Flyga och fara

En ung kvinnlig filmregissör meddelade häromsistens att hon skulle minska sitt flygande, vilket troligen innebär att hon tar tåget till festivaler i Europa, men sannolikt inte åker båt till USA eller Australien, för att visa sin film.

Detta föranledde en av de papperstidningar som jag läser (blygsamt nog vill jag inte nämna dess namn) att på sin kultursida göra affär av detta, framställa henne som förebild i den filmvärld hon företräder, dock mycket långtifrån Greta Thunbergs nivå.

Hennes meddelande förskaffar mig inte dåligt samvete, trots att tydligen allt som jag som individ företar mig småningom kommer att kunna mätas, varvid jag antingen beskattas eller belönas för mitt individuella bidrag till jordklotets väl och ve. Jag har växande träd på min bergstomt. Hur räknas de?

När dessa rader kommer i tryck har jag rest till och återkommit från Ancona i Italien för att bevista min sons bröllopsfest på en liten ort som heter Sirolo. Till och från Ancona kom jag på cirka fyra timmars flygtid, med mellanlandning i München. En annan son ville följa det politiskt korrekta klimatmodet och ta sig till Sirolo med båt och tåg. Han hade kunnat ta båten till Tallinn från Helsingfors (kinesiska pengar lär ha lovat finansiera en tunnel mellan städerna) och sedan fortsätta i kringelikrok till Italien. Restid cirka fyra dygn, sammanlagt åtta med returresan. Småningom avstod han.

När jag var yngre åkte jag tåg rätt ofta i Europa. Med en viss avund betraktade jag avgående tåg på Centralen i Stockholm: Rom! Paris! Dessa lockelser hindrade mig inte från att flyga när det var möjligt, redan under propellertiden, som var lite långsammare, men åtminstone under dagtid gav möjligheter att betrakta landskapet.

Första gången jag flög var det med en DC3 till Stockholm från Helsingfors. En känsla av frihet i den trånga kabinen.

Charterturismens stora genombrott kom med jetåldern. Det gav en försmak om värme att på dagtid förflytta sig till Palma och Las Palmas. Vi längtade efter sol, gör det alltjämt i decembermörkret, utan att belastas med dåligt samvete.

Nu är den unga filmregissörens upphaussade insats relativt meningslös. Antalet årliga flygresenärer lär inom överskådlig tid fördubblas från fyra miljarder till åtta, vilket avspeglar sig i alla terminalbyggen som pågår, även i Norden. Världens största terminal lär vara på gång i Bejing, men Gardermoen, Arlanda, Kastrup och Helsingfors vill inte vara sämre.

Antalet beställningar hos de två ledande flygplanstillverkarna visar ingen tendens att minska, tvärtom.

Det måste finnas, och finns också, andra sätt att motverka hotet mot vår planet. Trots att flygskatter kommer att införas i många länder är jag övertygad om att nordbor i stora skaror fortsätter att bege sig till varmare destinationer under vintermånaderna, vare sig det gäller Thailand, Maldiverna eller den spanska övärlden.

För rätt länge sedan befann jag mig på Jamalhalvön i norra Sibirien, där mycket av den europeiska gasen produceras. Det visade sig att personalen, av vilken en del tvingades arbeta utomhus i minus 50 grader, av Gazprom fick rätt att årligen åka till Turkiet på en månads semester. De tog inte tåget.

Det är möjligt att en del onödigt affärs­resande med tiden kommer att minska. Men trots Skype och annan direktkommunikation finns det ingenting som tyder på att den fysiska närvaron människor mellan kommer att kunna avskaffas. Det anser i varje fall världens ledande politiker och även mindre potentater.

Vad Trump åstadkom genom att skaka hand med Nordkoreas diktator vet jag inte, men han bemödade sig i varje fall att åka långt med Air Force One för att träffa vederbörande. Europeiska statsbyråkrater träffas med regelbundna mellanrum i Bryssel. Det är lätt att ta tåget från Paris eller Berlin, men inte från Lissabon eller Rom.

I avancerade demokratier som de nordiska, är det relativt lätt att åstadkomma en åtminstone marginell insats för miljön; sopsortering, övergång till kollektivtrafik och mycket annat. Men de stora frågorna avgörs inte här, utan i Kina, Indien och på den amerikanska kontinenten.

Frånsett allt detta kommer nordliga människor såsom jag att flyga och fara.