Förvirrade dödsstraff
Jag känner en man som heter Scott.
Vi är inte vänner, vi är ytligt bekanta, sporadiskt kommunicerande. Vi är lika gamla. Vi kommer båda att dö en vacker dag. Det hör liksom till. Det finns dock en avgörande skillnad mellan Scott och mig. Scott är fånge på death row i Arizona. Jag vandrar fri i Skandinavien.
Scott heter också Nordstrom. Han dömdes till döden 1998. Det var för en mordserie i Tucson. Sex personer fick sätta livet till. Hans kompanjon har redan avrättats. Nordstrom slåss fortfarande för sitt liv, med överklaganden och juridiskt artilleri.
Scott Nordstrom sitter inspärrad under jord i en liten cell i den lilla ökenstaden Florence.
Rastning sker ett par dagar i veckan, en timme per dag. Möten med besökare utspelas bak tjocka glasfönster. I Florence finns ett tiotal fängelser. Tre privata, fyra federala, ungdomsfängelse, kvinnofängelse, ett fängelse för illegala immigranter och ett högsäkerhetsfängelse.
I staden bor 12 000 invånare och 20 000 interner. Det är en lite kuslig plats, trots det nya biblioteket.
Scott Nordstrom bedyrar sin oskuld. Det gör folk på death row nästan alltid. Scott beskyller sin bror David för mordserien i Tucson. Enligt Scott ska David först ha dödat och senare gjort en deal med en korrumperad åklagare. I dealen pekade David ut sin bror som den skyldige. Det låter som en ruttet modern Kain och Abel-historia.
Om några dagar nu i april ska delstaten Arkansas söka avrätta åtta dödsdömda på bara några få dygn.
Det är en sensationellt hög siffra. Det är den högsta siffran i modern amerikansk historia. Till saken hör att det amerikanska dödsstraffet gärna utdöms men numera sällan verkställs. Arkansas har inte avrättat någon sedan 1995.
Utlösare för mordserien i Arkansas är en dödande giftspruteblandning som råkar ha ett bäst före-datum. Detta datum är den 30 april 2017. Ingredienserna till nya dödsdoser har blivit mycket svåra att rekvirera från Europa, inte minst från producenter i Danmark.
Många protesterar mot händelserna i Arkansas, inte minst de dödsdömda och deras advokater. Death row i Arkansas är fylld med berättelser som påminner om Scott Nordstroms. Nordstrom själv har blivit religiös under det akuta dödshotet. Jag har rätt svårt att förstå varför.
Dödsstraffet bär nämligen ett oskrivet budskap. Detta budskap lyder: Människan kan varken förändras eller förbättras. Hon är som hon är. Hon kan aldrig bli en ny och bättre människa. Därmed står dödsstraffet i direkt motsättning inte bara till de utopiska fantasierna utan också till budskapet i den tröstande kristendomen.
Låt mig förklara.
I Gamla testamentet utdöms dödsstraff både hitåt och ditåt. Det är en blodig bok, för att uttrycka det milt. Men sedan kom då Nya testamentet. Våld blev icke-våld. Men där uppstod också en ny problematik. För lär oss nu inte den nytestamentliga kristendomen att jordelivet är en sorgedal och att något slags belöning ska komma i livet efter detta?
I likhet med mig har du säkert hört talas om den där staden ovan molnen, ovan jordiska dimhöljda vidder. Kan vi då verkligen tala om dödsstraff i ett kristet land som USA? Enligt all rimlig logik borde alla troende och kristna amerikaner vilja avskaffa dödsstraffet till förmfån för livstids fängelse utan möjlighet till benådning. Jag menar, dödsstraffet är ju trots allt bara en genväg till den där staden ovan molnen.
Jag tänker ibland på detta. Jag tänker ibland också på Scott Nordstrom i Arizona och på himlen ovanför mig och på marken under mina fötter. Jag blir då mycket trött.
