Färden som att bli beskjuten av automatvapen

Noterar i detta organ att Mörbylånga kommun hamnar på en hedrande 46:e plats i listandet över var det är »Bäst att leva«. Borgholm återfinns på plats 256. Jag är inte människa att analysera varför. Men så är jag också i skrivande stund kortsluten av hettan. Ja tack, hjärna!

Mörbylånga ligger särskilt bra till i kategorierna trygghet och social hälsa. Annars är många tvärilskna på exempelvis länsstyrelsen med sin strandskyddsstalinism, Lantmäteriet och just nu allra mest på Trafikverket. Verket har nämligen misslyckats big time med oljegrus på flera långa vägsträckor på framför allt östra sidan av ön. Stenåsa har i folkmun blivit Stenskottåsa. Det är som att bli beskjuten av automatvapen att färdas på väg 925. Traktorer och bilar får vindrutor krossade. Gående och cyklande barn och vuxna har bombarderats med grus och sten. Smärta och blodvite, grus i ensilagebollarna.

Apropå cykel har vi Sydölands flitigaste cyklist och journalist, Staffan Lagerström, som i långliga tider har inspekterat leden »Från fyr till fyr« – vilken aldrig blir klar, aldrig slutar kosta och ofta går på knagglig traktorväg eller landsväg. Lagerström ryar återkommande om detta och möts för det mesta av noll eller intetsägande svar från Mörbylånga kommun.

Mörbylånga påstås vara Kalmar läns-bäst när det gäller Agenda 2030 – vad det nu är för en trolleriprodukt? Men okej, det är ett FN-påhitt från 2015 som »handlar om att uppfylla vissa mål fram till 2030 inom hållbar utveckling« läser jag. Man listar fyra »övergripande syften som ska nås med de globala målen«:

Att avskaffa extrem fattigdom. 

Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. 

Att främja fred och rättvisa. 

Att lösa klimatkrisen. Går man vidare till globalamalen.se listas 17 punkter. Där »hållbar« nämns fyra gånger, »god« och »ingen« två gånger. Övriga signalord är till exempel »anständiga«, »minskad«, »jämlikhet«, »jämställdhet«, »arbetsvillkor«, »utbildning«, »ekosystem« och »inkluderande«. Punkt 17: »Genomförande och globalt partnerskap«.

Jag kan ingalunda förstå eller konkretisera denna välmenande kökkenmödding i en Ölandskommunal kontext. Förresten saknar jag »mångfald«, ett ord som skulle göra värdeavgrunden ännu djupare.

Sålunda frågar jag grannar och vänner om de är bekanta med Agenda 2030 och detta vår kommuns ambitiösa och världsomspännande förbättrarnit. Nej, nix och njet.

I ett pressmeddelande från 2019 meddelar hur som helst kommunen att »Borgholm och Mörbylånga kommun har via en gemensam ansökan antagits till Svenska FN-förbundets och SKR:s projekt Glokala Sverige«. Vidare att »För oss i Mörbylånga kommun handlar det om att identifiera våra styrkor och svagheter samt att vi ska bestämma oss för hur vi ska bidra för att nå hela världens hållbarhetsmål till år 2030, säger Staffan Åsén, miljöchef och samordnare för projektet i Mörbylånga kommun«.

För all del, det är väl inte hela världen att vara shakesperianskt stor i orden och liten på jorden medan lokalbefolkningen pratar om vägar, skolor, busslinjer, parkeringsregler, ställplatser och dieselstölder. Det kommunala stoltserar med kraftsamlingar och nätverk, tilltag som oupphörligen skrutiniseras och dissas av ovan nämnde kraftkille Lagerström.

Som av en slump skuttar Maurice Blanchots lilla skrift Dagens vanvett ut ur bokröran hemmavid. Där står: »På väggarna såg jag ofta samma affisch, en blygsam affisch med ganska stora bokstäver: Du vill det, du med.Visst ville jag, och varje gång jag stötte på dessa betraktansvärda ord, ville jag det.«

Touché.