Finska presidentvalet – ett personval där flest kanoner vinner?
Det är som ny Nato-medlem Finland går till presidentval den 11 februari. ”Vänsterkandidaten” Haavisto värjer sig för att kalla sig vänster, och högerkandidaten Stubb har tagit ställning för rätten att strejka.
Toppbild: AP / Markku Ulander / Montage
Det var i början av januari. Kampanjen inför det finländska presidentvalet hade pågått sedan länge. Den kristdemokratiska kandidaten Sari Essayah gjorde ett stopp i österbottniska Karleby. Där fick hon ett löfte. En känd österbottnisk affärsman hov upp sin röst och sade att Gud ska ta henne till andra omgången i valet.
Så gick det inte. I den första omgången nu i söndags landade Essayah på 1,5 procent av alla röster. Vilket påminde mig om Napoleon Bonaparte som en gång skrev att Gud är där de flesta kanonerna är.
Alexander Stubb och Pekka Haavisto möts nu i den andra omgången i valet den 11 februari. Det var också Stubb som lyckades samla den överlägset största kampanjfinansieringen inför första omgången. Han drog in nästan två miljoner redovisade euro. På tal om Bonapartes kanoner, då.
Presidentvalet hittills har varit som en episod ur tv-serien Seinfeld. Det har inte handlat om just någonting alls, förutom då om personligheter, preferenser och generell attraktionskraft. Och, precis som i Seinfeld, reducerades de uppställda kvinnorna till stöttande statister. Tillsammans fick de tre kvinnliga kandidaterna bara lite drygt 10 procent av alla röster i söndags.
En klart borgerlig högerkandidat ställs nu mot ett slags vänsterkandidat. Formuleringen ”ett slags" beror på att de grönas tidigare partiordförande Haavisto tidigt gjort klart att det i honom inte bor någon röd färg alls. Det var förstås ett försök att vinna väljare också i mitten och på högerkanten, efter två tidigare försök att bli president.
Lite enligt samma logik har samlingspartisten Alexander Stubb tagit ställning för rätten att strejka. Detta i ett läge där den sittande regeringen i iltempo försöker nedmontera inte bara strejkrätten utan också olika sociala skydds- och arbetslöshetsmekanismer.
Finns det ett ord för att beskriva Socialdemokraternas nederlag i detta val? Ja, det är väl just då ordet nederlag med lämpligt föregående adjektiv. EU-kommissionären Jutta Urpilainen samlade drygt fyra procent av rösterna. Finland hade en kvinnlig socialdemokratisk president så sent som år 2012. Å andra sidan förblir Socialdemokraterna det största oppositionspartiet i en situation där det blåser upp till massiv arbetsmarknadskonflikt.
Ett par sakfrågor har övertrumfat det personfokuserade mediebruset. Det gäller frågan om dubbla medborgarskap för ryssar och det gäller frågan om eventuella kärnvapen på finsk mark, om så bara för transit. Den sista frågan är på sitt sätt en icke-fråga. Kärnvapen på finsk mark är förbjudna i lag. Alexander Stubb är en av de som anser att lagen kan omprövas. Pekka Haavisto säger nej.
Frågan om dubbla medborgarskap är snårig. Följden blev en dolorosaliknande ångerdebatt. En ånger alltså över att ryssar överhuvudtaget kunnat få dubbla medborgarskap, både ett finskt och ett ryskt, sedan 2003. I bakgrunden spökar föreställningar om trojanska hästar, men också Putins påbud om skydd för alla ryssar i världen.
Man kunde frestas påstå att detta finska val äger rum i skuggan av Putin och Ryssland. Men det är ett alltför slappt påstående. Alla andra länder i Europa lever och verkar ju också i skuggan av Putin, just nu, på olika sätt. Utvecklingen i USA, Kina och Iran kommer att ha en stor betydelse både för den nye presidenten och Finlands utrikespolitik.
Alla mätningar hittills har visat att Stubb i en andra omgång kommer att besegra Haavisto. Vinnaren i första omgången har ända sen 1994 också segrat i den andra. Ett val av Stubb leder till fyrtal i ess för Samlingspartiet som då sitter på presidentposten och på stats-, utrikes-, och försvarsministerposterna. Sannolikheten talar dock för en jämn slutkamp. Mot varandra står två liberalt och urbant sinnade politiker. Haavisto vann den första omgången i Helsingfors och Tammerfors, Stubb i Esbo och Vanda.
Stubbs utrikespolitiska profil har primärt varit EU-orienterad och transatlantisk. Haavisto har haft ett mer globalt inriktat perspektiv. Nu kommer också den pressande inrikespolitiken med i bilden. Hur kommer exempelvis den utannonserade storstrejken i början av februari att landa hos väljarna och i debatterna?
Nästan hälften av alla röster flyter inför den andra omgången, inte minst då den sannfinländske kandidaten Jussi Halla-ahos 615 000 röster (trea). Allt från och med nu är därför bara en gissning eller två.
TOPPBILD: Till vänster kandidaten Alexander Stubb, tidigare både Finlands statsminister och finansminister. Till höger kandidaten Pekka Haavisto ur De Gröna, tidigare miljöminister.
***
