För Dietrich Bonhoeffer började livet med döden
Prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer offrade sitt liv för kärleken och mot nazismen. Nu har filmen om hans liv svensk biopremiär.
Toppbild: Angel Studios / Wikipedia Commons
Dietrich Bonhoeffers Av goda makter underbart bevarad (1944) finns med i den svenska psalmboken från 1986. Han skrev den inför det sista årsskiftet i sitt liv. Psalmen andas frid och förtröstan och anspelar på den eld som nattetid visade Israels barn vägen bort från slaveriet i Egypten, det ljus som enligt evangelisten Johannes ”lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Nu har den amerikanska dramafilmen Bonhoeffer svensk biopremiär. Vi får följa hur den tyske teologen som ung inspireras av den afroamerikanska baptismen och offrar sitt eget liv i kampen mot nazisternas avgudadyrkan av führern.
Underbarnet Bonhoeffer var bara 21 år gammal när han 1927 blev teologie doktor vid anrika Humboldtuniversitet i Berlin. Han begav sig till New York för att forska och undervisa, men blev besviken på de amerikanska kollegornas och studenternas slappa inställning till den lutherska läran. Först när Bonhoeffer lärde känna svarta baptister i Harlem kom han i kontakt med kristna som var beredda att offra allt för sin tro. Det blev en omvändelse för honom själv när han gick från att vara nationalist till att älska medmänniskor bortom alla gränser.
Bonhoeffer tillhörde en grupp protestantiska teologer som med schweizaren Karl Barth i spetsen vände sig både mot dem som trodde sig kunna få kunskap om Skaparen genom att studera Skapelsen och de liberalteologer som ville jämka Bibelns ord med samtidens trender. I stället hävdade de att Gud är strikt skild från och radikalt annorlunda världen och att vi endast kan lära känna honom genom hans uppenbarelse, de vill säga Kristus så som denne framträder i evangelierna.
Dessa teologer var starkt influerade av existentialistiska tänkare som Søren Kierkegaard och Martin Heidegger, gentemot förnuftet hävdade de vikten av trons absurditet och den kristnes främlingskap i världen. Synden betraktade de inte som resultatet av mänskliga misstag eller okunskap, utan något som sedan syndafallet är oskiljaktig från vår fördärvade natur, en ohjälplig del av vår tragiska existens.
För Bonhoeffer innebar det inte en ursäkt för kristna att dra sig undan världen, utan snarare ansvaret att verka i den. Kristus må ha lämnat jordelivet, men finns kvar i form av kärleken som binder oss samman i kyrkans gemenskap.
Men kärlek gör ont och kostar på, att älska den andre så som sig själv är också ofrånkomligen att lida för denne. För den kristne duger det inte att förlita sig på att Guds kravlösa kärlek utan sann tro. Att be om förlåtelse utan att gottgöra, att vara döpt utan att gå till kyrkan, att ta emot nattvarden och förlåtelsen utan en personlig bekännelse, är betydelselöst.
Människans uppgift är att lyda budorden och Jesus läror, inte tolka dessa efter eget behag. Nåden är dyrköpt, den kommer till ett högt personligt och mänskligt pris, för att bli föremål för den måste den kristne likt Jesus vara beredd att dö på kärlekens altare.
Bonhoeffer själv återvände till Tyskland och blev en del av den antinazistiska Bekännelsekyrkan när de lutherska församlingarna genom kyrkoval övertogs av nazisterna. Han tog offentligt striden för att försöka stoppa Förintelsen och satte sitt eget liv på spel för att skydda judar, romer, förståndshandikappade, politiskt oppositionella och sexuella minoriteter. Bonhoeffer samarbetade med motståndsrörelsen, också i en sammansvärjning mot Adolf Hitler.
Nazisterna fängslade honom och i fyra och ett halvt år satt Bonhoeffer inlåst innan han hängdes 39 år gammal den 9 april 1945, bara månader före Tysklands kapitulation. Bonhoeffer fördes bort efter att han förrättat sin sista söndagsgudstjänst med sina medfångar.
Han lämnade dem med orden: ”Detta är slutet – men för mig är det början på livet!”.
Toppbild. Jonas Dassler spelar Dietrich Bonhoeffer i Todd Komarnickis bioaktuella film Bonhoeffer. På den andra bilden ser vi den verklige Bonhoeffer.
