Ett plus om ”du inte är cisman”

Något börjar. Sen går det fort. Så snabbt att man har glömt hur mycket som förändrats sedan det började. Som i Charlie Chaplins Moderna Tider. När filmen rullar i gång ser vi honom som en oförfärad fabriksarbetare. Som försöker dra muttrar med en stor tång. I takt med löpande bandets allt snabbare hastighet. Det hinner han till slut inte med. Men åtdragnings­rörelserna präntar sig in i honom som stressade tics. Han kan inte sluta att utföra dem. Trots att han inte längre står vid bandet. Sinnessjuk, säger fabriksledningen och skickar honom till mentalvården. När han kommer ut därifrån är han arbetslös, fattig och nedstämd och går och drar på gatan. En lastbil med utstickande plankor på flaket puttrar förbi. En röd varningsflagga hänger i änden på plankorna och lossnar på den guppiga vägen. Chaplin tar upp den och springer efter. Men lastbilen försvinner i vägdammet. En folkmassa bestående av arbetare i ett demonstrationståg har fått syn på den lille mannen med flaggan och slår följe med luffaren. Den röda flaggan förvandlas från varningsduk till kampsymbol. Luffaren noterar inte skiftet till en början, men rycks med när han gör det. Massans rörelse framåt blir hans och han blir en del av den.

Häromveckan såg jag en annons. Tidningen Syre sökte en rad tjänster. Jag läste att aldrig hade behovet av frihetlig grön journalistik varit större. Och att Syre därför fortsätter att rekrytera fler medarbetare för bygget av en grön dagstidning som förmedlar nyheter, analyser och samhällsdebatt i både gamla och nya former. Man skrev att man sökte »dig som vill ha ett jobb som bidrar till en bättre värld, där du inte bara är ett kugghjul i konsumtionssamhället«.

Det andades civilisationskritik av finaste Chaplinmärke. De man sökte skulle vara moderna, ha erfarenhet av redaktionellt ledarskap med mycket god förmåga att både »leda i nuet och utveckla framåt« och ha »bra koll på arbetet med att få spridning av texter i den digitala världen (SEO, sociala medier, appar, nyhetsbrev, botar och andra digitala kanaler)«.

Man skrev: Det är ett plus att du »inte är cisman«.

Jag insåg att det gått fort. Påmindes om hur mycket som hade ändrats, hur oinitierad jag var. Visst hade jag ett hum om vad ordet stod för. Men att det kunde innehålla egenskaper som var olämpliga för goda journalistgärningar hade gått mig förbi. På RFSU läste jag att cis och trans kommer från latin. Att cis betyder »på samma sida« och trans betyder »på motsatt sida«. Att könsidentitet beskriver »hur du känner dig inuti: till exempel om du är kille, tjej eller något helt annat«. Att »könsuttryck handlar om hur du visar det utåt. Det är här orden trans och cis kommer in i bilden«.

Jag tänkte på att det från Syres sida måste handla om omtanke om arbetsplatsen. De vill inte ha en person som är nyinlärd om detta. Inte en Chaplinsprätt som spasmiskt går och säger att han är cisman stup i ett. 

Jag ville ändå ringa Syreredaktionen och fråga. Men det gick inte att upptäcka något telefonnummer till redaktionen på hemsidan. Bara en länk att klicka i för den som sökte jobbet. Ett digitalt formulär. I det stod inget om cisman, men man kunde klicka på en fras om att man »har koll på och förstår frihetligt grönt tänk«.

Moderna tider. Hänger man inte med hamnar man på dårhus. Man och man förresten. Jaja. Cisman då.