Fichtelius: »Vita fläckar« på den svenska mediekartan – ett demokratihot
När de lokala nyheterna försvinner minskar medborgarnas benägenhet att rösta. De blir mindre politiskt informerade och färre ställer upp i val. De lokala makthavarna uppträder med sämre integritet och effektivitet, och det lokala näringslivet klarar sig undan granskning. Dessa slutsatser i amerikanska Pen-klubbens studie av lokaljournalistikens betydelse för demokratin är glasklara. Och de har bäring också för svenskt vidkommande.
Tänker på detta när Fokus chefredaktör och utgivare lämnar den nationella journalistiken för att satsa på lokal journalistik. Det är kanske ett tecken i tiden, Claes de Faire har alltid haft näsa för vad som är på gång. Men de lokala medierna behöver ett bättre offentligt stöd. Det som händer i kommunerna är sorgligt underbevakat. Sveriges Kommuner och Regioner, en bromskloss i svensk offentlighet som säger nej till allt vad reformer heter, skulle behövagranskas hårdare underifrån, ur ett lokalt perspektiv.
Lokaljournalistiken är också en viktig plantskola för nästa generations journalister. Små lokala tidningar och radiostationer är ofta de bästa praktikplatserna. Laholms Tidning är ett av många exempel på det. Här har flera av senare års stora reporter- och chefredaktörsnamn fostrats och formats, ingen nämnd och ingen glömd. Så är det för många av oss som blivit journalister, vi har lärt oss yrket på grusvägar och i lokalmedier. Jag själv började som radskrivare på UNT i Uppsala när jag var 17 år: Tidningen sattes i bly och trycktes i ett gammalt hus vid Gamla Torget.
UNT finns kvar, men Laholms Tidnings öde säger en del om svårigheterna men också möjligheterna. Efter konkursen 2018 räddades tidningen temporärt av en grupp lokalpatriotiska affärsmän, föreningsmänniskor och kulturarbetare. Tidningen återuppstod som daglig nyhetstidning på nätet och tryckt veckotidning gratisdistribuerad till kommunens alla hushåll. I den formen lever tidningen kvar, nu uppköpt av Bonnier news. Laholmsborna hann börja sakna sin tidning, men den kom tillbaka innan den var bortglömd. Där har Laholm en mycket bättre situation än grannkommunen Båstad, som är helt utan bevakning.
De stora »vita fläckarna« på den svenska mediekartan, där 46 kommuner saknar en lokal nyhetsredaktion, är kanske ett av de största demokratihoten vi har. Glädjande nog har antalet vita fläckar inte ökat, tack vare det nya mediestödet, men långsiktigt kommer inte det att räcka. Inte minst därför att de stora tidningshusen är skickliga på att knapra i sig stora delar av stödet. Enligt Institutet för mediestudier bidde det bara en tumme när regeringen hanterat Medieutredningens ambitiösa förslag om stärkt stöd till lokal journalistik. De ökade resurserna går mest in i några få stora dagstidningars kassor. Stödet behöver reformeras ytterligare, och det är regeringens ansvar att leva upp till sina högtidliga deklarationer.
Amerikanska PEN konstaterar att med skiftet till digital publicering har finansieringen av den lokala journalistiken kollapsat, och teknikgiganterna Facebook och Google har sugit åt sig annonserna som förut betalat innehållet som nyhetsredaktionerna producerat och publicerat. Lokala radio- och tv-stationer, liksom lokaltidningar, i både Sverige och USA, utsätts för ständiga rationaliserings- och besparingspaket. Det offentliga stödet till den lokala journalistiken behöver ökas dramatiskt. De stora teknikoligopolen måste beskattas effektivt och för detta krävs internationell samverkan minst på EU-nivå. Ansvar för förtal, hat och ren propaganda måste klargöras och utkrävas. I förhållande till vad som behöver göras är regeringens passivitet skrämmande.
I de tidningar Claes de Faire ska ta över finns en utvecklingspotential. På minst ett område kan de lokala tidningarna ofta bli bättre. Det gäller det riktigt lokala debattmaterialet. Jag har sett det själv i min vardag i en Stockholmsförort, där jag engagerat mig i föräldraföreningen. Vi har tvingats bråka med politikerna om stödet till våra barns skola. Inget för DN-debatt – och när de stora rikstidningarna säger nej finns det ingenstans att gå med debattmaterial. Det räcker inte med insändare, utan här krävs stort utrymme för välformulerat debattmaterial som också kan följas upp redaktionellt.
Den riktigt lokala journalistiken, med utrymme för nyheter och debatter om skolan och miljön i närområdet, är central för demokratins funktionssätt. Fixa detta Claes, och lycka till med det nya! För egen del har mina krönikor i Fokus varit kopplade till de Faires redaktörskap, så detta blir också min sista krönika. Tack för mig!
