Faran med att rösta om biologi

Vad spädbarn bör äta kan synas vara en praktisk och medicinsk fråga. Men den är också i högsta grad politisk. Efter att en cynisk barnmatsindustri saluförde ersättningspulver i u-länderna på 1960-talet, fattiga mammor övergav amningen och miljontals barn dog av undernäring och infektioner, är allt som rör uppfödning av spädbarn internationell storpolitik.

Medlemsländerna i Världshälsoorganisationen, WHO, röstade 1981 igenom att all reklam för bröstmjölksersättning skulle förbjudas. Alla kvinnor, världen över, skulle amma. Först i fyra månader, senare utökades det till sex. Därefter upptäckte man att ammade barn i u-länderna vid sidan av bröstmjölken fick vätskor och föda bemängda med farliga bakterier. Då påbjöds helamning, alltså att ingenting annat skulle ges vid sidan av bröstmjölken.

Det lär ha varit de nordiska länderna, kanske rent av Sverige, som drev på för att samma regler för spädbarnsuppfödning skulle gälla i alla länder.

Men man kan inte rösta om biologi. Hoten mot barns hälsa ser olika ut i olika samhällen. I fattiga länder dominerar undernäring och infektioner, som båda förebyggs av amning. I rika länder är barnen välnärda och har få och mestadels ofarliga infektioner, men får i stället sjukdomar som orsakas av ett dåligt reglerat immunsystem. Till exempel allergi mot födoämnen.

Decenniers immunologisk grundforskning har visat att den som äter ett främmande protein normalt utvecklar immunologisk tolerans mot detta, så kallad oral tolerans. Att vänta länge med att ge spädbarn vanlig mat skulle, teoretiskt, kunna motverka denna toleransutveckling.

Några sådana betänkligheter fanns inte när WHO fattade beslutet om helamning. Och vårt svenska livsmedelsverk förklarade myndigt att »sex månaders helamning är bäst för mamma och barn«, hur de nu kunde veta det.

Att forska om eventuella negativa effekter av helamning i rika länder var förstås inte högprioriterat när WHO röstat fram att detta uppfödningsmönster gynnade alla.  Men 2015 kom en elegant studie från England. Barn som löpte hög risk att utveckla jordnötsallergi lottades till att antingen få äta ganska stora mängder jordnötter, eller att helt undvika dem. De som åt jordnötter fick bara en bråkdel så mycket jordnötsallergi som undvikarna. Jag beskrev den i Fokuskrönikan »Fram med jordnötsskålen« förra året.

I år kom ytterligare en engelsk studie: »Randomized trial of introduction of allergenic foods in breastfed infants«, i prestigetidskriften New England Journal of Medicine. Här lottades 1 300 barn till att antingen från tre månaders ålder serveras rejäla portioner av sex livsmedel (jordnötssmör, kokt ägg, yoghurt, fisk, vetekex och sesampasta), eller till att helammas i sex månader och först därefter smaka vanlig mat.

Hos barnen som lottades till tidig matning sågs 21 procent färre fall av födoämnesallergi än hos dem som lottats till helamning. En måttlig effekt, och inte statistiskt säkerställd. Men mindre än hälften av föräldrarna i »tidig matgruppen« hade lyckats ge sina barn så mycket av alla sex livsmedlen som föreskrivits. Hos de barn som fått i sig föreskriven mängd, såg man 67 procent färre födoämnesallergier än i den helammade gruppen. En statistiskt säkerställd minskning.

Man vet från djurförsök att man måste äta en viss minsta mängd av ett främmande protein för att bli tolerant. Detta sågs också i spädbarnsstudien: ju mer av det främmande proteinet man fått i sitt barn, desto mindre risk att barnet utvecklade allergi mot proteinet i fråga. Till exempel fyra gånger mindre risk att bli äggallergisk om man ätit minst ett kokt ägg per vecka från tre månaders ålder, jämfört med att ammas helt i sex månader.

Om vi antar att tidig introduktion av födoämnen minskar risken för födoämnesallergi med, säg 30 procent, skulle ett par tusen svenska barn årligen slippa födoämnesallergi om helamningsrådet skrotades. Men den som i dag googlar Livsmedelsverkets råd hamnar i en trasslig text om att man kanske kan ge mat från fyra månaders ålder, men bara i pyttepyttedoser.

Kanske väntar Livsmedelsverket på fler studier för att veta att det verkligen är »säkert« att ge barn kött, ägg och fisk vid 3–4 månaders ålder? Men det vet vi redan, för så föddes svenska spädbarn upp under decennier. Och i alla tider och kulturer har spädbarn fått annan mat vid sidan av amningen. Det var helamningen som var experimentet; ett globalt fullskaleexperiment som genomdrevs utan analys av eventuella negativa konsekvenser.