Ett oändligt brittiskt haveri
Politiska tågolyckor har ofta den egenheten att de filmas i ultrarapid. När de spelas upp går det därför outhärdligt långsamt. Varje plåt som bucklas blir sitt eget kapitel. Varje krossad ruta en regnperiod av glassplitter.
Den brittiska regeringen har valhänt klamrat sig fast vid sin egen maktlöshet i en vecka till. En lösning på Irlandsfrågan hade förhandlats fram med EU. Sedan hade den inte alls förhandlats fram. Theresa Mays regering kan nämligen inte fatta sådana beslut, eller särskilt många andra, utan att ha med sig de nordirländska unionisterna. Kompromissvilja är inte deras främsta karaktärsdrag.
När det här är i tryck har kanske en lösning förhandlats fram igen, vad vet man? Å andra sidan är varje lösning ett nytt problem. Antingen genom att Nordirland åter hamnar bakom en gräns mot Irland, med allt vad det innebär av ekonomiska förluster och vardagligt krångel. Eller genom att Storbritannien får en yttre gräns inom sitt eget territorium, något som vore en så uppenbar kompromiss med den egna suveräniteten att hela Brexitprocessen förlorar mening. I båda fallen skulle resultatet bli ett ökat missnöje med Brexit, antagligen i hela riket.
Och så fortsätter den långsamma tågolyckan. Det är inte konstigt att ett annat nederlag för May den här veckan knappt registrerats.
The Social Mobility and Child Poverty Commission, (SMC), är en fristående grupp tillsatt av brittiska regeringen för att utvärdera och driva på politik för social rörlighet. Den styrs av fyra ledamöter. I söndags avgick alla. De tycker inte att arbetet är meningsfullt. Regeringen har förlorat sig i Brexithaveriet och saknar både kraft och riktning.
Man ska inte överdriva betydelsen av en sådan här grupp. Men att främja social rörlighet och motverka segregation är extremt viktigt, i Storbritannien och i Sverige. I SMC fanns en intressant förlaga för svenska politiker, som vill återskapa samhällskittet och ge fler medborgare en känsla av makt över det egna livet. Men vem vill sätta sig där nu, när den brittiska regeringen är upptagen med sin tågolycka?
Och snart kommer väl Corbyn och gör en Chavez av alltihop. Det blir som att långsamt se en Boeing 747 störta rakt på tågolyckan.
Läs mer krönikor av Johan Hakelius:
