Förvärva, ärva, fördärva
Sture Eskilsson, SAFs sägenomspunne informationsdirektör, var en lågmäld, resonerande man med stor integritet, inte alls en stormande agitator. En person som hamnade på lunch med Eskilsson ägnade hela måltiden åt att beklaga sig över Moderaternas ryggradslöshet. Efter trekvarts ojande fick hon en blid mening till svar.
– Det är viktigt att vinna val, också.
Inte riktigt det svar man väntar sig av en person som utmålades som en högerns Lenin.
Eskilssons framgångsrika opinionsbildning hade en enkel grund. Det var inte bara frågan om att skapa »bilder« eller »spinna« budskap. Det handlade om substans. Att uppmuntra en bred flora idéer på den liberal-konservativa flanken. Att låta idéerna vässas genom debatt och argumentation. Vid sidan av det övergripande försvaret för marknadsekonomi och en liberal rättsstat, fanns inte någon enda vägens politik. Eskilsson sådde och Sverige skördade en hel generation debattörer, skribenter och akademiker med olika temperament och utgångspunkter.
Man behöver inte gilla det, men Eskilssons arbete har påverkat Sverige politiskt i mer än 30 år. Och de som stod för fiolerna var Safs medlemsföretag. De tillfrågades inte om varje idéprojekt, för då skulle projekten inte ha blivit av. Att centralmakten var stark var en förutsättning för det Eskilsson gjorde.
Nu pågår en maktstrid inom Safs efterföljare, Svenskt Näringsliv. Ordföranden Leif Östling och vd:n Carola Lemne sägs ha svårt att tala med varandra. Inom »sfären«, den opinionsbildande kretsen kring gamla Saf och Svenskt Näringsliv, undras det över vad den nuvarande informationsdirektören, L G Johansson, gör. Tankesmedjan Timbro – också ett av Eskilssons skötebarn – har inte den ställning den en gång hade.
Maktstrider på arbetsgivarsidan sker nästan alltid i tysthet, men nu finns ett förslag till stadgeändringar. Den centrala nivån inom Svenskt Näringsliv ska avlövas. Makten ska ut till medlemsorganisationerna. Förändringen följer samma mönster som inom fackföreningsrörelsen, men det förändrar också förutsättningarna för opinionsbildningen. Anhängarna till förändringen menar att det är en odramatisk justering. Andra talar om slutpunkten för det Sture Eskilsson byggde upp.
Anders Jonsson försöker reda ut turerna i en organisation som är på väg att bli något annat.
