Förvirrade burkiniförsvarare

Burkinin är en paradox: ett heltäckande plagg skapat för att kvinnor ska kunna ägna sig åt en aktivitet som i allmänhet kräver avkläddhet: sol och bad. Detta plagg väcker minst lika starka känslor som bikinin gjorde när den en gång gjorde sitt intåg på världens stränder. När Louis Reard 1946 lanserade den tvådelade baddräkten under namnet bikini fördömde Vatikanen plagget som »syndigt« och i Australien blev bikiniflickor arresterade. Trots detta initiala motstånd blev bikinin mycket populär, och i dag är det inte avklädda utan påklädda kvinnor som arresteras.

»En kvinna måste ha rätt att själv bestämma vad hon ska ha på sig«, säger en av mina vänner, J, som är upprörd över burkiniförbuden på franska badorter. Jag påpekar det paradoxala i att hon med sådan emfas åberopar kvinnans autonomi – häromdagen hävdade hon minsann att »ingen kan välja att sälja sex.« I ena fallet – burkinibärande – tillerkänns kvinnan alltså full autonomi, medan hon i den andra situationen – prostitution – underkänns som moraliskt subjekt med egen vilja.

Av nyfikenhet googlar jag namnet på två av de mest ivriga burkiniförsvararna i den svenska debatten, Gudrun Schyman och Somar Al Naher, plus ordet »prostitution«. Japp. Både Schyman och Al Naher är mycket kritiska till prostitution. I en text från 2013 (AB) beskriver al Naher prostituerade kvinnor som »socialt utsatta offer«. I en hyllningstext till burkinin (10/8 AB) är det annat ljud i Somar Al Naher. Hon är irriterad över att de burkinibärande kvinnornas val underkänns och skriver »ingen blir hjälpt av att ständigt bli betraktad som offer«. Ungefär som hon själv betraktar prostituerade alltså.

På SvD debatt lägger Schyman 2011 ut texten om att det är »tvingande omständigheter« som driver kvinnor att sälja sex. Alla prostituerade är »brottsoffer«. En prostituerad kvinna kan helt enkelt inte vara autonom i Al Nahers och Schymans värld. Kvinnans frihet tycks vara begränsad till att göra de val som Al Naher och Schyman kan identifiera sig med. Både Somar och Gudrun uttrycker stor glädje över möjligheten att bära burkini – Schyman planerar att införskaffa en dylik till beach 2017 (Metro 26/8) och Al Naher fröjdas över att slippa visa sina orakade ben.

Så i själva verket handlar det mindre om respekt för kvinnans fria val och mer om trist gammal kroppsskam och sexualfientlighet.