbelastade järnvägarna används som argument mot att bygga nya höghastighetsbanor och frigöra de gamla banorna för gods. Med den logiken kan vi lika gärna lägga ned tåg som tunnelbana och satsa allt på bilar och lastbilar.