Förslag till hur vi tar död på debatten om Systembolaget
Egentligen skiter jag i vilket. Men jag vet ändå hur vi ska få slut på den eviga debatten.
Toppbild: TT
Ska det vara så svårt att köpa lite sprit? Det är frågan.
Aldrig har man väl sett Systembolaget debatteras som nu. Det beror förstås på att vi har en högerregering som skulle kunna ändra på sakernas tillstånd. Med Timbro i spetsen och näringslivets lobbygrupper flåsande i nacken ifrågasätts i allt högre tonläge varför egentligen staten, som ensam aktör, ska stå för omaket att förse oss med alkoholhaltiga drycker för hemmabruk.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag är den ende svenske medborgare vi har som fullkomligt skiter i vilket. Därför ankommer det rimligen på mig att göra en hederlig genomgång av argumenten från bägge håll. Dessutom tillbringar jag ett antal månader om året i marknadsliberalismens hemland Storbritannien, där det går att köpa öl, vin och sprit så obehindrat att det är ett under att man emellanåt ser en nykter människa.
Min brittiska fru har fortfarande inte riktigt vant sig vid Systembolaget, ska jag säga, även om hon visar tendenser till att mjukas upp. Hon har börjat kalla det för ”enormt gulligt” och ”oväntat rent och prydligt för att vara ett europeiskt socialistiskt koncept”. (Mina försök att få henne att inse att Norden inte har något med Europa att göra har än så länge misslyckats.) När hon jämför läget med de skitiga, halvt nerspydda fyllehangarerna i Tyskland föredrar hon alltså våra välstädade och överskådliga Systembolag. Men när klockan är halv fyra en lördagseftermiddag och hon just bestämt sig för att laga en maträtt som kräver en flaska nyzeeländskt vin börjar hon svära som en skotsk potatisbonde. Vi kan kort sagt konstatera att det är en bit kvar på hennes resa mot vördnad för folkhälsan.
Har hon rätt, då? Borde Sverige skrota monopolet? Låt oss börja med att titta på det vi kan kalla för frihetsargumentet. Det brukar, dagligen i ärkeliberalen Mattias Svenssons fall, formuleras som att ”vi måste börja behandla människor som vuxna”.
Jag vet inte. När jag är som allra lyckligast brukar det vara för att jag behandlas som ett barn. Och hur svårt är det att planera sin matlagning och sina inköp? Nä. Vuxna kan vi vara på jobbet. Att supa med glädje kräver sitt mått av barnasinne.
Åt andra hållet, till monopolets försvar, anförs alltid Systembolagets ”fantastiska utbud”. I en fullständig mening låter det ungefär såhär: ”Men har du provat att gå till en närbutik i en förort till Frankfurt och försöka köpa en flaska grekiskt slånbärsvin från ett ortodoxt nudistkloster, eller?”
Jag vet inte här heller, måste jag säga. Senaste jag var på Systemet med hustrun lyfte hon med ett elakt flin upp ett boxvin med det drabbande namnet ”Falu Rödvin”. Fronten pryddes av en ofrånkomlig dalahäst. Det tog liksom död på lite av min svenskhet för gott.
Systembolaget i min gamla hemstad Nybro har för övrigt inte en enda variant av mescal. Här kan jag faktiskt för ett ögonblick känna suget efter en liberal utopi där det poppar upp en tequila-specialist på Stortorget. Men i samma vision ser jag tyvärr framför mig… Helsingör och Travemünde. Skyltar överallt med ”SANSLÖS SPRITREA” och ”OSLAGBARA ERBJUDANDEN PÅ JÄGERMEISTER OCH ANNAT GOTT DENNA VECKA”. Det går fan inte. Någon måste säga det: det är för vulgärt.
Gårdsförsäljning, då? Ska inte ens en stackars mager skånsk godsherre få prångla på golfturisterna sitt härskna äppelvin?
Nej, säger min gamle kamrat och författarkollega Joakim Zander. Eller ja, han säger absolut inte nej, egentligen. Han säger bara att det strider mot EU-rätten – och att borgarna antingen är fullt medvetna om just detta och driver frågan i akt och mening att få hela monopolet att ogiltigförklaras, eller bara dumma i huvudet. (I vanlig ordning driver Centern i stället frågan för att de är centerpartister.)
Det är dags för ett Alexanderhugg, känner jag, för att sätta punkt för debatten och lugna stämningen. Vad hade Axel Oxenstierna gjort? Bismarck? Roosevelt? Jo det kan jag berätta. De hade höjt folkölen till fyra procent så att det gick att bli lite full på skiten.
***
Läs även: Äntligen en vettig fredsplan
