Ett mejl betyder så mycket
De smutsiga valstrategierna har tagit ett litet steg till i Sverige, men det måste nog räknas till de mer taffliga försöken. Hur kunde någon tro att en nyhetsredaktion eller ens en naiv politikbloggare skulle gå på mejl med rubriken »Veckans Snackis« där det mest förutsägbara förtalet mot Reinfeldt (skattefusk, svart städhjälp et cetera) levererades utan minsta finess? Den stora överraskningen var att det var partiets egen opinionsmätare, den centralt placerade och respekterade Mats Lindström, och kanske någon till, inte någon fjunig SSU:are, som visade brist på moraliskt och taktiskt omdöme.
Jämför »Veckans snackis« med den kampanj som anonyma Bush-anhängare iscensatte i USA 2000 när John McCain såg ut att besegra George W Bush i de republikanska primärvalen. Då ringde hundratals »opinionsmätare« upp hushåll i nyckelstaten South Carolina och frågade om de skulle ändra uppfattning om McCain om de fick veta att han hade ett oäkta barn. McCain har en mörkhyad adoptivdotter från Sydindien. Han förlorade South Carolina och primärvalet. Så hänsynslös och durkdriven lär lyckligtvis ingen svensk politisk aktör bli.
Ä ndå borde socialdemokraternas partikansli ta sig en djup funderare på vad de sysslar med. Lindströms mejlande må vara en isolerad företeelse, men hela s-organisationen verkar inte så mycket omoraliska som demoraliserade. När nyckelmedarbetare på partihögkvarteret ägnar sig åt förtalsmejl snarare än sakpolitik väcks frågan om socialdemokraterna verkligen är beredda på den debatt om Sveriges framtid som förväntas av dem.
Men även Fredrik Reinfeldt och moderaterna skulle tjäna på att lämna ämnet. Det är garanterat kränkande och extremt obehagligt att kallas »pedofil«, även om den som gör det är en aldrig så förvirrad SSU-ungdom. Det är också otrevligt att anklagas för att ha svart städhjälp när man aldrig haft det. Redan nu börjar dock ungmoderater i sina nätdebatter uppmana Reinfeldt att sluta gråta ut i televisionen. När moderaternas partisekreterare i veckan plockade fram en karikatyr med Reinfeldt som monster (bilden intill), som SSU spred ut för nästan ett år sedan, som delades ut av SSU till alla och envar på politikerveckan i Almedalen i somras – då börjar partitaktiken bli alltför uppenbar. Om inte annat borde moderaterna vara försiktiga; indignationsspelet är en farlig strategi. Med mindre att Reinfeldt kan garantera att ingen av hans unga anhängare på internet säger något kränkande om Persson så riskerar det han säger idag att bollas tillbaka i morgon. Att monsterbilden skickats runt per mejl internt inom socialdemokraterna är inte argument nog.
Även den alltmer utdragna responsen på tsunamihanteringen bidrar till känslan av att den moraliska upprördheten någonstans övergår i taktik. Visst ska regeringen kritiseras, men nu är det snart tre månader efter katastrofkommissionens rapport, veckor efter KU-förhören, och de borgerliga vill fortfarande vänta och veta mera innan de bestämmer sig om misstroendevotum. Den katastrofala tsunamihanteringen är redan en del av valkampanjen, det förändras inte av att borgerligheten drar ut på alla granskningsprocesser i det oändliga.
Hittills har de nya moderaterna gjort en poäng av att argumentera i sak. Det finns viktigare saker, även viktigare moralfrågor, att debattera än SSU:s monsterkarikatyrer från i fjol. Låt oss hoppas på en uppryckning på s-kansliet, och en något mindre utdragen indignationsperiod på m-kansliet.