***
Läs även: Bong Joon-hos filmer liknar ingen annans
Dietrich Bonhoeffers Av goda makter underbart bevarad (1944) finns med i den svenska psalmboken från 1986. Han skrev den inför det sista årsskiftet i sitt liv. Psalmen andas frid och förtröstan och anspelar på den eld som nattetid visade Israels barn vägen bort från slaveriet i Egypten, det ljus som enligt evangelisten Johannes ”lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Nu har den amerikanska dramafilmen Bonhoeffer svensk biopremiär. Vi får följa hur den tyske teologen som ung inspireras av den afroamerikanska baptismen och offrar sitt eget liv i kampen mot nazisternas avgudadyrkan av führern.
Underbarnet Bonhoeffer var bara 21 år gammal när han 1927 blev teologie doktor vid anrika Humboldtuniversitet i Berlin. Han begav sig till New York för att forska och undervisa, men blev besviken på de amerikanska kollegornas och studenternas slappa inställning till den lutherska läran. Först när Bonhoeffer lärde känna svarta baptister i Harlem kom han i kontakt med kristna som var beredda att offra allt för sin tro. Det blev en omvändelse för honom själv när han gick från att vara nationalist till att älska medmänniskor bortom alla gränser.
Bonhoeffer tillhörde en grupp protestantiska teologer som med schweizaren Karl Barth i spetsen vände sig både mot dem som trodde sig kunna få kunskap om Skaparen genom att studera Skapelsen och de liberalteologer som ville jämka Bibelns ord med samtidens trender. I stället hävdade de att Gud är strikt skild från och radikalt annorlunda världen och att vi endast kan lära känna honom genom hans uppenbarelse, de vill säga Kristus så som denne framträder i evangelierna.
Dessa teologer var starkt influerade av existentialistiska tänkare som Søren Kierkegaard och Martin Heidegger, gentemot förnuftet hävdade de vikten av trons absurditet och den kristnes främlingskap i världen. Synden betraktade de inte som resultatet av mänskliga misstag eller okunskap, utan något som sedan syndafallet är oskiljaktig från vår fördärvade natur, en ohjälplig del av vår tragiska existens.
För Bonhoeffer innebar det inte en ursäkt för kristna att dra sig undan världen, utan snarare ansvaret att verka i den. Kristus må ha lämnat jordelivet, men finns kvar i form av kärleken som binder oss samman i kyrkans gemenskap.
Men kärlek gör ont och kostar på, att älska den andre så som sig själv är också ofrånkomligen att lida för denne. För den kristne duger det inte att förlita sig på att Guds kravlösa kärlek utan sann tro. Att be om förlåtelse utan att gottgöra, att vara döpt utan att gå till kyrkan, att ta emot nattvarden och förlåtelsen utan en personlig bekännelse, är betydelselöst.
Människans uppgift är att lyda budorden och Jesus läror, inte tolka dessa efter eget behag. Nåden är dyrköpt, den kommer till ett högt personligt och mänskligt pris, för att bli föremål för den måste den kristne likt Jesus vara beredd att dö på kärlekens altare.
Bonhoeffer själv återvände till Tyskland och blev en del av den antinazistiska Bekännelsekyrkan när de lutherska församlingarna genom kyrkoval övertogs av nazisterna. Han tog offentligt striden för att försöka stoppa Förintelsen och satte sitt eget liv på spel för att skydda judar, romer, förståndshandikappade, politiskt oppositionella och sexuella minoriteter. Bonhoeffer samarbetade med motståndsrörelsen, också i en sammansvärjning mot Adolf Hitler.
Nazisterna fängslade honom och i fyra och ett halvt år satt Bonhoeffer inlåst innan han hängdes 39 år gammal den 9 april 1945, bara månader före Tysklands kapitulation. Bonhoeffer fördes bort efter att han förrättat sin sista söndagsgudstjänst med sina medfångar.
Han lämnade dem med orden: ”Detta är slutet – men för mig är det början på livet!”.
Toppbild. Jonas Dassler spelar Dietrich Bonhoeffer i Todd Komarnickis bioaktuella film Bonhoeffer. På den andra bilden ser vi den verklige Bonhoeffer.
***
Läs även: Bong Joon-hos filmer liknar ingen annans
